Ingen ska någonsin behöva försvara sin kärlek - Den ska vara något självklart
För ett par dagar sedan läste jag en artikel på aftonbladet hemsida som handlade om Agnes( http://agnelicious.devote.se ), som är i min egen ålder, och hur hon tvingades försvara sig kärlek för att hon hade en mycket äldre kille ( http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article4695180.ab )
Artikeln väckte känslor hos mig, därför att jag varit och egentligen är i Agnes situation. När jag var liten var jag väl precis som alla andra tjejer, gillade killar i min egen ålder. Men när jag växte upp ändrades det och idag gillar jag en mycket äldre kille.
För många är kärleken något SJÄLVKLART (!), något som är så underbart och som alla förtjänar att få. Det är i alla fall vad alla anser. Tyvärr räknar de bara den som de anser är den vanliga kärleken, tjej och kille som har nästan samma ålder. Men när kärleken bli annorlunda förändras människors syn på den. Det gäller kärlek där både tjejer och killar gillar personer av sitt egna kön, eller personer som gillar någon som är mycket äldre eller yngre än dem själva. För mig har kärlek alltid varit kärlek, oavsett sort. Visst har jag tyckt att kärlek med stor åldersskillnad varit udda. Men jag har aldrig fördömt det. Alla förtjänar nämligen att vara lyckliga.
Jag skulle nästa personligen vilja påstå att ett förhållande mellan två parter som har ganska olika åldrar kan vara en bra grej för båda parter. Många äldre människor blir väldigt nojiga och drabbas av kriser på grund av att de känner sig gamla. Det är klart att ett förhållande med en mycket yngre människa kan ha liknande effekt. Men jag tror att det i de flesta fall är tvärtom. En person som är äldre och som har en yngre partner kan nog i många fall känna sig yngre genom detta. Du behöver inte klä dig gubbigt och konstigt för att du fyllt 40 till exempel. En person som är yngre och tillsammnas med en äldre person tror jag mognar lättare och känner sig mera vuxen och ansvarstagande.
Men när ett sådant förhållande uppdagas och blir offentligt, förändras ofta människors bild på dessa människor. Det finns vänner som tar avstånd för att de tycker det är äckligt. Det finns människor som dömer den äldre personen, tror att den lurat den yngre. Det är lätt att det börjar gå rykten, som överhuvudtaget inte är sanna. Den äldre personen kan lätt hamna i kylan och få elaka blickar på sig för att den gillar den yngre personen. Människor glor även på den yngre personen när de ser den. Tro mig jag har varit med om det själv.
Jag vet själv hur det var när jag berättade för mamma och pappa att jag gillade en äldre kille. Till en början sa de inget. Ibland fick jag känslan av att de inte uppfattade vad jag hade sagt till dem. Jag kommer ihåg morgonen efter att jag pratat med dem. Jag kände verkligen ånger och oro. Jag hade en stor klump i magen och väntade bara på en massa frågor och pikar. Men lyckligtvis kom det inga och borde inte göra det framöver heller... trodde jag. Men jag kan säga att även om de accepterar att mitt hjärta finns hos en människa som är mycket äldre än mig, att jag blir glad när jag umgås med honom och känner mig svävandes på dessa rosa moln, så har jag nog fått höra ett eller annat ord som gjort mig förbannad. Jag har tvingats försvara min kärlek till honom. Det är klart att det kan vara ganska tufft ibland och jobbigt att veta att de inte fullt ut kan vara glada för att jag mår bra och känner sig lycklig. Men jag ångrar ingenting. Det här är den jag är, personen är den jag gillar. Jag tänker inte ta skit för att jag gillar en människa. Enligt mig är bara ålder en siffra, enligt mig har kärleken ingen åldersgräns (kan ju förstå om man reagerar om man har ett barn på 13 som är tillsammans med en person på 25-30 år). Jag låter människor säga vad de vill. Problemet för dem är att de bara slösar bort sin tid. Det sa jag även till mina föräldrar när de skulle komma med massa invändningar. Jag kommer alltid stå för vem jag älskar.
ALL KÄRLEK ÄR BRA KÄRLEK!
ABSOLUT INGEN MÄNNISKA I HELA VÄRLDEN SKA BEHÖVA FÖRSVARA SIN KÄRLEK TILL EN ANNAN MÄNNISKA!
