Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag var bara tvungen att lägga upp en text som är med i ett One tree hillavsnitt när en
av huvudkaraktärerna i säsong 5 dör i början av säsong 6. Det är tänkt som en dikt en
tjej skriver till denna karaktär när klassen han gick i ska skriva om honom.
Den är så fin och därför måste jag lägga upp den.

Quentin Fields var en basketspelare. Han var även en son. En bror.
Någons lagkamrat. Någons vän. Jag kände aldrig Quentin Fields och
jag antar att jag aldrig kommer att får göra det nu. Har du någonsin
undrat hur det skulle vara om du inte var du längre? Hur din värld skulle
reagera om du plötsligt var borta? Vad du än föreställde dig var fel.
Det finns ingenting som är romantisk med döden. Sorg är som havet;
den är djup och mörk och mycket större än någon av oss. Och smärta
är som en tjuv på natten. Tyst. Evig. Orättvis. Liten jämfört med tiden,
tron och kärleken. Jag kände inte Quentin Fields men jag är avundsjuk
på honom eftersom jag ser hur hans frånvaro har påverkat människor´
som kände honom, vilket gör att jag vet att han var betydande för dem.
 Och jag vet att han var älskad. Människor säger att Quentin Fields var
en bra basketspelare.  Graciös. Flytande. Inspirerande. När han hade
en bra kväll sa de att det nästan såg ut so matt han kunde flyga.
Det kan han nu.