En sargad jul...
I måndags var det en vecka kvar till jul. Jag tänkte inte på det då. Men jag har mer och mer de senaste dagarna börjat fundera över det, speciellt efter igår när jag fick veta att jag inte får ut min lön för arbetet i oktober. Så jävla dåligt. Ca 2000 kronor käpprätt åt helvete. Det är verkligen inget kul. Har bråkat med kärringen på Carema AB:s lönekontor. Jag brukar inte kalla folk fula saker hur som helst om jag inte är riktigt förbannad. Men det är jag nu. Jag tycker rent ut sagt den där jävla kärringen är en stor jävla fitta, som borde fundera över om folk ska få fira jul eller inte. På grund av hennes tilltag så har hon just sett till så att min jul är totalt spolierad. Blir inga julklappar till familjen. Fan vad arg jag känner mig... Och ledsen. Men jag har förvarnat dem i alla fall. Trots detta mår jag verkligen piss av att känna att de kanske kommer köpa saker till mig, men jag har inte råd att ge dem något.
Detta gör även att mitt besök hos naprapaten på måndag måste ställas in, vilket i sin tur kommer få den följden att min rygg kommer att låsa sig igen, så att kotorna får fritt spelrum att hoppa ur led hur fritt som helst. Jag önskar verkligen att jag kände en naprapat som kunde ge mig gratis behandlingt just nu. Men sådan tur har inte jag.
Dock har jag insett att det inte blir en sargad jul bara för mig. Personen jag träffar, som jag tycker om... ja jag har verkligen idag funderat över hans situation den här julen. Det gjorde mig verkligen ledsen... inte för min skull, utan för hans och hans anhöriga. Jag tänker på det som han har varit van vid, precis som jag de senaste åren varit van att kunna ge mina anhöriga gåvor. Det har varit en vana, en inpräntad grej som sagt att så här ska det vara. Jag blir rent ut sagt tårögd att tänka på det. Det är nog lätt att jag kan uppfattas som känslomässigt bedövad ibland, som att jag inte visar några känslor och bara tänker på mig själv och är egoistisk. Men ja, det är nog en fel bild av mig. Jag önskar ibland att jag kunde göra så mycket saker för människor, hjälpa dem att vara starka. Men det går inte att ge så mycket som kanske skulle behövas... Jag är inte tillräckligt stark för det själv.
En sak jag ser fram emot är helgen... På lördag ska jag först till min morbror och fika. Han fyllde 51 igår. Grattis i efterskott. Det blir nog några goda tårtor och lite lussekatter och glögg... hoppas jag i alla fall. Det brukar vara mysiga träffar eftersom det är första advent. Sedan på lördagkvällen ska jag till Rasbokils bygdegård på lagfest, teambuilding. Vi ska äta tacos... Sedan hoppas jag att Ulla, jag, Jessica och Betty kan ha sådär vansinnigt roligt som vi hade vid McDonalds McDrive innan vi skulle till Allianshallen i lördags kväll för att ta hand om caféet. FAN...
Killen i kassan: "ja det blir 18 kronor... hej då"
Ulla såg så jävla snopen ut därför att hon trodde vi skulle få våran vara från honom. Haha tur att jag visste att det är i luckan längre fram man ska få varan. Och snäll jag var som inte sa något till en början. FAN riktigt evil var jag då :P
Haha men det blev ett gott skratt. Och innan vi fick våran vara, pga att det skulle dröja någon minut för att få den klar, så hann jag kalla McDonalds några väl valda ord... vilket de kan ha hört. Vi upptäckte nämligen att beställningsluckan inte var helt stäng. Haha... Jag säger bara det. Vi ägde i lördags.
Jag har tråkigt på en lektion på tisdagen den 25 november 2008:P
