Låt hockeygrabbarna sköta sig själva
Nyheten om att Djurgårdens Nils Ekman bokstavligen högg ner Brynäs Jakob
Silfverberg, har knappast undgått någon sportfantast. Jag hade fram till idag
bara hört om att han huggit ner honom med klubban, inte läst några detaljer
eller sett själva videon. Det var först när jag fick tanken att vädra min sinnen
och tankar, efter att en privatperson polisanmält Djurgårdsspelaren, som jag
tänkte att det kan vara en fördel att läsa om och se själva händelsen.
Det tog (ursäkta uttrycket) Hus-i-Helvete imorse när jag fick veta att det var
en privatperson, som inte ens var inblandad i händelsen på isen, som hade anmält
djurgårdaren. Jag ska erkänna att jag är djurgårdare, men samtidigt säga bestämt
att jag inte är partisk i denna artikel utan objektiv.
Jag satt och kollade på filmen som aftonbladet har lagt ut på sin hemsida, där det går
att se vad som händer precis före och efter själva situationen. Naturligtvis är det
som Nils Ekman gör helt galet. Jag vet inte om Silfverberg hakar upp Ekman innan
Nils delar ut sitt yxhugg med klubban. Det är absolut inget försvar, Ekman får
hjärnsläpp av detta. Ekman risker matchavstängningar, samt böter... något som
han absolut har gjort sig förtjänt av kan jag tycka, trots att jag är Djurgårdare.
EKMANS ÖVERFALL PÅ SILFVERBERG
Igår avslöjades det att någon gjort en polisanmälan mot Nils Ekman för överfallet
på Silvferberg. och det var inte Brynässpelaren själv eller någon i Brynäsorganistationen
heller, utan en privatperson, något som upprör mig och tydligen även Silfverberg och
Brynäsledningen.
Jag tycker det är sjukligt att man som privatperson ska behöva lägga sig i en sådan grej
som det här överfallet på planen. Det finns diciplinnämd och allting och regelverk som
mer stor sannolikhet kommer se till att Nils Ekman får det straffet som han förtjänar. Jag
förstår inte hur man som privetperson ens lägger energi på en sådan grej. Visst var
incidenten väldigt ful och idiotisk. Men den människa som har gjort anmälan har uppenbara
problem. Hade Silvferberg velat göra en anmälan mot Ekman hade han gjort det själv.
Han behöver inga lakejer som gör det åt honom. Silfverberg själv är märkbart förvånad
över att någon har gjort en anmälan när man läser vad han säger till aftonbladet:
"Jag har egentligen ingen koll på vad en anmälan innebär. Jag Tycker det låter lite sådär.
Det känns lite onödigt. Jag tycker att det han gjorde ska kunna regleras av idrottens eget
regelverk."
Han får medhåll från sin tränare i Brynäs; Niklas Czarnecki:
"Det är ett fruktansvärt handlande.
Ekman får ett sjukt jäkla hjärnsläpp som det kan blir fruktansvärda konsekvenser av. Men jag
tycker vi inom idrotten ska kunna hantera situationen på egen hand. Vi har ett regelverk och en
disciplinnämnd just för att reglera den typen av händelser."
VARDAGSMAT I NHL
Jag hopppas att anmälan läggs ner. För jag tycker den är jävligt billig och dålig, speciellt när man
ser fighterna som sker inom NHL som är än mer värre. Där är den ingen privatperson,
i alla fall inte vad man hört talats om, som trippar iväg som en liten skvallerbytta och anmäler
spelare till polisen för att det varit en knytnävesslagsmål inom hockeyn. I USA är det vardags-
mat med slagsmål inom hockeyn. Bara för att det hettar till och sker något fult inom hockeyn
i Sverige, springar privatpersoner till polisen. Har de inga liv eller? Måste ju finnas mer viktiga
saker att slösa energi på än att lägga sig i hockeykillarnas fighter och det som händer på
rinken. Silfverberg är gammal nog att kunna ta tag i sådana här saker i egna händer om han
nu skulle vilja det. SKÄRP ER SUPPORTRAR OCH AGERA SOM FOLK! Ni förstör mer än vad ni gör
nytta! Over and Out!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
En aningen död...
och det har nog att göra med att jag inte tycker att det finns så mycket intressant
att blogga om just nu. Innebandyn känns ju aningen död nu när SSL ligger nere
den sista veckan inför VM. jag vet inte om jag kommer skriva så mycket om
VM heller, vi får se hur mycket ork och lust jag har. Jag hoppas i alla fall att det
blir ett bra VM för Sverige, även om jag har kalla kårar gåendes längs ryggraden
sedan 9-2-förlusten mot Finland i Euro Floorball Tour. Jag vill vara optimistisk och
tro. Men jag måste ändå erkänna att det känns som att VM-guldet åter igen hamnar
i Finland. Hoppas dock att jag har väldigt fel. Och just nu är det innebandydöd för mig
med eftersom jag har rehabperiod och har haft sedan i torsdag. Börjar redan ledsna.
Men kom lindrigt undan denna gången med låret, och räknar med att vara tillbaka senast
nästa tisdag, men förhoppningsvis redan på torsdag. Bara vänta och se. Går inte
att göra så mycket annat. Hade tre matchen jag skulle dömt i helgen, men måste
tacka nej till alla tre då SK Vide av någon anledning flyttat matchen från ca 16 till
klockan 12.45. Tack så mycket Vide. Men sådant här beteende från klubbarna
så är det ju helt kört att försöka planera in matchen man ska döma. 750 kronor
väck i helgen då :( *SUCK*
Idag har jag varit ute i snön och lufsat. hoppade ner i ett dike för att få bra position
för att fotografera. Jag hade snö upp till låren :P Har sedan försökt mig på att sätta
upp ljusslingor utomhus, vilket aldrig skedde eftersóm slingorna och adaptrarna
var isärplockade och det inte finns någon märkning på slingorna. Så hade varit
som att leka ole dole doff att försöka sätta ihop slingorna med adaptrarna. Som
tur är så är en slinga likadan som en annan som vi håller på att leta efter. Så hittar
vi bara den kan vi köra uteslutningsmetoden :) Bra va?
Tog några foton idag. Här är två av de bästa. Har en färg och en svartvit version av de
båda, så lägger in båda motiven och de båda versionerna. Hoppas ni gillar bilderna :)
Nu glögg med pepparkakor :D
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Tomten...
i värmen, ljusbågen i fönstret är tänd nu sedan idag eftersom det är första
advent. Det är riktigt mysigt. Min katt Lexus ligger mot mitt ben på täcket och
snusar. Efter en dag med matchdömning (trots skadan i låret) och efter att ha
bevittnat mitt eget lag (från seketeriatet där jag satt idag) spela jämt och få
oavgjort mot Storvreta IBK U, så har jag avslutat kvällen med att få massage
av min bästa vän Ulla, som är utbildad massör. Sedan när jag kom hem från
henne tog jag en glass och så har jag druckit en kopp med glögg och mandel,
pepparkakor (var bjuden till brorsan på fika, men blev inget eftersom innebandyn
tog över), ätit en avokado och Nachochips med ostsmak. Nu ligger jag under
täcket och njuter av ljusbågen och av rimfrpsten som slagit sig på fönstret.
