Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Ibland funderar jag på om jag tänker rätt. Under flera månader gjorde jag saker som jag inte mådde speciellt bra av. Jag insåg det själv för ca 1 ½ år sedan och bestämde mig då för att ändra på mig. När jag just nu ser en person gå i samma fotspår, göra exakt samma saker jag gjorde av exakt samma skäl samtidigt som hela hennes beteende har ändrats. Är det inte rätt då att bry sig genom att försöka avråda henne och även kanske tänka på andra som kan drabbas av hennes framfart? Jag vet inte om jag gör rätt. Jag säger saker för att jag bry mig, men samtidigt får jag höra att det är hennes liv, samtidigt som hon själv inför en gemensam killkompis har haft synpunkter på det jag gjorde?

Är det fel att försöka avråda henne och varna henne så att hon inte själv hamnar i samma dålig spiral som eventuellt kan få henne att må väldigt dåligt och göra att hon drabbas av oförutsedda saker som kan förändra hela hennes liv? Någonstans inom mig känns det som att jag har rätt. Men jag tror att i detta läget finns det nog inte speciellt mycket rätt eller fel svar. För människor tänker olika och analyser saker och ting på sitt egna sätt. Jag står bara här med erfarenheter, därav min känsla och rädsla...

Denna sak inträffade i torsdags, på min studentskiva. Det har gått ett tag och jag har verkligen försökt se saker från olika vinklar... jag har försökt tänka över saker... men det är någonting som inte känns rätt bara...