Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Imorgon eftermiddag bär det av till Rimbo, en resa på cirka sex mil oneway
(alltså totalt tolv mil med hemresan). Det är ett Rasbo med stort självförtroende
efter förra helgens kross (2-12) av IS Saga U i Allianshallen. Tyvärr hade jag
oturen att missa den matchen på grund av dålig träningsnärvaro eftersom jag
hade superont i ryggen och ont i halsen de dagar jag skulle ha tränat. Jag tänker
inte prata om min rygg för jag är så jävla allmänt less på den. För tillfället känns
den i alla fall okej.

Hur som helst, jag har inte sett några matcher med Rimbo iår förutom den
där vi mötte dem i seriepremiären tidigare i höstas. Och då var det inget
bländande spel de uppvisade även om de vann matchen. Sedan har de vunnit
ett antal matcher efter den segern. Den största skrällen är nog segern över
Storvreta IBK U2. Men genom lite efterforskningar har jag i alla fall uppfattat
att vreta saknade flera spelare då på grund av sjukdom. Sedan om det var
orsaken till förlusten, det kan jag inte säga. Vissa rykten, vet inte om de
är sanna, har sagt att Rimbos tränare är IBK Roslagens gamla tränare.
Det jag med säkerhet vet är att de fått en otroligt skicklig och duktig spelare
i den till åren komna Linda Thorström. Minns henne från förra året då vi mötte
Roslagen. Det var inte en lätt spelare att möta. Enligt uppgifter är det spelaren
som varit nyckeln till Rimbos segrar denna höst.

Resultatena har i D4Ö varit väldigt märkliga denna höst. Det har varit lag som
slagit ett annat lag med tvåsiffrigt, för att sedan förlora mot ett lag som förlorat
mot det laget de krossade. Tillfälligheter? Det går inte att svara på. För att kunna ge
svaret på den frågan måste man nog ha följt alla matcher och det är det
knappast någon som har gjort.

Jag brukar alltid vara positiv och tro på vinst, leva efter mottot vi vill, vi vågar,
vi kan inför matcherna.  Det kommer jag även göra imorgon med. Jag känner
mig superladdad. Jag är även inspirerad från dagens VM-final i Västerås, som jag
fick möjligheten att åka och titta på Live (uppskattar verkligen att du kunde hjälpa
mig att köpa biljett. Du vet vem du är). Sverige var det klart bättre laget under
hela matchen även om det periodvis fanns stunder när Sverige inte riktigt fick
det där bländande spelet som de visat tidigare under turneringen. Tänk att lilla
Sverige är världsbäst i innebandy, som enligt vissa rapporter är en av de snabbast
växande sporterna runtom i världen.

Nu börjar det nog snart bli dags att gå och lägga sig. Hade tänkt gå upp kl 10 imorgon
bitti. Vill ju inte sova bort hela dagen. Blir att kolla på vintersport (jag är lite freak av det)
och så ska jag försöka få lite kemi gjort imorgon (har prov på tisdag som jag måste klara).
Sedan hoppas jag att jag får övningsköra. Det går bättre och bättre... även om det dröjer
ett tag innan jag får köra ofta. Synd att det är mörkt imorgon när vi ska till matchen. Annars
hade jag velat köra till Rimbo imorgon. Men kan nog glömma det tror jag.

Vi vinner imorgon, jag säger inget mer =)
TAGGA NU TJEJER!