Trots kylan, så är det något visst med den, rimfrosten och vintern. Jag tycker
egentligen inte om kylan. Men ändå... det knastrar och knarrar så mysigt under
skorna när man går i snön i denna kyla. Just därför kom jag och tänka på
Viktor Rydbergs "Tomten", en dikt som jag älskar. Så tänkte därför bjuda på den
i denna midvinternatt när termometern krypit ner rejält...
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar
sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar,
som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen,
där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej
det lär båta, över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta --- »nej, den
gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» --- slår, som han plägar, inom
kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin
syssla.
Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen --- korna drömma vid
månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm.
Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till hönsen,
där tuppen står stolt på sin högsta pinne; Karo i hundbots halm mår gott, vaknar
och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt,
att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta
små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn;
men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade,
åldrades, gick --- men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och
blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens
skägg, strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset. Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Avslutar inlägget med en bild som togs ikväll. Jag skrev ju att jag var hos min kompis
och fick massage. men innan hon började massera tyckte hennes katt Charlie att det
var så mysigt att jag lade mig på massagebänken. Så han hoppade upp, gick upp på
mig och satte sig på ryggen på mig. Haha. Vi hade rätt kul ett tag och skrattade gott
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Bloggfelsnisse
min förklaring till rubriken :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Dagen
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Krig i Media
bra och betydelsefullt inlägg. Och det passar inte mera än perfekt att skriva det jag ska nu när
det under kvällen kommer gå ett program som berör ämnet Medier i kriget. För mig är ämnet
en grej som jag vet diverse olika saker om eftersom jag sista året på gymnasiet fick en uppgift
att skriva en uppsats i ämnet på mediekommunikationen. Jag hade ett rent helvete ska jag tillägga.
Och inte det att jag inte fann informationen, utan att gallra, reflektera och tänka på vad man hade
för egna åsikter och tankar. Och sedan det som jag tycker kan vara det absolut svåraste; Att disponera
och hitta en röd tråd genom hela texten. Det är inte det lättaste har jag lärt mig under mina år i
skolbänken.
MISSA INTE!
Ikväll klockan 22.40 sänds en dokumentär på Tv4 om
mediernas roll i krig där man får följa journalisten Martin
Adlers arbete, en journalist som vigde sitt liv åt krigsrapp-
ortering och dog på kuppen. Tycker verkligen inte ni ska
missa den dokumentären.
Martin Adler som dog pga att han ville förmedla verkligheten
till omvärlden.
Något annat jag vill tipsa er om är fotografen Jens Assur som också fotograferat en del
krigsrelaterade bilder. Han föreläste för oss på gymnasiet och det var en bra föreläsning.
Så får ni chansen att seen föreläsning eller se hans verk, så tycker jag att ni ska ta den
chansen. Han är en fotograf som mött många olika samhällen runt om i världen. Han har
dokumenterat detta bildligt med kameran.
Jens Assur...
Jag tänkte här bifoga min uppsats om MEDIER I KRIG. Läs även om det är en lång
uppsats. Lovar att ni inte blir missnöjda.
Inledning
Krig har sedan ett tag intresserad mig mycket och fått mig att tänka i andra banor
än tidigare. Att välja att skriva en uppsats om just ämnet Medier och Krig, var därför
inget svårt val för mig. Idag förkommer det krig på massa olika platser runt om i
världen, av massa olika skäl. Journalister skickas dagligen dit för att rapportera om ondska
och död. Åsne Seierstad var en sådan journalist då hon under USAs invasion i Afghanistan,
var enda journalist som valde att stanna mitt i skottlinjen. Jag känner själv att jag kanske
en dag vill jobba som krigskorrespondent. Då är det viktigt att veta hur medierna mörkar
information och upplevelser man kan få stöta på. Därför är det viktigt för mig att skriva om
just krigsrapporteringen i medierna, för att veta vad som eventuellt kan komma ha att vänta
mig.
Varför uppstår det krig?
Personligen känner jag själv att det finns så många olika orsaker till att väpnade konflikter
uppstår. Att säga att allt handlar om makt, känns ganska rimligt. Men jag ser sanningen; att
andra små detaljer också spelar roll inom nationer och leder till väpnade konflikter världen över.
Till stor det finns svält, orättvisor, religioner, storhetsdrömmar och svåra ekonomiska, politiska
och sociala förhållanden alltid med i bilden. I många konflikter handlar det om de rätta
mänskligheterna, som inte uppfylls. En konflikt där religionerna har spelat en stor roll är den som
idag pågår i Israel mellan israeler och palestinier. Konflikten uppstod 1974, då landet delades
upp i en judisk och en arabisk del. (http://www.sakerhetspolitik.se/templates/Level2Page____541.aspx)
När sedan den judiska delen av Israel 1948 blev självständigt, gick genast araberna till attack.
En världsdel där svälten och de sociala, ekonomiska och politiska förhållandena är väldigt
dåliga, är Afrika. Människor från samma länder slåss emot varandra. Dessa konflikter har sin
grund redan på Imperialismen i slutet av 1800-talet, då landet delades upp med ”fel” landsgränser.
Rapporteringen från dessa krig har upphört ganska mycket. Jag är säker på att det är på
grund av att de pågått så länge. Jag kan känna det att det känns som att tidningar ledsnat att
skriva om Israel och Afrika, därför att läget aldrig förbättras. Istället har ett annat krig, Irakkriget,
tagit väldigt mycket plats i media de senaste åren.
Varför USA gick in i Irak är för mig ganska oklart. Jag tror många också känner att det inte
finns ett klart argument. Hade det varit för att enbart störta Saddam Hussein, som USA sa i
medier, så borde läget idag ha stabiliserats mycket mera än det gjort. USA beskyllde öppet Irak
medier för att inneha kärnvapen, något som inte kunde stödjas av de vapeninspektioner Hans
Blixt gjorde innan invasionen 2003. Ändå höll man fast vid påståendet. USA: s regering hävdar
fortfarande i medier att det ENDAST var på grund av Saddam Hussein de gick in. De flesta
experter har för länge sedan slutat tro på USA:s krigspropaganda. Experterma hävdar att oljan är
en orsak till invasionen, men att man invaderat Irak för att dollarn ska behålla platsen som världsvaluta.(källa: http://www.rku.nu/irak/prol10-03dollar.shtml
Bertil Kilner skrev följande: ”När USA ville störta Saddam så är det den nya EMU-valutan,
Euron, som är måltavlan. USA:s ställning som den enda supermakten och världens härskare
vilar på två pelare. Den ena är dess militärmakt med kärnvapen, biologiska och kemiska
stridsmedel förutom så kallade konventionella vapen, såsom en enorm örlogsflotta, bomb
och annat flyg, artilleri, stridsvagnar och så vidare, samt soldaterna att betjäna dessa vapen.”
Medias rapportering
Jag vill utan att hänga ut någon slå fast att det mesta som medierna rapportera om i samband
med kriget, bara är en lögn. Vad har jag för belägg att påstå detta? Är informationen att media
oftast bara får höra information från en sida i kriget skäl nog? Jag tycker det. Vad andra tycker
är jag beredd att diskutera. Men i samband med denna uppsats är det min åsikt som är den
viktigaste; vad jag tycker och känner och vad jag tror.
