Känner mig nere och på dåligt humör just nu.
För tillfället när jag skriver detta känner jag mig på dåligt humör och ledsen. Jag har i och för sig nyss kommit hem från stan, efter att Ulla och jag gick runt lite och kollade på studentlklänningar, om det överhuvudtaget finns någon. Känns som att affärerna inte satsar på det i år. (matade några änder med Läkerol Extreme Chili också av någon anledning, de såg lite besvikna ut efteråt och tyckte nog det var lite väl stark för deras små näbbar)
Men jag känner mig lite besviken över min vecka på APU:n. Vissa dagar känns det som att jag inte har någonting att göra. Jag sitter mest och häckar och drönar. Jag gjorde illa en fot på tisdagens innebandyträning, troligen tänjt lite-lite, ytterst lite på mitt yttre ledband i foten under knylan efter att jag gjorde en halvtaskig vridning på träningen. Nu idag har jag haft det lindat. Ja då får jag skavsår i stället. Känns så otroligt kul.
Sen är det inte roligt att prata med väggar heller. Ibladn tycks människor hela tiden vara oanträffabara. Ringde t ex en person på en skola, har ringt 4 dagar i rad. igår av någon konstig anledning lyckades han se mitt mail och ringde tillbaka och lovade att han skulle hjälpa mig. Ja jag har fortfarande inte fått någon hjälp så här 1 dygn senare. Känns stabilt.
Jag är less på att jaga folk, både via telefon och sms och mail. Har gjort det med vissa människor som jag skulle träffa och göra intervjuer med och ja, många var skitsvåra att få tag på... för att inte säga omöjliga. Några tycks nämligen vara det.
Just nu för tillfället känner jag mig riktigt negativ. Jag vill bara krypa ner under täcket, sova och glömma att jag lever och vakna upp till en ny, mera positiv dag. *SUCK*
Kan ju hoppas att jag får prata med den personen som jag gillar... han brukar kunna få mig på bättre humör. Men inget jag kan vänta mig, eftersom den stackaren är sjuk och jag i och för sig kan förstå om det är jobbigt att parta i telefon då. Skulle vilja ta hand om honom nu när han är sjuk. Men det kan jag inte. Hoppas jag får chansen att prata med honom och kan muntra upp honom lite i alla fall... känner mig lite orolig för honom.
Men jag känner mig lite besviken över min vecka på APU:n. Vissa dagar känns det som att jag inte har någonting att göra. Jag sitter mest och häckar och drönar. Jag gjorde illa en fot på tisdagens innebandyträning, troligen tänjt lite-lite, ytterst lite på mitt yttre ledband i foten under knylan efter att jag gjorde en halvtaskig vridning på träningen. Nu idag har jag haft det lindat. Ja då får jag skavsår i stället. Känns så otroligt kul.
Sen är det inte roligt att prata med väggar heller. Ibladn tycks människor hela tiden vara oanträffabara. Ringde t ex en person på en skola, har ringt 4 dagar i rad. igår av någon konstig anledning lyckades han se mitt mail och ringde tillbaka och lovade att han skulle hjälpa mig. Ja jag har fortfarande inte fått någon hjälp så här 1 dygn senare. Känns stabilt.
Jag är less på att jaga folk, både via telefon och sms och mail. Har gjort det med vissa människor som jag skulle träffa och göra intervjuer med och ja, många var skitsvåra att få tag på... för att inte säga omöjliga. Några tycks nämligen vara det.
Just nu för tillfället känner jag mig riktigt negativ. Jag vill bara krypa ner under täcket, sova och glömma att jag lever och vakna upp till en ny, mera positiv dag. *SUCK*
Kan ju hoppas att jag får prata med den personen som jag gillar... han brukar kunna få mig på bättre humör. Men inget jag kan vänta mig, eftersom den stackaren är sjuk och jag i och för sig kan förstå om det är jobbigt att parta i telefon då. Skulle vilja ta hand om honom nu när han är sjuk. Men det kan jag inte. Hoppas jag får chansen att prata med honom och kan muntra upp honom lite i alla fall... känner mig lite orolig för honom.
Kommentarer
Trackback
