I en ängels fotspår
Jag ställde en fråga till er kära läsare häromdagen. Det har varit
flera läsare inne och läst på bloggen, dock inte ens en liten kommentar
till inlägget med den frågan jag ställde till er läsare.
Tycker det är rätt dåligt, men men, ni hade haft en chans att påverka
mitt framtida projekt.
Jag tänkte presentera projektet här och nu.
I en ängels fotspår
Vad det är?
- Det ska bli en bok, tro det eller ej. Jag har länge velat skriva en bok,
men varenda gång jag tänkt tanken har det inte blivit av. Jag har en utbildning
på en journalistiklinje på gymnasiet och vet att jag kan skriva om jag vill och
dessutom är bra på det med.
Handlingen?
- Ibland har jag tänkt skriva en bok utifrån mig. Jag tror det finns delar av mig
som kommer att återspeglas, t ex mina tankar och mina känslor och kanske
även lite av jag som person. Det som definitivt kommer var hämtat ur mitt liv
är innebandyn.
Boken kommer nämligen handla Julia, en tjej som älskar innebandy. Hon och
tvillingsystern Molly spelar innebandy och är
bland de bättre i sin åldersgrupp i Sverige. Laget de spelar i ligger i toppen av
division ett och räknas som ett av de bättre lagen i Sverige i division 1.
Dessa två tvillingar spås en ljus framtid och vägen till toppen ligger utan hinder
för dem både, om det inte är för den tragedi som drabbar den ena av Julia, familjen och
och laget, när bussfärden på väg hem efter en match mot ett topplag slutar i tragedi.
Flera ur laget omkommer, och Julia förlorar sin syster. Man får följa Julia i livet; genom
sorgen, genom kärleken till spelet, i arvet efter sin briljanta, smarta, vackra,
fem minuter yngre tvillingsyster... Vad händer när en del av en människa dör?
För en gångs skull känns det som att det här är en bok som faktiskt kan bli av.
Jag hoppas i alla fall det.
sV: hah, det har du rätt i . Läser dock inte hennes blogg längre, så jävla överdriven ;)
du blir ju bara sur när man kommenterar. lika bra att låta bli.
nu känns det inte alls lika konstigt som innan. nu har jag ju vant mej. men hemskt ändå :(
det är samma här, jag är ju 19 och syrran är 22. nu när hin flyttat så känns allt bättre, men det är ju så tomt. min tvillingsyster bor i trollhättan - ungefär 30 mil ifrån oss. lite jobbigt det med :( och hon träffar man alltmer sällan.
jag förstår dej precis! jag ville gå på premiären av new moon tillsammans med en av mina bästa vänner.. men hon skulle gå med sin kille. inte så kul... men men. jag klarar mej alltid. sen har vi en annan kompis som vi alltid umgås med. ho har
ingen, så det blir bara lättare på nått sätt.
vi har 2 mil till två närmsta städer. ligger mitt i mellan allt och det r bra, fär då kan man variera :) jag gillar att bo här ute, men har man ingen bil blir det inte så kul. vi kan ju inte ta oss runt hur vi vill ^^.
raserna är drever och gråhund/älghund. pappa är jägare. jag vill ju ha en egen hund som är av rasen mops. eller en golden retriever :)
jag håller med dig helt. jag älskar att snacka djupt och kan snacka massor med folk. det är egentligen inte så bra. fr då vet alla allt om en. nu pratar jag ju nästan bara djupt med pojkvännen. och dej då ;)
du vill inte brevväxla eller nått?
kram
:) fin!