Krigsrapporteringen idag handlar om nyheter från en sida; oftast det land som invaderar ett
annat. Journalister portförbjuds från krigszoner och får förlita sig på presskonferenser och press-
meddelanden, där motgångar gärna mörkas. Då kan ju det invaderade landet växa sig starka och
slå tillbaka om svagheter visas. I Irakkriget är jag rätt säker på att den information jag fått,
kommit endast genom USA. Det jag undrar är hur rapporteringen skulle se ut om irakiska medier
tilläts informera omvärlden? USA har sannorlikt mörkat många motgångar. Går det bra i krig får
regeringen även folkets stöd, något som jag idag utan tvivel kan påstå att de inte har.
Enda gången vi fått en relativt sann rapportering, är då norska Åsne Seierstad fanns på plats
under USA:s invasion i Afghanistan, efter 11 september 2001. Det finns få av dessa modiga
journalister, som dag efter dag stannar i en orolig krigszon och riskerar sina liv, endast för att
kunna visa världen hur läget är. Martin Adler och Anna Politkovskaja var två av dessa. De fick
sätta livet till för att de gav världen korrekta nyheter.
Martin Adler sköts ihjäl på öppen gata i Afrika...
Konsekvenser för mediekonsumenten vid krigsrapportering
Som mediekonsument är jag liksom många andra väldigt lättpåverkad av det som sägs och skrivs
i medierna. Ett exempel är Hollywoodidealet som inte skulle existera utan media. När något dyker
upp på nyheterna om till exempel Irakkriget, tror nästan alla på detta. Irak har till exempel skrivits
upp i medier som den stora boven. Vi mediekonsumenter hela tiden trott på lögnerna. Vad har USA
gjort då? Har de varit så felfria? Nej, men det framgår inte i mediera, då USA kontrollerar nästan
allt som skrivs om kriget. USA vill inte att människor ska se bristerna och se invasionen som ett
misstag. Människorhar senare, genom experter och enorma förluster av anhöriga, opponerat sig
och tyckt att George W Bush borde ta trupperna ur Irak. Jag klandrar inte USA för att de
eliminerade Saddam. Det var faktiskt bland det bästa som de kunde göra, enligt mitt tyckte.
Diktaturer ska inte existera. Det är emot Amnestys mänskliga rättigheter. Men det jag ifrågasätter
är vilken demokrati som USA lyckats skapa?
Irakkriget har blivit det största mediekriget i modern historia. Varför vi inte får några nyheter ifrån
irakiska nyhetsmedier beror på att amerikanarna blockerar irakiska nyheter. Det är skrämmande
hur de påstår sig vilja skapa demokrati, då de gör som de gör. I en demokrati är det både yttrande-
och tryckfrihet. USA själva är ju en relativ demokrati. Därför känns det för mig inte förvånande att
de kontrollerar det som skrivs och sägs. Vi som står vid sidan om kan bara se verkligheten i vitögat
och förstå att vi aldrig kommer att få veta sanningen på grund av censureringen.
Att lära sig hantera osanningar i medier
Hur ska man kunna lita på det media skriver då?
Det går inte att lita på media. Det viktigaste jag och och andra mediekonsumenter kan göra är att lära
sig att inte ta allt på blodigt allvar. Då menar jag att vi ska vara medvetna om att rapporteringen av
Irakkriget är vinklad för att vi ska tycka att det USA gör är bra. För att medierna ska kunna skriva
så korrekta nyheter som möjligt, krävs det kanske inte bara att lyssna på informatörernas meddelanden.
Jag tycker dessutom att man, trots de stora risker som finns i krigszoner, borde skicka journalister/
reportrar till de drabbade områdena. Men journalister har dött. Och antalet stiger för varje år som
går. Det är som att journalisterna blir som någon slags förhandling. Har länder journalister som gisslan,
kan de hota med att döda dem om det land som inte invaderar drar sig tillbaka. Det händer också att journalister försvinner helt eller avrättas. Enligthttp://www.lotcobistand.orghar siffran för antalet
dödade journalister, mellan 1 januari 2007 och 25 maj samma år, varit 33 stycken. Journalister dödas
inte heller av fiender. Det finns rapporterade fall om att USA vid ett par tillfällen har skjutit ihjäl mediearbetare. För att vara journalist i krigszonen, krävs det ett psyke av sten och att du absolut inte
är rädd. Det finns få sådan journalister. Men de flesta av de få som existerar har tyvärr fallit offer för
att de sagt sanningen. Martin Adler var sådan. Han åkte till platser dit ingen annan vågade åka. Visst
var han rädd. Men han kände att världen behövde få veta hur saker och ting var.
Är det då värt att riskera liv för att få veta sanningen? Den frågan har både jag och alla andra delade uppfattningar om. Det är ju absolut inte bra att en journalist dör, tycker jag. Jag funderar själv på om
jag skulle vara beredd på att offra mitt liv för att rapportera om krig, bara för att andra ska få veta
sanningen. Jag känner mig splittrad inför den frågan om jag ska vara ärlig, vilket gör att jag förundras
av Anna Politkovskaja och Martin Adler, som vigde sina liv åt att rapportera om saker ingen annan
journalist vågade eller ville rapportera om. Det skulle komma att blir deras död.
I en artikel från 2003 i nättidningen Journalisten, på internet framkommer det hur USA mörkar
information. Valter Cronkite, som själv var journalist redan under andra världskriget, tror att
amerikanarna till viss del talar sanning, men samtidigt döljer dåliga saker för att inte avslöja
nederlag för fienden: ”USA:s folk måste får reda på vad som händer i krigstid, men
informationen kan helt enkelt inte ges ut till fienden.”
Nina Lekander (journalist och författare) berättade 2004 i sin krönika på nättidningen
Journalisten, om reportage som inte visats då de kunnat skada amerikanarna. Hon berättar
hur man påhttp://www.informationclearinghouse.info, kan hitta bland annat snuffpornografiskt
material. I en film ser man en naken irakisk man ligga på marken. Sedan skjuts han ihjäl av jublande amerikansk militär. Detta är just sådant material som undanhållits för att så många människor
som möjligt ska fortsätta att stödja Irakinvasionen. Skulle dessa filmer visas i medierna, skulle
ju människor världen över börja opponera sig. USA skulle till och med kunna hamna i krigs-
förbrytartribunalen i Haag, där de lätt skulle kunna dömas för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Jag tycker att det är okej att man försvarar sig i krig om man själv blir beskjuten. Men USA
skjuter ihjäl en obeväpnad människa, som inte alls har en chans att försvara sig. De är flera
stycken emot en. Det är så sjukt att jag nästan blir förbannad.
Dessa uppgifter gjorde mig fundersam och jag undrade vad som egentligen fanns på information clearinghouse’s hemsida. Därför bestämde jag mig för att kolla på sidan. Vissa saker var
verkligen hemska att se. Sakerna som visades på hemsidan, var sådana som inte visats på
CNN eller Fox News. Det är hemskt hur man censurerar nyheterna. Båda kanalerna är
amerikanska, vilket betyder att den amerikanska regeringen troligen har censurerat dem. Troligen
på grund av att de inte vill att kanalerna ska sprida något som kan påverka stödet negativt.