ÄLSKAR DIG, DU VET VEM DU ÄR...
Jenny Andersson-Mård
Artikeln väckte känslor hos mig, därför att jag varit och egentligen är i Agnes situation. När jag var liten var jag väl precis som alla andra tjejer, gillade killar i min egen ålder. Men när jag växte upp ändrades det och idag gillar jag en mycket äldre kille.
För många är kärleken något SJÄLVKLART (!), något som är så underbart och som alla förtjänar att få. Det är i alla fall vad alla anser. Tyvärr räknar de bara den som de anser är den vanliga kärleken, tjej och kille som har nästan samma ålder. Men när kärleken bli annorlunda förändras människors syn på den. Det gäller kärlek där både tjejer och killar gillar personer av sitt egna kön, eller personer som gillar någon som är mycket äldre eller yngre än dem själva. För mig har kärlek alltid varit kärlek, oavsett sort. Visst har jag tyckt att kärlek med stor åldersskillnad varit udda. Men jag har aldrig fördömt det. Alla förtjänar nämligen att vara lyckliga.
Jag skulle nästa personligen vilja påstå att ett förhållande mellan två parter som har ganska olika åldrar kan vara en bra grej för båda parter. Många äldre människor blir väldigt nojiga och drabbas av kriser på grund av att de känner sig gamla. Det är klart att ett förhållande med en mycket yngre människa kan ha liknande effekt. Men jag tror att det i de flesta fall är tvärtom. En person som är äldre och som har en yngre partner kan nog i många fall känna sig yngre genom detta. Du behöver inte klä dig gubbigt och konstigt för att du fyllt 40 till exempel. En person som är yngre och tillsammnas med en äldre person tror jag mognar lättare och känner sig mera vuxen och ansvarstagande.
Men när ett sådant förhållande uppdagas och blir offentligt, förändras ofta människors bild på dessa människor. Det finns vänner som tar avstånd för att de tycker det är äckligt. Det finns människor som dömer den äldre personen, tror att den lurat den yngre. Det är lätt att det börjar gå rykten, som överhuvudtaget inte är sanna. Den äldre personen kan lätt hamna i kylan och få elaka blickar på sig för att den gillar den yngre personen. Människor glor även på den yngre personen när de ser den. Tro mig jag har varit med om det själv.
Jag vet själv hur det var när jag berättade för mamma och pappa att jag gillade en äldre kille. Till en början sa de inget. Ibland fick jag känslan av att de inte uppfattade vad jag hade sagt till dem. Jag kommer ihåg morgonen efter att jag pratat med dem. Jag kände verkligen ånger och oro. Jag hade en stor klump i magen och väntade bara på en massa frågor och pikar. Men lyckligtvis kom det inga och borde inte göra det framöver heller... trodde jag. Men jag kan säga att även om de accepterar att mitt hjärta finns hos en människa som är mycket äldre än mig, att jag blir glad när jag umgås med honom och känner mig svävandes på dessa rosa moln, så har jag nog fått höra ett eller annat ord som gjort mig förbannad. Jag har tvingats försvara min kärlek till honom. Det är klart att det kan vara ganska tufft ibland och jobbigt att veta att de inte fullt ut kan vara glada för att jag mår bra och känner sig lycklig. Men jag ångrar ingenting. Det här är den jag är, personen är den jag gillar. Jag tänker inte ta skit för att jag gillar en människa. Enligt mig är bara ålder en siffra, enligt mig har kärleken ingen åldersgräns (kan ju förstå om man reagerar om man har ett barn på 13 som är tillsammans med en person på 25-30 år). Jag låter människor säga vad de vill. Problemet för dem är att de bara slösar bort sin tid. Det sa jag även till mina föräldrar när de skulle komma med massa invändningar. Jag kommer alltid stå för vem jag älskar.
ALL KÄRLEK ÄR BRA KÄRLEK!
ABSOLUT INGEN MÄNNISKA I HELA VÄRLDEN SKA BEHÖVA FÖRSVARA SIN KÄRLEK TILL EN ANNAN MÄNNISKA!
ÄLSKAR DIG, DU VET VEM DU ÄR...
