Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Igår hade laget bortamatch mot Tobo/Örbyhus FF U. Jag läste några lagkamraters
bloggar där de beskrev Örbyhus som platsen mitt i ingenstans. Jag åkte förbi infarten
till platsen för en vecka sedan, då jag var upp till Valbo för att klippa håret. Yeah yeah
jag fattar vad alla tänker när man sätter sig i en bil och åker 10 mil för att klippa sig.
Men trots resan, så blir klippningen billigare där, än att klippa sig i Uppsala eftersom
familjens stammisfrissa håller till i Valbo sedan en tid tillbaka.

Hur som helst hade jag svårt att riktigt förstå riktigt hur tjejerna menade med det som de skrev,
även om alla naturligtvis har sin egna uppfattning av saker och ting. Men efter
igår så måste jag erkänna att det faktiskt känns som mitt i ingenstans. Det känns som
ett samhälle man placerat så långt som möjligt från andra civilisationer (även om det faktiskt
endast är någon mil till Österbybruk) och ytterliggare någon till från Tierp. Det känns nästan
som att den lilla byn där jag bor är mer civilisation än Örbyhus.

Vi vann i alla fall matchen och alla tjejer gjorde en otroligt bra insats.
Vi hade "gamla" laget igår till stor del, förutom två av tjejerna. Det var i alla fall
otroligt skönt att vi vann. När det gäller min insats, så är jag nöjd med andra
och tredje perioden. I första kände jag mig trött och slö... hade dessutom värk i
muskelfästena vid knäet på framsidan av låret. Var ganska jobbigt. Men tror det
beror på matchoträning, det blev ju bra efter en period. Av någon anledning har
jag en förmåga att göra mig själv till ett hatobjekt för motståndarlag. Jag fick veta
att laget vi möttes äldsta spelare var född -64, alltså tjugofyra år äldre än våran
äldsta spelare. Ja och av någon anledning fick jag den här spelaren, 44 år gammal,
i mina byten. Och jag tror hon hade sluppit att möta mig. Jag råkade fastna runt halsen
på henne med ena armen. Lätt hänt då jag är 174 lång och hon nög inte var längre än 155.
Sedan är jag tuff i närkamperna och gick på henne då hon tog emot en boll, och ja, jag vet
att jag har mycket kraft om jag kommer med fart, vilket resulterade i en ordentlig smäll
varpå hon föll lätt och inte blev glad på mig. Kände sen klubba som slog efter mig.
Senare skrek hon något åt mig som jag inte uppfattade när jag sprang i väg från henne.

Jag kan väl ibland vara lite förvånad över att jag inte fick någon utvisning igår.
Ena domaren blåste för minsta sak som vi gjorde, medan Tobo hade fritt spelbeteende
under i stort sett hela matchen. Känns hur som helst otroligt skönt att vi vann igår
även om vi hade domarna lite emot oss.

Imorgon är det kemiprov, önska mig lycka till.