Jahapp en ensam jävla kväll...
Jaha, så var det fredag kväll igen då. Alltid lika trevligt nästan. Bästa är väl att det är en match att se fram emot. Fast ja, jag får ju inte spela. Tycker det är riktigt jobbigt och känner lite som igår kväll när jag var väldigt nere och deppig. Tänk om jag bara hade fått vara frisk och kunna spela, då hade jag nog varit på mycket bättre humör. Nu går jag med lite halvtaskiga tankar och känner mig utanför laget. Tur är att jag i alla fall fick en kram av "julle" igår på skolan, en tjej i laget som jag går på samma skola som. Det värmde faktiskt. Och jag kände att trots att jag har problem, så ser hon mig som en i laget... kanske för att hon själv vet hur det är att ha sargad kropp. Och så kom Jossan, lagledarens dotter fram till mig och frågade om en urgammal bild i skolkatalogen för typ 100 år sedan. haha.
Sedan min bästa kompis, jag sa till henne att skulle vi hitta på något idag så fick hon banne mig komma hit... jag ska jobba imorgon kl 7 liksom. Men nej, ikväll ringer hon och säger att hon inte kan komma för att hon har ont i huvudet. Men det gick tydligen bra att göra något om jag kom dit... snacka om att verkligen försöka slå i mig att hon hade huvudvärk. Ja menar, umgås vi här bli det samma som om vi umgås där. Men men... hennes val. Om hon vill bryta sig loss från mig så får hon väl göra det. Jag är less på att försöka vara alla till lags hela tiden.
Är rätt less på allt just nu, skolan, innebandyn, killar, tjejer, kompisar... föräldrar, brorsan... ja exakt allt...