Jenny Andersson-Mård
There's only one truth
With every bit of me with all my heart
With every single breath I'm gonna love you
Fall into my arms tonight
And make it allright
If you ever come to doubt these words
Let me be the one to break it to you
I'm gonna love you endlessly
With every bit of me
With every single breath I'm gonna love you
Fall into my arms tonight
And make it allright
If you ever come to doubt these words
Let me be the one to break it to you
I'm gonna love you endlessly
With every bit of me
Krönikor... min grej?
Jag har skrivit mycket om känslor i bloggen, vilket jag kommer göra lite i fortsättningen med. Men med mina 2 år på journalistiklinjen på GUC, känner jag att det faktiskt vore en idée att skriva krönikor. Jag fick ju mycket beröm för den jag skrev i 2:an om kulturnatten. Jag ska skriva om saker som jag kanske stör mig på... ja stör...
Stör kanske inte är riktigt rätt ord, men sådant som jag har åsikter om, t ex det jag läste i UNT idag;
http://www2.unt.se/avd/1,,MC=77-AV_ID=884226,00.html
Jag har faktiskt en del svar på det denna artikel berättar om och varför det är som den berättar.
Men jag tänkte inte börja skriva krönika idag. Det hinner jag inte. Men jag ska försöka skriva lite då och då framöver... tror jag.
´Jag har ganska starka och egna åsikter. Det har jag alltid haft.
Stör kanske inte är riktigt rätt ord, men sådant som jag har åsikter om, t ex det jag läste i UNT idag;
http://www2.unt.se/avd/1,,MC=77-AV_ID=884226,00.html
Jag har faktiskt en del svar på det denna artikel berättar om och varför det är som den berättar.
Men jag tänkte inte börja skriva krönika idag. Det hinner jag inte. Men jag ska försöka skriva lite då och då framöver... tror jag.
´Jag har ganska starka och egna åsikter. Det har jag alltid haft.
Känner mig nere och på dåligt humör just nu.
För tillfället när jag skriver detta känner jag mig på dåligt humör och ledsen. Jag har i och för sig nyss kommit hem från stan, efter att Ulla och jag gick runt lite och kollade på studentlklänningar, om det överhuvudtaget finns någon. Känns som att affärerna inte satsar på det i år. (matade några änder med Läkerol Extreme Chili också av någon anledning, de såg lite besvikna ut efteråt och tyckte nog det var lite väl stark för deras små näbbar)
Men jag känner mig lite besviken över min vecka på APU:n. Vissa dagar känns det som att jag inte har någonting att göra. Jag sitter mest och häckar och drönar. Jag gjorde illa en fot på tisdagens innebandyträning, troligen tänjt lite-lite, ytterst lite på mitt yttre ledband i foten under knylan efter att jag gjorde en halvtaskig vridning på träningen. Nu idag har jag haft det lindat. Ja då får jag skavsår i stället. Känns så otroligt kul.
Sen är det inte roligt att prata med väggar heller. Ibladn tycks människor hela tiden vara oanträffabara. Ringde t ex en person på en skola, har ringt 4 dagar i rad. igår av någon konstig anledning lyckades han se mitt mail och ringde tillbaka och lovade att han skulle hjälpa mig. Ja jag har fortfarande inte fått någon hjälp så här 1 dygn senare. Känns stabilt.
Jag är less på att jaga folk, både via telefon och sms och mail. Har gjort det med vissa människor som jag skulle träffa och göra intervjuer med och ja, många var skitsvåra att få tag på... för att inte säga omöjliga. Några tycks nämligen vara det.
Just nu för tillfället känner jag mig riktigt negativ. Jag vill bara krypa ner under täcket, sova och glömma att jag lever och vakna upp till en ny, mera positiv dag. *SUCK*
Kan ju hoppas att jag får prata med den personen som jag gillar... han brukar kunna få mig på bättre humör. Men inget jag kan vänta mig, eftersom den stackaren är sjuk och jag i och för sig kan förstå om det är jobbigt att parta i telefon då. Skulle vilja ta hand om honom nu när han är sjuk. Men det kan jag inte. Hoppas jag får chansen att prata med honom och kan muntra upp honom lite i alla fall... känner mig lite orolig för honom.