Om jag var redaktör på en tidning skulle jag inte lita på det som USA sade till exempel.
Jag har, som man säger i USA, ”too much balls” för att vara en lögnare och ge felaktiga
nyheter. Därför måst jag här och nu få ifrågasätta en sak; de pressetiska reglerna. Det sägs
enligt dem att journalister och medier ska ge korrekta nyheter. Jag vill påstå att flera tidningar
bryter mot de pressetiska reglerna på grund av USA skitsnack.
Martin Jonsson skrev följade i en artikel: ”Ända sedan Irakkriget inleddes har svenska
medier rekommenderat sina lyssnare, tittare och läsare, att konsumera medier kritiskt
och vara medvetna om risken för styrd rapportering.”
Skulle min tidning behöva rapportera om krig skulle jag eventuellt kunna skicka journalister.
De skulle själv få se kriget med egna ögon och ge en mera riktig rapportering. De skulle
dessutom få intervjua människor som lever i länderna; ta med båda sidorna. Det skulle ge en
mera rättvis rapportering. Visserligen kan det komma en massa olika uppgifter om man gör
detta. Men hur som helst skulle jag ta ställning till det båda sidorna säger och verkligen ge en
mera rättvis bild av krigen.
Johan Palmlöw är en de svenska soldater som varit med
och kämpat för demokratin i Afghanistan, en insats som
kostade honom livet...
Slutsatser>
Mediernas rapportering av krig är splittrad. Vissa gånger är det som skrivs sant, andra gånger
inte. Medier och krig är inget som passar ihop med varandra eftersom medier strävar efter att ge
korrekta nyheter, och den information man får, sällan är korrekta nyheter. Det är över fyra år sedan
som USA invaderade Irak. Ännu känner jag att jag inte ser ett slut på kriget. Det känns som att
USA inte kan vinna kriget. Hur dessa påståenden eller tankar kommer att visa sig vara rätt eller inte,
det kan endast framtiden visa. Vad vi inte vet är hur många krig som kommr att fortgå och hur länge.
Krisen i Afrika är större än någonsin.
Jag tar väldigt gärna emot kommentarer,
åsikter eller era tankar på detta inlägg.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Julkänsla.
kvar till julafton på onsdag. Idag infann sig dock ordentlig julstämning hos mig. Jag var in till
Uppsala med mamma för att vi lovat att tvätta min brors Saab 9-5 eftersom han jobbade och
inte har hunnit tvätta den i helgen. Sedan när vi åkte hem, så var jag less på all musik som fanns
på USB-minnet, på CD-skivan i stereon och radion fungerade inte. Efter lite rivande i handsfacket
fann jag en Absolute Christmas-CD med 3 CD-skivor i. Ja ja, får väl lyssna på julmusik då. Verkar
ju vara det enda till normalmusik som finns (den andra musiken var dans- och trancemusik). Det är
egentligen inget fel på den musiken. Men jag var lite trött i huvudet och hade ont i det, så ville ha lite
lugnare musik. När vi åkte hem i mörkret från stan snöade det STORA, RIKTIGA SNÖFLINGOR ner
från himmlen. Vägen hade blivit vit.
Jag tycker egentligen inte om vintern. Men det är något visst med snö. Jag kan inte peka på den.
Trots att den ibland är blöt och jobbig och att man ibland blir dyngsur om fossingarna på grund
av den, så är den härlig. Lite barndomsjul över det. Alla har inte haft bra julaftonsminnen
från barndomen. Men jag är dock lyckligt lottad på det sättet, och tycker synd om dem som
inte haft bra barndomsjular. Sådant påverkar en hela livet på ett eller annat sätt. Jag säger inte
att jag älskar julen, för det gör jag inte. Den är mysig på ett sätt. Men det finns dock många
grejer som inte är roligt med den också på sätt och vis. Men nu ska vi inte fördjupa oss i det.
Men idag när vi åkte hem, med stor vita flingor som dalade ner i miljontals, mörker, värme från
AC:n i bilen och lugn, stämningsfull julmusik spelandes från radion, så fick jag sådan julkänsla.
Var mysigt. Ska försöka se om Ulla och jag kan julbaka till helgen. Skulle vara kul. Vi
pratade ett tag om att göra det hela laget för att göra något ihop, vilket skulle vara jättemysigt
om vi gjorde :) Så får väl se om vi kan det framöver :)
Jag har ju julpyntat min blogg också. Fick en kommentar från en som tyckte det var fint igår :)
Sådant värmer och gör att man blir glad. Jag ska försöka göra om bannern lite också så den
passar in lite mer till temat :)
Till er som följer min blogg och skrivit om hund den senaste veckan... Med stor sannolikhet blir
det en liten vovve vecka 7 eller 8 nästa år. Har kommit överrens med uppfödaren. Så det
ser väl ganska bra ut :)
Har lyssnat på julmusik i över en timme. Nu ska jag värma glögg och
ta en pepparkaka :) Yummie!
XOXO Jenny has left the building. To be continue....
Just two words: INNEBANDY OCH KRIGSSKADOR
Helgen har bestått av en egen match, tre matcher som jag skulle döma och
en match som jag bevittnade från seketeriatet.
Igår spelade vi oavgjort mot Alunda. Imorse klockan 09.00 ringde klockan för
att gå upp och fixa till sig för att döma en match som började klockan 10.20.
Det var Rasbos 11-åriga killar som skulle spela match i P12. Det gick ganska
bra med dömningen i den matchen. Enda saken jag inte gillade var kroppens
stejk mot för lite vila. Hade ju match igår kväll som avslutades klockan 17.30.
Sedan somnade jag sent, ca 3-4 imorse så blev bara 4-5 timmars sömn. Man
brukar prata om att kroppen ska ha en återhämtning på 36 timmar innan man
är pigg igen. Vilan jag fick var 14-15 ttimmar. I den andra matchen spelade
Rasbos 12-åriga killar. De är riktigt duktiga. Men i den matchen inträffade en
incident som fick både mig och min domarkollega att känna att matchen
förstördes för våran del. Jag är säker på att bollen går i stolpen, står
visserligen en bit ifrån, men ser hur bollen träffar stolpen och det är den
yttre stolpen. Min kollega ser inte mållinjen pga massa backar som står i vägen.
Vi dömer inget mål och jag som dömde på åskådarkanten känner motståndar-
lagets föräldrars nålblickar i ryggen resten av matchen fast jag hänvisat dem
till att det inte var mål när de snackat och likaså de spelare i laget som gnäller.
Sådant är jobbigt. Jag vet att man inte kan vara alla till lags jämt. Men det är
jobbigt när just sådana här situationer uppstår. Jag dömde ytterligare en match,
P10. En match som det inte finns så mycket att säga om, förrutom att en tränare
var tvungen att vara besserwisser och säga vad vi missade osv. Alla gör missar,
vi är bara människor vi med som dömer. Efter detta satt jag i seketeriatet
på Rasbo Dams U-lags match. Träffade på min lärare på domarutbildningen;
Micke. Han dömde U-lagets match. Alltid kul att snacka med honom. Han är
alltid glad, trevlig och tillmötesgående :)
Jag vet inte mer vad jag ska skriva om helgen. Jag är "skadad", krigsskadad
kan man säga. Efter gårdagens match så har man diverse blesyrer.
