Varför ska det vara så orättvist?
För snart 3 år sedan vägde jag 109 kilo. Tro det eller ej. Men jag var verkligen stor. Jag måste ändå säga, att jag vara mera stor en tjock. Kanske hade det med att göra att jag spelat innebandy i ganska många år. Jag tillhörde Alunda IBF:s F90-91-lag. Jag har alltid varit stor, om jag räknar bort de få år i början av mitt liv då jag inte kunde äta ordentligt eftersom jag hade så stora halsmandlar. Det är ett under att jag sitter här idag. Mamma har nämligen berättar hur jag som liten en gång satte en potatisbit i halsen och inte fick luft. Jag gick och ställde mig i ett hörn och sa ingenting... väldigt smart kan jag känna så här i efterhand. Men jag var så liten, småbarn förstår inte sånt där. Hur som helst upptäckte mamma det och det är väl anledningen till att jag sitter där jag gör idag.
Men tillbaka till min vikt, hösten 2005 blev jag tillsagt av en specialistläkare att jag borde försöka gå ner i vikt. Jag hade varit sjuk länge när han sa det till mig. Jag kan inte komma ihåg hur länge. Symtomen var i alla fall trötthet, på grund av att viruset jag bar på inte ville ge med sig, detta till följd av att jag vägde alldeles för mycket och varit sjuk länge. Kroppen orkade inte göra sig av med bakterierna. Jag fick komma till en dietist. Redan när ja besökte henne ca 2 månader efter läkarens dom hade jag gått ner i vikt med 2 kg. Det gjorde mig stolt. Jag visste att jag var på väg åt rätt håll. Sommaren 2006 pekade vågen på 88kg. Jag var glad. Problemet var att jag som alltid på somrarna är dålig på att äta. Så jag var rätt säker på att jag inte skulle ligga på 88 kg den dagen jag började äta normalt igen. När den dagen kom pekade vågen på 90-91 kg. Där har jag legat så länge jag inte tränat. Då har min vikt ökat till 92-93 kg. Det vägde jag säsongen 06/07 när jag spelade för Rasbo IK F90-lag. Det var min första säsong i den klubben.
Häromdagen ställde jag mig på vågen hos min kompis. Det var inte alls en trevlig syn. I början av hösten vägde jag 91-92 kg. När jag vägde mig hos min kompis, efter att jag levt hösten lite i lyx samt tränat, stannade vågen på 97kg(!) Snacka om chock. Jag kände bara att jag ville spy. Fyfan vad jag kände mig dålig. När jag skriver detta får jag samma tankar som den före detta simmerskan Emma Igelström skriver i sin självbiografi: Simmar-Emma - Min kamp emot bulimin. Har läst den boken och varit nära på att gråta flera gångar över hur hennes liv varit. Det är en bok som berört mig mycket och ibland kan jag känna igen mig så tydligt i hennes bok när det gäller vissa av hennes tankar.
Hur som helst tänker inte jag så att jag måste gå ner för att bli smal och fin. Men det är klart jag kan må skitdåligt om jag vet att jag lyxat till mig lite och ätit onyttigt. Den gånga veckan har jag ätit ute 4 gånger, ätit godis, ätit lussebullar , ätit smör på mackan och fikat på caféer 2 gånger i veckan. Jag borde skämmas. Inte konstigt att vågen ställde sig på 97kg. Dessutom har detta leverne, i samband med att jag de senaste 2-3 veckorna inte tränat på grund av sjukdom och värk i ryggen, gjort att jag inte tränat bort de extrakalorier som jag brukar.
Varför ska det vara så orättvist? Jag hade en tjej i min klass i grundskolan som kunde äta hur mycket som helst utan att gå upp. Hon var alltid så fin i kroppen oavsett om hon åt massa kakor eller onyttig mat flera gånger i veckan. Gör jag det så visar vågen det direkt. Vågen är som en demon egentligen. Har jag misskött mig när det gäller maten så skrattar den mig rakt i ansiktet och nästan säger åt mig att jag varit dålig. Det känns lite jobbigt. Hur som helst har detta fått mig att tänka på vad jag äter nu. Det kommer bli nyttig mat i den mån det går, inget smör på mackan, ska försöka dricka vatten till maten, äta sallad när jag äter ute, endast tillåta mig äta godis (och då inte i stora mängder) på helgerna och allmänt tänka på vad det är som jag äter. Vill inte se den där vågen gå mer uppåt nu. Jag tycker detta gör att livet ibland känna jävligt tråkigt. Jag hoppas det går lika lätt att gå ner som det gjorde sist när jag gick ner. På 6 månader gick jag ner 21 kg. Det är inget jag kommer göra nu, gå ner så mycket. Men jag hoppas kunna komma ner så att jag väger cirka 90-91 kg. Och jag hoppas att folk kan pusha mig. Det är jul, vilket känns som en typisk högtid där jag ska misslyckas med att leva nyttigt.