Men jag känner mig lite besviken över min vecka på APU:n. Vissa dagar känns det som att jag inte har någonting att göra. Jag sitter mest och häckar och drönar. Jag gjorde illa en fot på tisdagens innebandyträning, troligen tänjt lite-lite, ytterst lite på mitt yttre ledband i foten under knylan efter att jag gjorde en halvtaskig vridning på träningen. Nu idag har jag haft det lindat. Ja då får jag skavsår i stället. Känns så otroligt kul.
Sen är det inte roligt att prata med väggar heller. Ibladn tycks människor hela tiden vara oanträffabara. Ringde t ex en person på en skola, har ringt 4 dagar i rad. igår av någon konstig anledning lyckades han se mitt mail och ringde tillbaka och lovade att han skulle hjälpa mig. Ja jag har fortfarande inte fått någon hjälp så här 1 dygn senare. Känns stabilt.
Jag är less på att jaga folk, både via telefon och sms och mail. Har gjort det med vissa människor som jag skulle träffa och göra intervjuer med och ja, många var skitsvåra att få tag på... för att inte säga omöjliga. Några tycks nämligen vara det.
Just nu för tillfället känner jag mig riktigt negativ. Jag vill bara krypa ner under täcket, sova och glömma att jag lever och vakna upp till en ny, mera positiv dag. *SUCK*
Kan ju hoppas att jag får prata med den personen som jag gillar... han brukar kunna få mig på bättre humör. Men inget jag kan vänta mig, eftersom den stackaren är sjuk och jag i och för sig kan förstå om det är jobbigt att parta i telefon då. Skulle vilja ta hand om honom nu när han är sjuk. Men det kan jag inte. Hoppas jag får chansen att prata med honom och kan muntra upp honom lite i alla fall... känner mig lite orolig för honom.
Hela skolan ledig förutom jag.
Ja idag har alla skolor i Uppsala kommun studiedag vad jag fattar. Själv sitter jag på praktiken, kom hit kl 7.50 imorse. Tidigaste gånger jag varit här. Då var det bara sätta sig och jobba.
Men jag tänkte gå hem vid lunch, det förtjänar jag eftersom alla andra är lediga. Vi fick ju sportlov samtidigt som dem och kunde ha det fast vi hade praktik, då borde väl en studiedag innebära ledigt för mig med?
Nåja, det är inget att göra åt och inget att gråta floder över. Jag ser det från den ljusa sidan, jag får lite arbete gjort på praktiken och jag får dessutom lite ledigt på eftermiddagen eftersom jag får gå hem tidigt. Tur att man har en bra handledare som är förstående=)
Måste dessutom proppa i min mina järntabletter eftersom jag enligt kallelsen ska lämna blod nästa onsdag. Tredje gången. Men jag tycker det är kul att lämna blod. Jag gör en god gärning och det känns bra. Men jag kommer nog vänta till om två veckor då min kompis också får lämna blod. Det är kul att sitta och skratta åt varandra i blodgivningsrummet. Folk tror nog att vi två är knäppa. Ja inte spelar det mig någon roll eftersom de inte känner oss. Och det är väl bra att några sprider glad stämning eftersom det kan vara lite tufft att lämna blod, eftersom man får en strumpsticka inkörd i armen. Jag ryser lite av tanken, men jag har ändå inga problem att lägga mig i stolen och låta dem ta mitt blod=)
Nä, nu måste jag sluta. Sitter ju på APU:n. Blir lite plugg i eftermiddag tror jag.
Men jag tänkte gå hem vid lunch, det förtjänar jag eftersom alla andra är lediga. Vi fick ju sportlov samtidigt som dem och kunde ha det fast vi hade praktik, då borde väl en studiedag innebära ledigt för mig med?
Nåja, det är inget att göra åt och inget att gråta floder över. Jag ser det från den ljusa sidan, jag får lite arbete gjort på praktiken och jag får dessutom lite ledigt på eftermiddagen eftersom jag får gå hem tidigt. Tur att man har en bra handledare som är förstående=)
Måste dessutom proppa i min mina järntabletter eftersom jag enligt kallelsen ska lämna blod nästa onsdag. Tredje gången. Men jag tycker det är kul att lämna blod. Jag gör en god gärning och det känns bra. Men jag kommer nog vänta till om två veckor då min kompis också får lämna blod. Det är kul att sitta och skratta åt varandra i blodgivningsrummet. Folk tror nog att vi två är knäppa. Ja inte spelar det mig någon roll eftersom de inte känner oss. Och det är väl bra att några sprider glad stämning eftersom det kan vara lite tufft att lämna blod, eftersom man får en strumpsticka inkörd i armen. Jag ryser lite av tanken, men jag har ändå inga problem att lägga mig i stolen och låta dem ta mitt blod=)
Nä, nu måste jag sluta. Sitter ju på APU:n. Blir lite plugg i eftermiddag tror jag.
