Ännu en missad träning =/
Så var det träning ikväll igen då. Kunde inte delta på grund av ryggen. Jag är väldigt rädd och det känns väldigt jobbigt just nu. Igår kväll var verkligen en hemsk dag. Efter att ha varit i stockholm, där jag bara omkring på en tung axelremsväska, kändes ryggen värre än någonsin. Det var skrämmande. Det gjorde så ont och jag var så rädd. Låter konstigt. Men jag låg i min säng och bara grät...
tårarna forsade.
Kände verkligen hemskt.
Inte blev det bättre av att tvingas säga nej till tränarna att dels träna ikväll, men också spela match i helgen. Vi möter Rimbo igen. Förmodligen gör det inget om jag inte delta. Vi har fullt lag ändå, samt att det känns som att det krävs mirakel för att vi ska förlora. Det är bara 2 veckor kvar till matchen mot Dannemora/Österby. Jag vill verkligen inte misas den därför att det är en match där jag kommer att behövas med min tuffhet. Det som ändå kändes bra ikväll var att min rygg under tiden då jag satt nere på träningen kändes bättre för en gångs skull. Kanske är jag på väg tillbaka. Det känns också bra att jag idag köpt träningskort på Friskis och Svettis. Känns som att det bara kan bli bra nu. Jag hoppas det i alla fall. Men det känns inte 100% säkert. Därbak i huvudet finns tanken på att kanske behöva sluta. Det är det som skrämmer mig, som gör mig ledsen och som får mig att må psykiskt dåligt.
Innebandyn känns just nu lite som mitt allt. Att spela får mig att må bra och bli glad, att spela är mitt liv just nu. Jag vet inte vad jag kommer bli utan innebandyn. För jag vill verkligen inte lägga ner än. Jag känner mig faktiskt bättre än någonsin just nu och det känns som att jag kanske för en gångs skull skulle kunna nå en bit med innebandyn. Det var något jag inte kände i 90-laget, att jag var med. Men det gör jag nu och det är en underbar känsla.
Jag vill absolut inte mista den.
tårarna forsade.
Kände verkligen hemskt.
Inte blev det bättre av att tvingas säga nej till tränarna att dels träna ikväll, men också spela match i helgen. Vi möter Rimbo igen. Förmodligen gör det inget om jag inte delta. Vi har fullt lag ändå, samt att det känns som att det krävs mirakel för att vi ska förlora. Det är bara 2 veckor kvar till matchen mot Dannemora/Österby. Jag vill verkligen inte misas den därför att det är en match där jag kommer att behövas med min tuffhet. Det som ändå kändes bra ikväll var att min rygg under tiden då jag satt nere på träningen kändes bättre för en gångs skull. Kanske är jag på väg tillbaka. Det känns också bra att jag idag köpt träningskort på Friskis och Svettis. Känns som att det bara kan bli bra nu. Jag hoppas det i alla fall. Men det känns inte 100% säkert. Därbak i huvudet finns tanken på att kanske behöva sluta. Det är det som skrämmer mig, som gör mig ledsen och som får mig att må psykiskt dåligt.
Innebandyn känns just nu lite som mitt allt. Att spela får mig att må bra och bli glad, att spela är mitt liv just nu. Jag vet inte vad jag kommer bli utan innebandyn. För jag vill verkligen inte lägga ner än. Jag känner mig faktiskt bättre än någonsin just nu och det känns som att jag kanske för en gångs skull skulle kunna nå en bit med innebandyn. Det var något jag inte kände i 90-laget, att jag var med. Men det gör jag nu och det är en underbar känsla.
Jag vill absolut inte mista den.
©Jenny Andersson-Mård Tordag 9 oktober HALL 2000: Hjälpträn-
aren Simon (1:a fr.v) och ordinarie tränarna Sebastian (mitten) och
Fredrik Blom (längst till vänster) prata inför helgens match borta mot
Rimbo, som vi förra helgen slog med 9-1.
Kommentarer
Trackback
