Är jag så jävla hemsk som människa?! ='(
Jag vet inte vad det är med mig. Men jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt med människor ibland. De säger att de vill umgås med en och säger: "Ja men klart du ska komma". Sedan ett par timmar senare säger de: "Nee jag vet inte om det funkar då. Jag kanske ska ut med polarna och grilla."
Jaha där sitter jag med öppen mun =O och frågar mig: "Jaha vad är det för fel på mig då? Är jag så illa omtyckt så att de inte kan säga rätt ut att de inte vill umgås med mig, utan bygger upp en vägg utav falska förhoppningar, som de sen river ner och lämnar i en hög framför mig?"
Vad gör jag fel?
Jag har knappt inga vänner (TYCK INTE SYND OM MIG, för jag förtjänar det säkert)
En del verkar liksom ungefär: "Ja men klart du är min vän. Jo men vi kan nog ses då. Nej just det, jag ska göra annat då. Någon annan dag då..."
Jaha där står jag igen, med muren nedriven framför mig.
Jag klarar inte av detta längre. Det är så irriterande. Jag mår dåligt innan. Jag mår inte bättre efteråt, då sådana som säger att de är mina vänner inger en massa falska förhoppningar och säger att de vill träffa mig. Sedan så kastar de svaret att de bestämt sig för att göra annat istället, i ansiktet på mig!
ÄR JAG SÅ JÄVLA HEMSK SOM MÄNNISKA?!
Jag känner mig gång på gång så jävla ensam. Det verkar emellanåt bara finnas en person som bryr sig. Det är min absolut bästa kompis: Ulla.
Ulla är mitt andra jag. Hon är min tvillingsjäl. Ulla är mitt andra jag, UTAN DEN DÅLIGA SIDAN!!!!
Jaha där sitter jag med öppen mun =O och frågar mig: "Jaha vad är det för fel på mig då? Är jag så illa omtyckt så att de inte kan säga rätt ut att de inte vill umgås med mig, utan bygger upp en vägg utav falska förhoppningar, som de sen river ner och lämnar i en hög framför mig?"
Vad gör jag fel?
Jag har knappt inga vänner (TYCK INTE SYND OM MIG, för jag förtjänar det säkert)
En del verkar liksom ungefär: "Ja men klart du är min vän. Jo men vi kan nog ses då. Nej just det, jag ska göra annat då. Någon annan dag då..."
Jaha där står jag igen, med muren nedriven framför mig.
Jag klarar inte av detta längre. Det är så irriterande. Jag mår dåligt innan. Jag mår inte bättre efteråt, då sådana som säger att de är mina vänner inger en massa falska förhoppningar och säger att de vill träffa mig. Sedan så kastar de svaret att de bestämt sig för att göra annat istället, i ansiktet på mig!
ÄR JAG SÅ JÄVLA HEMSK SOM MÄNNISKA?!
Jag känner mig gång på gång så jävla ensam. Det verkar emellanåt bara finnas en person som bryr sig. Det är min absolut bästa kompis: Ulla.
Ulla är mitt andra jag. Hon är min tvillingsjäl. Ulla är mitt andra jag, UTAN DEN DÅLIGA SIDAN!!!!
Kommentarer
Postat av: veli
du ska veta om att ja alltid ställer upp för dig vännen.......
kram från en vän
Trackback