* Inre blåmärke på höften efter någon brutal spelares armbåge
* Blåmärke i knävecket efter att ha blivit hakad där, vilket
tyvärr inte domarna uppfattade.
* Ett brännmärke på en knäet efter att jag halkade på golvet
och gled.
* Ett blåmärke i armvecket efter att ha fått en boll där.
Innebandy är en farlig sport ibland :P
Men det ska synas att man spelat. Bryr mig inte i fall jag skulle behöva gå ut
på krogen eller så någongång med ett fett blåmärke efter innebandyn.
Folk skulle nog undra då vad jag hade gjort. Men jag ser det så att de får
fråga om de ens vågar det :P
Märket i Armvecket (dock itne sådär rött i verkligheten)
Knävecket ikväll. Misshandel på hög grad :P
Knäet ser ut så här.
Höften finns det inga bilder på då det inte är något jättesynligt blåmärke
då utgjutningen ligger en bit ner i huden.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Prestiges nya reklampelare...
var en helt okej match, halvtaskig i början och bra på slutet. Vi hamnade
i underläge ganska fort. Möjligt att det var som en tjej i laget uttryckte det;
Vi var övertaggade...
Det är ju inte bra att vara det, eftersom det oftast bara blir pannkaka av
allting då. Vi möte Alunda IBF U, eller ÖSS som någon sade att de hette nu för
tiden. Vet inte riktigt vad det står för. Det är en blandning mellan Alundaspelare
och spelare från Dannemora/Österby som vad jag i alla fall ha fått höra, i år har
ett klubbsammarbete.
Matchen gick väldigt knackigt inledningsvis. Efter första perioden stod det
2-0 till Alunda. Det var ett lite halvstukat Rasbo som idag åkte till Österby Sim-
och sporthall. Endast 11 spelare, 13 med målvakter var med och några av dem
som deltog va lite halvskadade och har precis kommit tillbaka från skadeperiod.
Så det var lite ovisst inför matchen. Men jag kände bara att det här skulle bli
våran match, precis som de flesta andra vilket resulterade i nevositet och
övertändning. Något som störde lite, det var armbågar som kom från ingenstans
i närkamper och som domarna missade (vilket är lätt hänt). Tycker inte det är
fair play. Man ska vara tuff i närkamper, men sjysst, något som vissa spelare
i Alunda saknade perspektiv på.
Efter att ha få andas ut efter första spelade vi upp oss något i den andra.
Och det gick framåt. Men vi fick inte målen med oss, fast vi hade powerplay.
Ett spelscenario som inte fungerade någongång under matchen, vilket kändes
lite frustrerande. Men vi gav inte upp. Men tyvärr slutade även andra perioden
till fördel för Alunda, som lyckades vinna den med 1-0. Det som var skönt för
mig personligen var att jag gjorde en väldigt snygg brytning och samtidigt
lyckas ge en tjej en sjysst tackling (axel mot axel) i sargen så det hette duga.
Det fanns inget osjysst i den alls. Och det kändes bra att jag kunde gå in med
kroppen och vara sjysst. Ibland blir det lätt när man är stor och kraftig att man
träffar fel på spelare i närkamper och det istället blir en mer osjysst närkamp.
Trots att vi spelat upp oss så såg det inte jätteljust ut och tankar om hur säsongens
tidigare matcher varit, där vi hållt oss starka i en-två perioder och sedan smått
rasat på slutet, smög sig på. Det var många av oss som funderade, även om
ingen sa något. Men vi var väl överrens om att gå ut och ge järnet i sista. Jag
sa till tjejerna: "Det är 20 minuter kvar, det hinner hända mycket under dem.
Matchen är inte över förrän det står 60 minuter på där på tavlan *pekade* "
Det som på något vis kändes skönt, det var att vi spelade med hjärta idag och hade
kul, samtidigt som vi till slut spelade en riktigt bra innebandy. Vi hade jättekul.
Och det kändes bra eftersom den glädjen saknats lite de sista veckorna... Men den
var tillbaka idag. Vi lyckades peta in reduceringen ganska snabbt. Men våra byten
fungerade även bättre och bättre efter att de emellanåt varit lite långa tidigare i
matchen. Vi var inte speciellt trött och orkade stå upp. Den ordentliga tändvätskan
kom när en av Alundas spelare brutalt satsar in i våran spelare vid sargen, som för
längesedan lämnat ifrån sig bollen... Något som resulterade i huvudskada och ett
5-10 minuter långt avbräck, som höll på att sluta med ambulansfärd för våran
skadade spelare. Det var där jag tror vi alla lackade ur. De hade skadat två
spelare redan; den ena genom att slå sönder hennes fot totalt med klubban
och den andra genom att stämpla henne så hon fick blånagel. De sista 10 minuterna
av matchen spelade vi med två skadade spelare, men vi lyckades ändå spela bort
Alunda och komma i kapp till 3-3, ett resultat som stod sig matchen ut.
Trots bara en poäng så kändes de lite som en seger, tack vare att vi lyckats vända
en match och hålla matchen ut. Vi har inte haft så många bra minnen just när det
gäller slutet av matcherna. Men jag tror vi är lite på g nu. Visst detta vara laget som
ligger sist i serien. Men vi spelade jämt med förra serieledarna (nu 2:a) sista helgen
i Oktober. Så det visar att får vi bara spelet att fungera i matcherna så kommer
poängen :) Jag har även lite kul åt mig själv så här efteråt. Jag brukar aldrig ramla
på planen och då menar jag verkligen aldrig. Och ramlar jag så är det alltid mitt eget
fel. Idag lyckades jag slå på skalle två gånger under matchen och jag vet inte hur jag
lyckades. Andra gången hamnade jag på rygg och klubban flög iväg bakom mig så
jag kollar upp och kollar mig runt som om jag var helt förvirrad. Hade i alla fall lite kul
åt mig själv. Tur att man roar någon (sig själv). Haha. Hade varit kul att se det inspelat.
Vår tränare Johan efter första fallet där det såg ut som jag dök: "Vafan hittade du en
tia på golvet där? Såg ut så som du dök..." Kul att man kan skämta om sakerna :)
Ni kanske undrar av rubriken. Så här är det. Jag och våran lagkapten Julia har en intern
fight att skjuta bollar på varandra och skada varann. Haha. Nä då, det där var ett skämt.
Men förra säsongen bombade jag henne med några bollar på uppvärmningar och jag fick
någon jag med. Ingen av oss skjuter direkt löst. I år har hon hittills lyckats träffa mig
två gånger på träningar och uppvärmning. Ni som som följer bloggen minns bilden jag
lade upp förra veckan få blåmärket efter bollen. Det var Julia. Idag sköt hon sönder massa
blodkärl i armvecket på mig och det var en prestigeboll. Hålen från bollen syns, men även
de små prickarna i själva plasten. Så därför kan jag signera ett kontrakt med prestige nu
som reklampelare :P
Om ni killar så är det en vit fläck i mitten med massa röda småprickar. Det är märkena
efter groparna i prestigebollen. Och så ser ni de vanliga helvita märkena från hålen i bollen.