Tankar om framtiden med innebandy
"Jag tänkte bara meddela alla nu att jag inte kommer att fortsätta med innebandyn nästa säsong"
Inom de nästkommande sekunderna hade plötsligt 2-3 till liknande besked regnat över Rasbo IK:s damlag i torsdags. No hard feelings. Det känns som att det faktiskt är första gången som jag ser positivt på en sådan sak och det handlar inte om att dessa spelar inte tillfört laget något, för det har de gjort... många bra passningar, flera bra matcher med bra insatser. Men ibland bleknar sådana saker mot ett framtida vuxenliv med studier på universitet i andra städer och jobb utomlands, något som man måste prioritera många gånger framför sin hobby och sina fritidsintressen. Samt att kroppen ibland säger ifrån. Men någonstans inom mig, så känns det så v-modigt.
Jag har själv haft samma tankar vad det gäller innebandyn och min framtid inom den. Nästa år kommer vi spela i division 4, den nystartade divisionen som införs inför nästkommande säsong. Det känns avlägset. Vi åkte ner en division, slutade näst sist i division 3 östra. Jag borde känna besvikelse, vara arg och allting. Men det gör jag inte. att ett helt lag sätts ihop max 1 månad innan premiären och att ändå göra sådana framsteg som faktiskt skett i vissa matcher under den gångna säsongen, det är bara känna stolthet. Visst kan man någonstans inombords känna att det kanske gått att ge mer i en match man förlorade. Men när man med 8 spelar spelar så bra att resultatet endast bli 9-3 till topplaget i serien, så kan man inte vara missnöjd. Resultatet får en att ta ett glädjeskutt, därför att det är bevis för att hård träning ger resultat. Jag deltog inte i den matchen, men det gjorde inte att min glädje med övriga tjejer är sämre än om jag varit med.
Den gångna säsongen har jag utvecklas som tävlingsmänniska, spelare och tankemässigt. Jag har känt mig mera trygg i min roll som innebandyspelare. Innan varje match känner jag känslan:
Att ingenting är avgjort förrän sista sekunden av matchen är spelad, jag vet att jag kan bara jag vill och att jag inte deppar ihop efter en förlust utan ser framåt mot nästa match och analyserar lite vad som gick snett i den föregångna matchen. Jag håller ofta sådana tankar för mig själv.
När det gäller mig och framtiden i innebandyn så har ajg känt mig orolig för min dåliga rygg. Och visst har jag ont. Men jag försöker att koppla bort det. Jag har spelat med värk i så många år att jag vant mig vid smärtan. Det bästa denna säsong är att jag av en naprapat fått veta varför min rygg är dålig och varför jag har ont, något som gjort att det på något vis ändå kännts ganska tryggt även om det gjort ont. Jag hade tankar på att byta klubb inför nästa säsong. Visst kan jag känna lite sug efter det med. Men någonstans vill jag ändå stanna. Det är mina lagkamrater, många av dem alldeles för underbara och roliga. Jag måste ge dem en chans till, ett nystartat damlag, som har spelat ihop en säsong... det är klart man inte kan förvänta sig toppresultat. Men med träning i sommar och teambuilding tillsammans med samspelning som behövs, ser jag fram emot nästa säsong... en säsong jag hoppas och tror kommer bli jävligt kul.
Imorgon är sista matchen för säsongen mot fruktade Dannemora/Österby. Ja vissa har väl sett det jag skrivit tidigare i bloggen. Men trots att det kommer bli en tuff och jag tror fysisk match, så ska det bli kul. Jag ser fram emot det. D/Ö är starka och fysiska. Men med tanke på vad vi i laget vet vad vi kan, så tror jag att vi kan ha en chans att spela en bra match
Till er som imorgon gör er sista match för laget och sen kommer att sluta:
Jag kanske inte alltid visat min uppskattning. Men jag är glad att ha fått spela med er.
