Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Igår hade laget match mot Dannemora/Österby. Det blev en storförlust igen. Men det var ändå något positivt med matchen. Hela första perioden lyckades vi hålla jämna steg med dem och efter första perioden var det överraskande 1-1. Det tråkiga är att en spelare i Dannemora/Österby har en tendens till att bete sig så osportsligt som man bara kan på innebandyplan. Carolin Vestberg... Det är illa att jag ska behöva skriva det namnet i min blogg igen efter matchen mot Dannemora/Österby. Jag förstår att vissa spelare vill vara tuffa på planen, jag är en av dem. Min kompis Ulla brukar kalla mig "En tjur i en porslinsfabrik..." Det är faktiskt en rätt kul benämning. För det stämmer ganska så bra emellanåt. Men jag har aldrig med flit gått in för att göra illa en spelare och varit brutal, som Vestberg är.

Okej, jag ska väl erkänna att jag inför matchen igår var jävligt revanschsugen på Carolin Vestberg, efter vår förra match mot hennes lag. Jag frågade till och med min tränare i tisdags om han tyckte att det var värt att ta en utvisning för att göra något riktigt fult emot henne. Svaret var ja. Jag vet inte, men någonstans så kan jag känna ibland att jag kanske vill plocka en spelare. MEN väl på match har jag inte de där tankarna kvar. Då brukar jag tänka på att jag ska hålla en spelare och så. Jag höll Vestberg igår en del och låg hela tiden i ryggen på henne, varpå jag fick en del fula kommentarer kastade efter mig:
"Kan du inte gå för dig själv nu ett tag?"
Helt ärligt gjorde jag allt för att irritera henne. Det var riktigt kul att springa och skratta åt hennes kommentarer. Bland annat när hon började gapa vid ett frislag, då jag dragit det förra i huvudet på henne; "Hallå här står jag, ska du itne träffa mig igen..." Jag och Julle fick till och med åtsägning av våran coach Sebbe då vi planerade inte för tredje perioden och hennes öde. Jag hade fått en klubba uppkörd mellan benen av henne dfr att jag fastnade i hennes klubba... varpå hon skrek som en jävla galning. Det värsta är att hennes tränare uppskattar hennes sätt att spela. Ibland funderar jag, för hon är en duktig spelare egentligen, vilken klubb som skulle vilja ha henne i sitt lag...

Ulla och jag hade en lite diskussion i bilen på väg hem från matchen angående Vestberg. Jag fick in några träffar på henne under matchen. Ärligt så tog jag varje chans jag kunde för att trycka till henne. Och efter att jag fick en klubba uppkörd mellan benen, så ja... då tyckte jag att hon behövde ha ordentligt med stryk. Så jag tryckte till henne när hon hade bollen en gång så hon åkte in i sargen även om hon höll sig på benen. Men jag kände verkligen henne agg. Inte mig emot. Hon och jag har en oplockad gås inför nästa match vi möts. Det är ett som är klart. Hur som helst sa både Ulla och jag det att det faktiskt är rätt skönt att vara lite tuff ibland. Hon sa att hon skulle gå in mer med kropp i fortsättningen. Jag kunde inte låta bli. Men jag sa det rätt ut:
"ATT GE, MEN ÄVEN IBLAND TA STRYK PÅ PLANEN GER VERKLIGEN EN KICKAR... ADRENALINKICKAR."

Ulla höll med och just dessa kickar kände jag igår när jag var alldeles skakig emellanåt. Innan matchen skakade jag mycket av arenalinet, att jag skulle ut på planen och vara hård...

Idag väntar match mot Storvreta IBK U på hemmaplan kl 17.15. Hoppas laget håller samman som igår i första perioden mot Dannemora.



Rasbo IK - IBK Roslagen, sön 16 nov-08
På bilden fr.v; Elin Bäck (IBk Roslagen) & Jenny Andersson-Mård (Rasbo IK)