Att hata sitt liv...
Jag ser tiden springa iväg. Den rinner emellan fingrarna som sand. Det känns hela tiden som att andra springer med tiden, blir lyckliga och lever bra liv, medan jag själv alltid står kvar på ett och samma jävla ställe.
Jag blir aldrig lycklig, så sant som det är sagt. Jag har väntat i 17 år nu... 17 JÄVLA ÅR!
Jag fattar inte hur i helvete jag klarat mig hittills...
Människor säger åt mig att man jag ska fortsätta kämpa. Men det är värdelöst när de ändå inte vill umgås med mig. Desto flera som försvinner och desto flera som skiter i mig, ju mera tror jag att jag är en hemsk människa. Det är väl egentligen fakta... att jag är en hemsk människa som ingen vill umgås med.
Jag faller vid varje nedelag. När jag börjar repa mig kommer nästa eller så kommer det flera på en gång, då faller jag ännu djupare. Sådär håller det på...
Aldrig lyckas jag må helt bra... alltid faller jag djupare...
Till slut kommer jag att nå botten. Då kommer det inte finnas någon annan utväg än att avsluta skiten.
Det är kanske hemskt och fegt. Men jag har försökt att kämpa mot skiten länge nu. Men ju mera saker som händer, desto mera känner jag att jag inte orkar.
Det fanns en dag när jag inte brydde mig. Men så började jag göra det och vad blev det av skiten?
BARA ETT RENT JÄVLA HELVETE SOM MAN INTE VILL LEVA!
Jag orkar inte mer... seriöst jag orkar inte.
Det har varit för mycket skit och det kommer hela tiden bara mer.
Därför ger jag upp hoppet om att det någonsin ska bli bra igen.
Jag blir aldrig lycklig, så sant som det är sagt. Jag har väntat i 17 år nu... 17 JÄVLA ÅR!
Jag fattar inte hur i helvete jag klarat mig hittills...
Människor säger åt mig att man jag ska fortsätta kämpa. Men det är värdelöst när de ändå inte vill umgås med mig. Desto flera som försvinner och desto flera som skiter i mig, ju mera tror jag att jag är en hemsk människa. Det är väl egentligen fakta... att jag är en hemsk människa som ingen vill umgås med.
Jag faller vid varje nedelag. När jag börjar repa mig kommer nästa eller så kommer det flera på en gång, då faller jag ännu djupare. Sådär håller det på...
Aldrig lyckas jag må helt bra... alltid faller jag djupare...
Till slut kommer jag att nå botten. Då kommer det inte finnas någon annan utväg än att avsluta skiten.
Det är kanske hemskt och fegt. Men jag har försökt att kämpa mot skiten länge nu. Men ju mera saker som händer, desto mera känner jag att jag inte orkar.
Det fanns en dag när jag inte brydde mig. Men så började jag göra det och vad blev det av skiten?
BARA ETT RENT JÄVLA HELVETE SOM MAN INTE VILL LEVA!
Jag orkar inte mer... seriöst jag orkar inte.
Det har varit för mycket skit och det kommer hela tiden bara mer.
Därför ger jag upp hoppet om att det någonsin ska bli bra igen.
Kommentarer
Trackback