Halvsågning av män som hatar kvinnor
I går kväll var jag på bio med killen jag tycker om. Vi såg den kritikerrosade Män som hatar kvinnor.
Med tanke på vad folk sagt om filmen, vissa sa till och med att gillade man Beck-filmerna skulle man bli fäst vid denna, så förväntade jag mig en väldigt bra och spännande film. Jag blev besviken.
Jag har inte läst boken som Stieg Larsson skrivit och kan därför inte göra någon direkt jämföring med den. Men jag kan säga att filmen inte levde upp till mina förväntningar. Filmen saknade action och till stor del spänning. Det kändes som en film inspelad utan inlevelse. Det jag dock kan hålla med kritikerna om är Nooni Rapaces prestation i filmen, som enligt dem var jävligt bra. Det krävs mycket för att kunna spela en sådan roll nämlinge, vilket jag håller med om till 100%...
Trots att filmen inte levde upp till mina förväntningar väckte den ilska och rörde upp känslor till ytan. Ett tag på bion blev jag så förbannad samtidigt som jag blev äcklad och sårad av en scen, så jag kände hur innehållet i min mage ville vända på sig och komma upp. Sedan beskriver den en vilsen, sviken kvinnas känslor vad det gäller män och rädslan som bor som en djävul i hjärtat hos en sådan kvinna.
Filmen var okej, men levde inte upp till förväntningarna. Filmen får 3 av 5 på grund av känslorna som rörs upp och Nooni Rapaces insats som Lisbeth Salander. Sedan blev filmen lite väl utdragen, 2 ½ timme. Kändes som det fanns ganska mycket dötid emellan det som hände, vilket gjorde filmen lite seg.
Med tanke på vad folk sagt om filmen, vissa sa till och med att gillade man Beck-filmerna skulle man bli fäst vid denna, så förväntade jag mig en väldigt bra och spännande film. Jag blev besviken.
Jag har inte läst boken som Stieg Larsson skrivit och kan därför inte göra någon direkt jämföring med den. Men jag kan säga att filmen inte levde upp till mina förväntningar. Filmen saknade action och till stor del spänning. Det kändes som en film inspelad utan inlevelse. Det jag dock kan hålla med kritikerna om är Nooni Rapaces prestation i filmen, som enligt dem var jävligt bra. Det krävs mycket för att kunna spela en sådan roll nämlinge, vilket jag håller med om till 100%...
Trots att filmen inte levde upp till mina förväntningar väckte den ilska och rörde upp känslor till ytan. Ett tag på bion blev jag så förbannad samtidigt som jag blev äcklad och sårad av en scen, så jag kände hur innehållet i min mage ville vända på sig och komma upp. Sedan beskriver den en vilsen, sviken kvinnas känslor vad det gäller män och rädslan som bor som en djävul i hjärtat hos en sådan kvinna.
Filmen var okej, men levde inte upp till förväntningarna. Filmen får 3 av 5 på grund av känslorna som rörs upp och Nooni Rapaces insats som Lisbeth Salander. Sedan blev filmen lite väl utdragen, 2 ½ timme. Kändes som det fanns ganska mycket dötid emellan det som hände, vilket gjorde filmen lite seg.
Underbart med helg.
Just nu orkar jag inte mera känns det som. Jag känner mig både psykiskt och fysiskt utbränd, den där känslan när man inte orkar göra någonting... inte ens så viktiga saker som skoluppgifter eller att försöka ta sig upp ur sängen och äta frukost. Jag känner mig faktiskt på väldigt dåligt humör nästan varje dag just nu... därför att jag sover alldeles för lite, är superstressad och har en hjärna som går i 200km/h, vilket den gjort i snart 1 ½ vecka. Har till och med börjat dra på mig just för perioden kronisk huvudvärk. Kroppen säger ifrån, men jag kan inte göra det eftersom det kommer kosta mig dyrt om jag väljer att bara vara hemma och skita i allt och vila, vilket är det jag behöver. Och så tränar jag på gym och innebandy mitt uppe i allt det här och just nu är ryggvärken fruktansvärd. Det är inte så konstigt att jag har förhöjd hjärtfrekvens för min ålder, vilket jag fick reda på då jag var hos läkaren för 2-3 veckor sedan. Det känns verkligen lite lustigt och märkligt att jag har den hjärtfrekvensen, ca 10 slag extra per minut. Det skrämmer mig faktiskt.