Har fixat lite i Photoshop för att ni ska kunna se prestigebollmärkena. Är inte riktigt sådär
röd. Men inte långt ifrån.
Imorgon är det dags för att döma match igen:) Tre stycken ska jag döma. Två stycken i P12-
serien och 1 i P10-serien. Funderar eventuellt på att vara kvar i hallen imorgon efter sista
matchen jag ska döma som börjar 14.20. Dam U i klubben har match kl 16.30. Så stannar
kanske och kollar på dem om det inte dyker upp något annat intressantare. Men just nu
inget planerat. Men har sagt åt en kompis att eventuellt komma ut och fika hos mig, så kommer
den personen så blir det fika istället för matchkollande :P
Nu måste jag försöka sova. Upp om 8 timmar. Ska jag orka jaga småpojkar (nä det är inte så
perverst som det låter :P ) på planen imorgon måste jag försöka vara lite pigg.
XOXO Jenny has left the building. To Be continue...
Bloggen fyller fyra år! HIPP HIPP HURRA!
Jag vet inte till en börjar när jag tänker efter, varför jag skaffade en
blogg då för. Jag antar att det var en modenyck. Det var ju nytt. I samma
veva skaffade jag även facebook. Jag var 16 år då. Idag har jag hunnit
bli 20 år. Idag är jag glad för att jag har bloggen, det är ett sätt för mig
att nå ut med tankar och åsikter om diverse saker. Och det är ett sätt för mig
att även skriva om en av de sakerna jag tycker mest om i mitt liv;
INNEBANDYN
Mitt första inlägg handlade om att jag var less på måndagar; det var långa
skoldagar, äcklig skolmat (och jag är den som egentligen aldrig tidigare innan
gymnasiet hade några synpunkter på maten)... Livet var som en plåga då.
Haha, det kanske i och för sig inte är helt sant heller. Men det kändes som det.
Men jag tror livet blir lite vad man gör det till. Ser man sig själv som ett offer, eller
människa med 0 tur i livet, då ser man nog till att gräva sin egen grav. Jag
var en annan människa då. Jag lade mig ner för minsta lilla och grät.
Men jag var extremt sårbar då på grund av diverse saker i mitt liv. Det är
inte alltid lätt när man är tonåring. Jag fick min kris ganska sent i tonåren fast
att det var jag som mognade först av alla i min grundskoleklass. Min
blogg fick utstå både det ena och det andra skiten. Jag tror jag hotade
med att ta livet av mig. Som att min blogg bryr sig. Haha.
Nä, men så här i efterhand är det lätt att vara lite ironiskt mot sådant som
man skrivit tidigare, flera år tillbaka. Men jag gick igenom diverse identitetskriser.
Det är fullt normalt när man är tonåring. Men jag som alltid varit stark, den som
stått upp när det blåste, den som inte tog skt (gav dock en del skit som man
i efterhand ju mer vuxen man blivit funderat över)... jag klarade inte krisen
speciellt bra.
Idag är jag igenom den, sedan ett ganska bra tag tillbaka. Idag är jag en helt annan
människa än då. Och det tack vare en person som finns i mitt liv, som jag tycker
väldigt mycket om; ja älskar är rätt ord. Det går aldrig att säga att en människa är fel.
Men jag var verkligen fel i mitt tänkande, mitt beteende och allting. Jag anklagade andra
människor för mina misslyckanden. Det var aldrig jag som hade fel... Det var alltid dem.
Men tack vare denna person, så blev jag tvungen att stirra sanningen i vitögat,
hur jävla ont det gjorde. Jag insåg att jag höll på bli en bitter, gnällande, tycka-
synd-om-sig-själv-människa... Det var då jag insåg att jag inte kunde fortsätta
bete mig som jag gjort tidigare. Förr oroade jag mig för så jävla mycket saker,
brydde mig om saker som jag egentligen inte skulle ha behövt lägga energi på.
Jag såg allting svart eller vitt, det fanns aldrig något mellanting. Ser man allting
svar eller vitt så funkar det inte riktigt. Man måste kunna kompromissa och så
för att få saker att fungera och verkligen tro på det. Man måste vara ödmjuk och
tillmötesgående med andra människor. Något som inte jag var... Jag dömde människor
på förhand istället för att lära känna dem. Det finns människor som jag då tyckte
ganska illa om pga att jag dömde dem innan jag kände dem, som jag idag tycker
är helt underbara människor...
Ni som följer min blogg, ni är inte överdrivet många. Men emellanåt får jag posititv
feedback som gör mig glad och som får en att le en extra gång. För ett tag sedan
fick jag höra att min blogg var annorlunda, men på ett bra sätt. Och då kände jag
att man behöver inte klottra 10 000 rader om mode, stureplan och de som topp-
bloggarna i Sverige skriver om, för att kunna få människor som tycker om det man
skriver.
Den här personen som jag tycker om, han sa till mig igår: "Vet du, du bör läsa det
här och det här inlägget på den och den bloggen. För vet du, när du använder svordomar
i dina texter (det händer ibland), då förstör du ett inlägg som annars egentligen är bra..."
Till en början tog jag det som en pik. Men när personen förklarade hur den menade,
så såg jag det mer som konstruktiv kritik :) Så ska verkligen försöka att hålla tillbaka
grodorna i fortsättningen. Den här personen plus en del andra har gett mig komplimanger
för att jag skriver bra. Så jag vet ju att jag kan skriva :)
Jag är glad att jag är en bättre människa idag, för jag mår mycket bättre av att vara
positiv och tro på det goda. Mitt liv har inte varit en dans på rosor. Men man lär av sina
misstag. Jag har tyckt synd om mig själv tidigare. Idag försöka att jag inte göra och istället
se möjligheter i de tråkiga sakerna som jag gått igenom, försöker vända det till något
positivt istället för att tycka synd om mig själv. Det är viktigt att uppskatta saker i livet och
jag har blivit mycket bättre på att göra det idag. Visst finns det fortfarande inslag av mitt
gamla jag. Jag tror på att människor kan förändras, men det går inte över en natt och
det gäller mig med. Sen tycker jag att det är viktigt att man accepterar att man inte kan
vara positiv exakt varenda vareviga dag. För det är inte mänskligt. Alla har sina downdays
och det måste man få ha ibland.
Fortsätt läs och kommentera. Det är kul med feedback. Dock vill jag be er som kommenterar
anonymt; "Vill ni säga något och är seriösa med det och står för det, kommentera med
era riktiga namn och ge mig en möjlighet för feedback till er... Jag tar nämligen inte
kommentarer från anonyma med påhittade namn speciellt seriöst. Jag anser bara då att det
är en feg människa som inte vågar stå för vad den tycker och tänker..."
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
En filmatisering som håller måttet...
vid filmatiseringar av stora läsarsuccéer, i stort sett alltid lämnar biosalongen
med besvikelse? Det är sällan man hör någon säga; "Men vad bra den här
filmatiseringen var... de har verkligen fått med allting som finns i boken".
Nåja det kan oftast vara svårt att få med allting när regissörerna och
producenterna har två ynka timmar på sig att få in ett manyscript
som faktiskt håller samma mått och som inte utlämnar viktiga detaljer
som finns med i böckerna. Men det går att lyckas tror jag.
