Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag har tränat ikväll ordentligt för första gången på tre veckor. Det var inte meningen att jag skulle ha tränat ikväll, men jag valde i alla fall att göra det. Dels för att försöka få ur mig ilskan som jag känner, men också för att försöka att få annat att tänka på ett tag så att jag slipper känna sorgen och att vara ledsen. Det gick till en början. Men efter ett tag kom det tillbaka, kanske för att jag dels vet att jag är "död" för en person som jag gillar. Hela träningen ikväll kändes värdelös från min sida. Men jag tänker inte lägga all skuld på det som har hänt. Samtidigt tänker jag inte förneka att det har påverkan... igår åt jag 3 dubbla mackor under hela dagen. Idag har jag ätit 1 macka med ost, druckit en kopp te och ätit lite potatismos och köttbullar. Kände mig yr under träningen och ville stundtals bara spy. Slutade i alla fall med att jag satte mig på bänken när vi skulle spela match. Jag borde ha kollat på matchen, men jag satt bara och stirra, stirra ut i tomma intet där det inte finns något.

Sedan fick jag veta ikväll att det kommer att bli en ensam jul. Jag hade väntat mig att någon av mina mor- eller farföräldrar skulle komma, eller att min morbror eller mina kusiner skulle komma ut hit. Jag föreslog även till den människa som jag gillar att den skulle komma hit. Allt är borta nu. Ingen kommer hit, ingen mormor, morfar, farmor, farfar... ingen morbror, inga kusiner och ingen pojkvän... Det känns jätteensamt. Jag hade förvänta mig en helt annan jul detta år. Men efter allt som har hänt, så vet jag inte om jag har någon lust att fira jul. Jag skulle vilja ta med Ulla, min bästa kompis, och bara åka hemifrån... åka iväg bort härifrån, bort från allt skit som sårar mig... bort till ett annat land, ett varmt och bara ligga i solen och bada...