Avlägset att fira jul
Jag minns ännu jularna när jag var sådär liten, när världen runt omkring mig inte existerade. Sorg och att vara ledsen var att ramla och slå sönder sina finaste strumpbyxor, eller att bästa gosedjuret tappade armen. Sorg och att vara ledsen då och nu har sådana stora skillnader. Lycka och glädje då var att hoppa i vattenpölar så man blev dyngsur, medan man idag går runt dem. Lycka och glädje idag är att känna sig respekterad och accepterad för den man är.
Att växa upp, börja ta ansvar för mitt egna liv, bli en vuxen kvinna... har förändrat mig som människa, mitt sätt att tänka. De senaste åren har varit omtumlande, fått mig att må dåligt. De ha fått mig att inse vem jag är, vem jag vill vara. De har fått mig att inse vad som får mig att må bra.
Idag är det jul... jag är vuxen nu. Men julen är inte som jag minns den. Jag önskar att det skulle vara som förr. Men det är så annorlunda... Det känns inte som att det är jul, det känns inte som förr. Då firade min familj alltid jul med min morbror och hans familj. De kommer inte. Farmor och farfar kommer inte heller... Mina morföräldrar kommer. Men det spelar ingen roll. Det känns så avlägset att fira jul, så ensamt. Saker och ting är inte som jag vill... som jag trodde de skulle vara för en och en halv vecka sedan. Så mycket har ändrats. Jag känner bara nu ikväll när jag tänker på det:
"Vadå jul... det kommer vara som vilken annan dag som helst. Jag kan lika gärna gå och köpa en present till min brorsa mitt i sommaren... Vad är det för speciellt med julen egentligen?"
Helt ärligt! Det känns bara SKIT att fira jul idag; gå runt ett bord fyllt med en massa fet julmat som kommer att göra mig tjockare än jag är, sitta mitt emot mormor och morfar och visa min bästa sida och vara trevlig, när jag innerst inner känner mig så jävla tom och trasig och när jag inte känner för att le och vara trevlig... när jag bara vill vara i fred och tänka över alla saker som är just nu... Ja jag vet att det kanske låter dumt, men det går samtidigt inte att låta bli att tänka på det heller... När jag saknar någon så jävla mycket och inte känner mig hel utan den personen.
Jag hade inför julen i vissa stunder inför julen, faktiskt funderat på att ärligt talat på att bojkotta julen i år. En tjej i min klass, i ettan på gymnasiet gör så... eller hennes familj. Jag har alltid ifrågasatt det förr. Men jag tror inte att jag gör det längre. Just nu önskar jag att jag bara kunde åka iväg härifrån för en stund och glömma allt som är jobbigt just nu; slippa vara glad och trevlig och slippa all den feta julmaten.
