Håller kroppen? :S
Har haft två helt underbara träningar denna vecka. Visst har jag jobbat och slitit på träningarna, men efteråt har jag bara känt mig mera sugen och känt att jag kan springa mycket mer... att jag har mera kvar att ge trots mjölksyra i benen, vilket märkts på nedjoggningarna när man varit alert å sprungit om alla. Vet inte, jag hade tränat en enda gång innan veckans träningar, på nästan ett helt år. Jag kan inte förstå att det gått så lång tid. Så mycket har inträffat i mitt liv sedan den dagen jag lämnade Rasbo IK:s F90-lag efter säsongen 2006/2007. En underbar säsong, som jag alltid kommer minnas i mitt hjärta. Ibland önskar jag att jag kunde få spela med alla igen... uppleva den där magiska känslan vi hade när vi vann serien. Jag hade ont redan då i min lilla rygg...
Nu är jag tillbaka i Rasbo IK:s återuppstartade damlag. Så skönt att spela innebandy. Jag insåg verkligen inte hur mycket jag saknat det. Nu är jag så glad att jag tagt beslutet att fortsätta med det som är allt för mig... innebandyn. Har fått annat att tänka på tack vare den och mår extremt mycket bättre. Dock har jag stött på problem. Den senaste aktiva säsongen hade jag värk i höften och lite i ryggen. Men det har aldrig varit så illa som nu. För att erkänna... jag är jävligt rädd. Efter gårdagens träning kunde jag knappt gå. Jag brukar ha den där farten och lätt kunna springa och studsa över sargen. igår vågade jag inte ens försöka. Jag kom inte upp när jag försökte hoppa.
Har match i helgen, och det oroar mig ännu mera. Kommer kroppen verkligen att hålla? Hur tänker ryggen bete sig? Kommer foten värka? Kommer jag orka 3x20 minuter?
Jag känner mig väldigt osäker inför söndagens match mot Rimbo på bortaplanen. Jag borde inte göra det. Men för en gångs skull har jag ingen kontroll över kroppen... jag vet inte vad den tänker hitta på på söndag. Och det skrämmer mig.
Det som dock lugnar mig är besöket som väntar hos naprapaten på måndag morgon. Har haft ont så länge och det har blivit extremt mycket värre, så det går inte att vänta längre. Jag måste ha hjälp.
Tankarna inför matchen är med andra ord delade. När vi mötte dem i en träningsmatch häromveckan vann vi till slut ganska enkelt med 5-0 på hemmaplan. Det var en match som till en början var svårspelad innan vi tog över från mitten av andra perioden. Det känns alltså definitivt som att vi har chans på matchen. Dock kommer vi inte med fullt lag. Vissar är fortfarande inet licenserade, samt att några inte kunde spela helgens match. Känns kanske inte så lovande. Men jag ska göra mitt bästa så länge ryggen håller. Men jag är väldigt orolig.
http://www.computerart.se/images/bollen_s.jpg
Nu är jag tillbaka i Rasbo IK:s återuppstartade damlag. Så skönt att spela innebandy. Jag insåg verkligen inte hur mycket jag saknat det. Nu är jag så glad att jag tagt beslutet att fortsätta med det som är allt för mig... innebandyn. Har fått annat att tänka på tack vare den och mår extremt mycket bättre. Dock har jag stött på problem. Den senaste aktiva säsongen hade jag värk i höften och lite i ryggen. Men det har aldrig varit så illa som nu. För att erkänna... jag är jävligt rädd. Efter gårdagens träning kunde jag knappt gå. Jag brukar ha den där farten och lätt kunna springa och studsa över sargen. igår vågade jag inte ens försöka. Jag kom inte upp när jag försökte hoppa.
Har match i helgen, och det oroar mig ännu mera. Kommer kroppen verkligen att hålla? Hur tänker ryggen bete sig? Kommer foten värka? Kommer jag orka 3x20 minuter?
Jag känner mig väldigt osäker inför söndagens match mot Rimbo på bortaplanen. Jag borde inte göra det. Men för en gångs skull har jag ingen kontroll över kroppen... jag vet inte vad den tänker hitta på på söndag. Och det skrämmer mig.
Det som dock lugnar mig är besöket som väntar hos naprapaten på måndag morgon. Har haft ont så länge och det har blivit extremt mycket värre, så det går inte att vänta längre. Jag måste ha hjälp.
Tankarna inför matchen är med andra ord delade. När vi mötte dem i en träningsmatch häromveckan vann vi till slut ganska enkelt med 5-0 på hemmaplan. Det var en match som till en början var svårspelad innan vi tog över från mitten av andra perioden. Det känns alltså definitivt som att vi har chans på matchen. Dock kommer vi inte med fullt lag. Vissar är fortfarande inet licenserade, samt att några inte kunde spela helgens match. Känns kanske inte så lovande. Men jag ska göra mitt bästa så länge ryggen håller. Men jag är väldigt orolig.
http://www.computerart.se/images/bollen_s.jpg
Kommentarer
Trackback