Trots detta så har jag träning ikväll. Snacka om att man är riktigt dum egentligen. Jag ska ju åka på den där träningen. Dessutom är det match i helgen. MEN jag har tackat nej till den. Jag måste. Det här kommer inte hålla annars. Sen var det också massa knas när det gällde matchdag och tid. Snacket var att matchen skulle spelas på söndag kl 10.00. Så jag bestämde andra saker inför fredag och lördag... ja inga ansträngande saker. Nu visade det sig att matchen spelas på lördag kl 15.30 i Sportcentrum i Norrtälje. Hade matchen legat på söndagen hade jag spelat. Men jag är glad att den ligger på lördagen, så jag faktiskt inte kan spela. Skönt, eftersom motivation till innebandy och även mycket annat inte finns. Känns som en livskris.
Men jag ser ändå fram emot helgen. Dels för att det varit en tuff vecka och det ska bli skönt att ta det lugnt. Men också för att jag imorgon fredag på kvällen ska först till gymet (hur klokt det nu är i min situation), men sen efter det ska jag på bio, män som hatar kvinnor, med en person som jag tycker väldigt mycket om... ja det är en kille, vad annars (skojar) Kan ju vara en kompis eller annat som är tjej med i och för sig. men i detta fall är det en kille. Ska bli mysigt. Längtar dit och längtar efter honom. Han får mitt hjärta att typ börja flyga runt i hela kroppen, den där fjärilimagenkänslan=) Underbar känsla i alla fall=) Jag känner mig så svag (på ett bra sätt) med honom, därför att jag tycker så mycket om honom=) haha.
Ska även träffa honom på lördagen. Ska bli skönt att bara vara och umgås. Ingen APU med en massa deadlines på texter och förberedelser inför intervjuer. En lugn helg med världens underbaraste person. Saknar honom.
Trots detta så har jag träning ikväll. Snacka om att man är riktigt dum egentligen. Jag ska ju åka på den där träningen. Dessutom är det match i helgen. MEN jag har tackat nej till den. Jag måste. Det här kommer inte hålla annars. Sen var det också massa knas när det gällde matchdag och tid. Snacket var att matchen skulle spelas på söndag kl 10.00. Så jag bestämde andra saker inför fredag och lördag... ja inga ansträngande saker. Nu visade det sig att matchen spelas på lördag kl 15.30 i Sportcentrum i Norrtälje. Hade matchen legat på söndagen hade jag spelat. Men jag är glad att den ligger på lördagen, så jag faktiskt inte kan spela. Skönt, eftersom motivation till innebandy och även mycket annat inte finns. Känns som en livskris.
Men jag ser ändå fram emot helgen. Dels för att det varit en tuff vecka och det ska bli skönt att ta det lugnt. Men också för att jag imorgon fredag på kvällen ska först till gymet (hur klokt det nu är i min situation), men sen efter det ska jag på bio, män som hatar kvinnor, med en person som jag tycker väldigt mycket om... ja det är en kille, vad annars (skojar) Kan ju vara en kompis eller annat som är tjej med i och för sig. men i detta fall är det en kille. Ska bli mysigt. Längtar dit och längtar efter honom. Han får mitt hjärta att typ börja flyga runt i hela kroppen, den där fjärilimagenkänslan=) Underbar känsla i alla fall=) Jag känner mig så svag (på ett bra sätt) med honom, därför att jag tycker så mycket om honom=) haha.
Ska även träffa honom på lördagen. Ska bli skönt att bara vara och umgås. Ingen APU med en massa deadlines på texter och förberedelser inför intervjuer. En lugn helg med världens underbaraste person. Saknar honom.
Grabben i graven bredvid
Värme, passion, längtan och sorg. Det är de första tankarn som kommer över mig när jag ser den kritikerrosade filmen Grabben i graven bredvid. Filmen handlar om den oskuldsfulla, osäkra änkan Desirée som jobbar som bibliotekarie och lantisen tillika bonden Benny. Kulturkrock, det är det mildaste som går att säga om filmen. Två helt olika människor, men med exakt samma mål/dröm.