Varenda gång en ny Harry Potterfilm har kommit ut har röster nästintill
skanderat ut: "Filmen var bra... men det saknades detaljer från boken,
det är dåligt..." Jag har aldrig haft den erfarenheten att jag sett en film som
kommit till av en bok. Men för lite mindre än ett år sedan köpte jag sjunde
och sista Harry Potterboken. Jag har aldrig varit en Harry Potterfan på så
sätt att jag läst alla böcker osv. Men jag har ändå gillat filmerna. Dock
kände jag mig lite nördig när jag köpte boken. Men det var ett bra pris och
jag var nyfiken på upplösningen eftersom jag hade hört så mycket om
sista boken. Jag försöker inte försvara mitt köp här, förklarar bara varför
jag köper sista boken i serien eftersom jag inte köpt någon av de andra
sex böckerna. När jag köpte boken var jag faktiskt lite sådant att jag
skämdes för att säga till folk att jag läste Harry Potter. Jag tycker inte det
är något fel att göra det. Men det finns säkert dem som tycker det. Men det
är ingen som har reagerat på det. Jag tror att Harry Potter är lite för alla
åldrar och många ser det så med.
Hur som helst såg jag premiären idag. Innan jag såg filmen och hela tiden
sen jag första gången hörde att de skulle göra två delar av sista boken, har
jag trott att skälet till två delar stavades pengar. Man ville dra ut på det hela för
att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag tror till och med jag svor när
jag fick veta det, vad det nu är att hetsa upp sig över, kan jag tänka så här i efterhand.
Jag hade fördomar.Producenterna har hela tiden sagt att anledningen till två delar,
stavas att man måste dela upp sista boken för att det händer så mycket och är så
mycket olika scener och detaljer som måste med i sista filmen. Och visst, sista boken
innehöllmassor. De första kapitlena ungefär fram till där del ett slutade, innehöll deltaljer
som var tvunget att vara med. Vissa som sett filmen, påstod att filmen var händelsefattig.
Jag tycker inte att den var det. Den var bra och jag hoppade till en gång i biosalongen
för att jag blev rädd. Haha. Men jag tror alla gjorde det. För det small till ordentligt,
samtidigt som de filmare en orm som gjorde utfall mot en. Jag tror jag hörde några
snyftningar i salongen i eftermiddags. Men det märktes ju att det var en del Harry
Potter-nördar i salongen. Vissa satt och skrek "Harry Potter" i kör och applåderade
när killen som jobbade på bion hade pratat lite innan filmen. Ja det är sådant man får
ta. Tyckte det var lite kul i alla fall.
Hur som helst tyckte jag filmen var bra och jag tycker att produceterna fångat
detaljer bra och tagit med mycket. Jag förstår nu varför man valde att göra två
delar istället för en. En del hade förstört hela filmen med alla detaljer som boken
innehåller. Jag vet inte om den sjunde boken har fler sidor än de tidigare. Men jag
tycker efter att jag läst boken, att det är bra att det gjordes två delar, idag efter att
jag sett den första delen.
För en gångs skulle har regissörer lyckats med bedriften att göra en filmatisering
på en bok enligt mig. Det finns säkert dem som andra åsikter och det respekterar jag.
Men jag anser att Harry Potter och dödsrelikerna verkligen håller måttet när det gäller
bok som blivit filmatiserad. Jag lägger handen på hjärtat. Jag tänker erkänna att mina
fördomar var helt obefogade (eftersom jag inte hade läst boken vid det tillfället jag
fick dem) och att jag erkänner att jag hade väldigt fel om filmen. Gå och se filmen,
du kommer inte ångra dig :)
Harry Potter och Dödsrelikerna är den sista filmen i serien, den slutliga uppgörelsen
mellan Harry Potter och Voldermort; Den slutgiltiga kampen mellan det goda och det onda.
Har du sett nya filmen? Håller den måttet?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Skärp er Uppsala Kommun. Lägg pengarna där de behövs!
som ska rymma 15.000 personer, känd. Arenan kan liknas vid Gamla Ullevi i Göteborg.
Det är ett förslag som jag kan förstå är väldigt välkomnande för stora fotbollsfans.
Själva idéen är inte en dålig idé. Men det finns mycket annat som kommunen borde
fundera över istället för att börja prata om fler nya arenor.
Samtidigt som detta förslag kommer, ligger det redan förslag och i vissa fall
tagna beslut om andra arenor som ska uppföras i Uppsala; bland annat
en innebandy- och friidrottsarena och sedan Gränby Arena. Jag vill poängtera
att jag faktiskt inte ser ner på fotbollen. Men just nu är det faktiskt viktigare
med en innebandy och ishockeyarena. Det finns två lag i högsta serien på
herrsidan i innebandy och flera lag i näst högsta divisionerna både på dam-
och herrsidan. Vi har ett ishockeylag som har varit topp i Allsvenskan och
föll på mållinjen när man skulle kvala till elitserien. Inom fotbollen ligger
bästa lag på herrsidan; Sirius, i division 1 som är tredje serien från toppen.
Division 1 kan anses som ganska bra då det finns flera divisioner under
i länet. Men generellt så är det inte jättebra, även om det heller inte är
dåligt. På damsidan är det Danmark som i år varit ett mittenlag i damernas
Norretta. Att studenternas behöver rustas upp är naturligtvis en självklarhet.
Men helt plötsligt börjar man prata om att bygga en arena som ska ta 15.000
personer. Jag tror inte det fungerar att göra det i Uppsala. I dagsläget finns
det inget lag i Uppsala som kan fylla läktarna och jag tror inte att Uppsala
kommer att vara ett val för landslagsfotboll då Nya Ullevi och Råsunda finns.
Så i dagsläget anser jag att det är lite bortkastade pengar för Uppsala kommun.
Man vill lägga ut över 300 miljoner, istället för att rusta upp en arena som just
nu duger perfekt för 80 miljoner.
Den nya fotbollarenan kan liknas vid Gamla Ullevi.
Jag förstår att man vill tänka långsiktigt. Men samtidigt så finns det andra saker i
kommunen som behöver lösas just nu, t ex det med sjukvården.
Är det inte viktigare att vi satsar pengar för att få en fungerande sjukvård istället
för att satsa på en arena som inte kommer att fyllas och som kommer kosta
kommunen en massa extrapengar? Chefen hoppar av, arbetspassen tvingas bli längre
bara för att få sjukvården på Akademiska att gå runt. Det är inte mänskligt av
kommunen att ha mage att stå och predika om en ny fotbollsarena när det finns
sektorer inom kommunen och länet som är viktigare.
Innebandy- och friidrottsarenan ska byggas och beräknas stå
klar år 2012 för invigning.
