Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Klockan är nästan halvfem... julafton har för längesedan övergått i juldagen även
om jag fortfarande är vaken och har varit i snart 21 timmar. Som jag skrev tidigare hade
jag velat fira den med en speciell person. Eller fira... det är fel ord, men tillbringa den med
honom. Nu blev det inte så på grund av en del skäl som jag inte tänker gå in på. Istället satt
jag hemma med mamma, pappa, brorsan och brorsans särbo. Jag är inget fan av julen och
även om det var jul idag kändes det inget speciellt. Det var som vilken annan vinterdag som
helst förutom att vi lagade julmat istället för vanlig mat, klädde en gran (som liknar... ja jag
vet inte vad.) och tände ljus och använde juldukar. En normal jul kan tyckas. Jag gillar inte julen
dels på grund av att jag tycker det är så jäklar mycket olika saker som ska fixas innan... man ska
lägga ut pengar på julklappar till personer som man egentligen inte känner för att ge paket, utan
ska ge dem bara för att de tillhör släkten.

Jag hade helst velat avsluta detta inlägg på en bra sätt, men årets jul har inte varit som andra.
När det är jul förbereder sig hela familjen tillsammans genom att hjälpas åt med diverse bestyr,
såsom knäckkok, matlagning, städning m.m. I min familj (den som fortfarande bor i huset, brorsan
har flugit ut sen längesen) har det funnits en person som trott det ska bli jul av sig självt. Istället för
att ta ledigt och hjälpa till jobbar man till kl 16 dagen innan julafton och det första man gör när
man kommer hem är att slå i sig ett glas med whiskey och sätta sig framför tv:n. Sen att det ska
göras janssons frestelse, att skinkan ska grilleras, ja det är andras uppgift så länge personen i
fråga slipper anstränga sig. Och när man pratar med en annan person i hushållet får man veta saker
och ting som man inte trodde (som man egentligen inte har att göra med, oavsett om man tillhöre
familjen). Och i de flesta fall är det saker som man inte vill höra. Men i detta fall är jag glad för det.
Det som gör mig mest förbanna och ledsen är att höra en person sitta och gnälla dag ut och dag in
på saker och ting och när man ger personen råd säger åt den att göra si och så, ja då ska man
försvara personen som man i fråga haft en diskussion kring. Det går så jäkla bra att gnälla och
tycka synd om sig själv. Men att ta en strid och genom detta kanske må bättre själv och få ur
sig det man tycker och tänker är alldeles för jobbigt.

Denna jul väcker så otroligt mycket tankar hos mig... den gör mig ledsen, förbannad och irriterad.
Den väcker tankar. För att det ska ske en förändring måste man ibland kasta sig ut för ett stup och
prova sina vingar även om det kan innebära en del kraschlandningar innan man lyckas hålla
sig svävandes efter att man lyft. Men sitter man och är rädd för att det ska vara för jobbigt
att försöka få till denna förändring är det ingen idée att ens gnälla länge. Varför gnäller man?
För att man anser att något är fel. Vad vill man om man anser att något är fel eller känner sig
felbehandlad? Ha en ändring och försöka få saker till det bättre.
Jag vet mycket väl att det finns flera faktorer med i vissa processer. Men ibland får man tackla
dem bit för bit och ta en del i taget. Det är alltid en början. Men vågar man inte börja någonstans,
vinner man inget; dvs det sker ingen ändrig.

ÄLSKAR OCH SAKNAR DIG JÄTTEMYCKET (Du vet vem du är och att du betyder mer än ord kan beskriva)

God Jul & God fortsättning!