Desirée bor i staden och lever i den fina världen men fint folk i sin vänskapskrets och har ett modernt tänkande. Att hon skulle falla för en sådan person som Benny finns varken inte i hennes tankar eller vokabulär. Inte kan hon visa upp en man som Benny för sina vänner. Han lever på en lite förfallen bondgård med 25 kor och några får på landet, en bit utanför staden. Hos Benny tycks tiden ha stått stilla, då utbildning minst sagt är det mest oviktigaste. För Benny handlar livet om att mjölka sina kor och ha en fru som kan stanna hemma på gården om dagarna, laga mat, ta hand om barnen... vilket medför stora problem då han möter den moderna Desirée.
Motsatserna springer på varandra på kyrkogården, där Desirée har sin make Örjan begravd. Bredvid Örjan har Benny sina föräldrar begravda. Mötet skall komma att leda till något som de båda parterna länge sökt efter. Kärleken slår ner som en bomb. Men jobb, rädsla och olikheter leder dem på villovägar. Till slut hittar de tillbaka till varandra.
Grabben i graven bredvid är en riktig feelgoodfilm. Visst är berättelsen på film. Men kanske möter du din livskamrat på kyrkogården en dag.
Desirée bor i staden och lever i den fina världen men fint folk i sin vänskapskrets och har ett modernt tänkande. Att hon skulle falla för en sådan person som Benny finns varken inte i hennes tankar eller vokabulär. Inte kan hon visa upp en man som Benny för sina vänner. Han lever på en lite förfallen bondgård med 25 kor och några får på landet, en bit utanför staden. Hos Benny tycks tiden ha stått stilla, då utbildning minst sagt är det mest oviktigaste. För Benny handlar livet om att mjölka sina kor och ha en fru som kan stanna hemma på gården om dagarna, laga mat, ta hand om barnen... vilket medför stora problem då han möter den moderna Desirée.
Motsatserna springer på varandra på kyrkogården, där Desirée har sin make Örjan begravd. Bredvid Örjan har Benny sina föräldrar begravda. Mötet skall komma att leda till något som de båda parterna länge sökt efter. Kärleken slår ner som en bomb. Men jobb, rädsla och olikheter leder dem på villovägar. Till slut hittar de tillbaka till varandra.
Grabben i graven bredvid är en riktig feelgoodfilm. Visst är berättelsen på film. Men kanske möter du din livskamrat på kyrkogården en dag.
P.S I love you
Ikväll har jag suttit med datorn i knäet och samtidigt kollar på dvd på tv:n. Jag såg filmen P.S I love you. Egentligen är inte kategorin drama min grej. Men någonstans inom mig kände jag att P.S I love you var en film jag ville se. Det hade jag velat ända sedan jag såg trailern på tv, då den skulle gå upp på bio.
Jag brukar tycka dramafilmer är extremt sega. Denna film var kanske inte ett jättestort undantag. Men den hade en poäng. Det var en fin film som faktiskt berörde mig. Visst jag kanske inte skulle se filmen igen. Men den var i alla fall värd att se... Nu är jag som jag sa sådan att jag som sagt var inte gillar själva genre drama, därför jag känner som jag gör med denna film.
Jag brukar tycka dramafilmer är extremt sega. Denna film var kanske inte ett jättestort undantag. Men den hade en poäng. Det var en fin film som faktiskt berörde mig. Visst jag kanske inte skulle se filmen igen. Men den var i alla fall värd att se... Nu är jag som jag sa sådan att jag som sagt var inte gillar själva genre drama, därför jag känner som jag gör med denna film.
Förbannad på mamma...
När fan blev det viktigare att ett par handdukar torkar, än att en persons dotter har kläder torra så att hon kan gå till skolan?
Min mamma tycker i alla fall att det är viktigare att handdukarna får hänga på sträcket och torka än alla mina kläder som jag använder, som nu är tvättade och blöta får hänga där och torka, så jag har något att ta på mig imorn...
Det kallar jag för idiotisk mamma. Kom inte och säg att du har en värre morsa. Då har du inte gått i mina skor!
Min mamma tycker i alla fall att det är viktigare att handdukarna får hänga på sträcket och torka än alla mina kläder som jag använder, som nu är tvättade och blöta får hänga där och torka, så jag har något att ta på mig imorn...
Det kallar jag för idiotisk mamma. Kom inte och säg att du har en värre morsa. Då har du inte gått i mina skor!