Jag misstänker att jag kommer få en massa elaka kommentarer om att jag är
egoistisk som försvarar de arenor som det redan tagits beslut om att de ska
bygga, medan jag är emot en fotbollsarena. Alltså jag är inte emot en fotbolls-
arena. Men kommunen måste se till ekonomin. Och visst kan man tycka att
"Ja men om de bygger arenan nu så slipper de senare... " Men det finns ju
alltid en driftkostnad med. Och det lät idag som att man inte vet exakt hur
man ska få pengarna från sponsorer och dylikt att räcka till för både
Gränby Arena och en eventuellt ny fotbollsarena. Att det har varit problem på
Akademiska sjukhuset ekonomiskt har ju varit känt länge, även när de besluten
på de redan bestämda arenabyggena klubbades igenom. Men det var ingen som
då visste hur stor kris det egentligen var inom sjukvården. Och att 2-åriga barn
dör för att det inte finns tillräckligt med ekonomi för att ha tid att ta hand om och
verkligen undersöka dem, det är skandal.
Jag hoppas ni som kanske känner ilska över att läsa detta inlägg kan ha lite förståelse
i det jag skriver. Dock har naturligtvis alla rätt att ha sina åsikter (så längre de är
realistiska och ärliga).
Vad tycker du om att bygga en
fotbollsarena i Uppsala?
XOXO Jenny has left the building.
Superträning... och Harry Potter
med utmattad kropp som jag lägger mig i sängen. Kan inte beskriva hur
underbart det känns just nu att ligga på ryggen i sängen.
Först sprang vi i 5-10 minuter inomhus, sedan körde vi fys; armhävningar,
upphopp och situps i ca 15 minuter, samt 90 grader och stabiliseringsövning
för bålen. Tyvärr är mina ryggmuskler i svanken alldelels för dåliga, så det
gjorde att jag vred ryggen konstigt och sträckte mig.
Sedan körde vi diverse övningar och jag sprang hela tiden på övningarna.
Jag tänker inte acceptera att få höra att jag inte krigat och visat att jag vill
spela på träningarna. Trots att U-lagets tränare sa åt oss att lugna ner oss,
att inte springa så fort så var det ingen på våran planhalva som lyssnade.
Ska det vara tempo så ska det vara tempo :D
Sedan körde vi match; A-laget mot U-laget. Slutade 2-1 eller 3-1 för oss. U-lagets
mål kom precis när tränaren sa att träningen var slut. Så känns som att alla gjorde
en riktigt bra träning och var taggade.
Jag kan säga att det var riktigt jävla jobbigt ikväll. Men känns samtidigt bra att man
tagit ut sig som man gjort ikväll. Har ingen ork kvar i kroppen ikväll. Orkade knappt
lyfta armarna och hålla dem uppe tillräckligt länge för att tvåla in håret och skölja ur
det i duschen. Jag är helt slut i kroppen, orkade inte ens jogga ner efter träningen
som jag brukar. Så denna träningen tog verkligen på kroppen. Vågar knappt tänka
hur kroppen kommer att kännas imorgon bitti när jag vaknar. Men med lite vila och
kurering är jag back in buisness på torsdagkväll när det är träning igen.
Imorn ska jag se premiären av nya Harry Potterfilmen; Harry Potter och dödsrelikerna.
Har läst boken så vet ju hur upplösningen kommer att bli. Men spännande att se
filmerna ändå :D Sen hoppas jag på att få en massage imorgon kväll. Tror min kropp
skulle må bra av det efter ikväll :D
Nu ska jag släcka mina blå och sova. Godnatt...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Sammanfattning av helgen
då kanske. Men ska verkligen försöka hålla mig i skinnet så grodorna inte hoppas
ur munnen. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta min helg. Det är nämligen
med lite blandade känslor som jag tänker tillbaka och funderar över det som
har hänt. Jag känner glädje över vissa saker, men känner mig extremt ledsen
över andra saker. Jag tänker börja med det jobbiga som gör mig lite ledsen.
Det som gör mest ont just nu och som gör mig väldigt ledsen, det är att vissa människor
tror att de kan sparka på en hur som helst, behandla en som skit och inte förstå att det
blir konsekvenser av handlandet. Samtidigt så tror vissa människor saker, utan att veta
sanningen och antar en massa och hittar på både det ena och det andra. De lyssnar inte ett
dugg på vad man säger fast att man försöker förklara läget. Hallå! Jag är faktiskt
en levande person som är vuxen och går att prata med. På ett sätt har jag försökt hålla
mig positiv, trott på en förbättring och trott på att vissa personer ska börja behandla
mig rättvist... Men det har gått så lång tid nu, så jag börjar inse att det inte kommer att
ske, vilket har lett till att jag inte orkar hålla käften längre. Jag har ett äss i rockärmen
som jag kan utnyttja. Men jag vill inte behandla andra som skit, även om det just nu
inte känns som att jag har något val. Det bästa är att jag fick sista ordet sist och det
kändes ändå som en seger, att jag fick personer att bli mållösa och inte veta vad de
skulle säga.
Igår fick jag veta att brorsan eventuellt kommer flytta, 25 mil bort (!) pga jobb,
d v s om han får det. Jag känner mig splittrad inför det. Jag är naturligtvis glad att
brorsan hittat ett annat jobb, eftersom hans nuvarande arbetsgivare, är en riktig
surfitta och lovar guld och gröna skogar men inte håller något. Samtidigt tycker jag
det är jobbigt. Jag trodde inte jag skulle känna det jag gör och att vi skulle ha den kontakt
som vi har idag, eftersom vi var som hund och katt som små och bokstavligen talat hängde
i varandras hår jämt. Jag vet inte hur ofta vi höll sams. Men vi bråkade mer än höll sams
i alla fall. Så mycket kan jag säga. När han flyttade hemifrån tyckte jag det var lite jobbigt.
Men samtidigt så visste jag att han fans 6 km bort, vilket inte var hela världen. Nu kommer
han eventuellt finnas 25 mil bort. Tycker inte det är speciellt kul att tänka på, även om
jag naturligtvis är glad för hans skull.
Ikväll så vann Storvreta sin match i SSL hemma mot Balrog, en match som man bara skulle
vinna, anser jag. Trots att man vunnit de senaste matcherna tycker inte jag att det går
att avskriva ordet kris ännu. Vinsterna har kommit mot bottenlag som ligger efter laget
i den ganska jämna tabellen. Sirius drog däremot nitlotten i kvällens match mot AIK.
De blåsvarta får verkligen åka hem till Uppsala och slicka såren efter 13-4(!)-förlusten
mot de Gul-svarta. Jag kan säga att jag är lite besviken över Sirius insats. Jag var inte
på plats utan följde matchen via UNT's liverapportering. Jag visste att AIK var duktiga och
att det kanske var ganska stor chans att AIK skulle vinna. Men jag hade förväntat mig
bättre motstånd från Sirius, kanske ett 7-4-resultat eller så. Men inte att det skulle sluta
13-4. Det som förvånar mig lite är att Fredrik Sandqvist verkar ha väldigt svårt att
träffa målet. Enligt UNT hade han väldigt många chansen som han totalt brände. Han satte
bara en boll av sina lägen och det är alldeles för lite när man möter ett lag som AIK.
Någon skylde på att det var pga att det unga superlöftet Tobias Steineck tvingats utgå,
som gjorde att Sirius förlorade matchen. Men med tanke på att Steineck redan släppt
in massa mål, så hade man troligen förlorat matchen redan innan han tvingades utgå
med skada. Finns ingen specifik person att skylla på. Bara att inse att Sirius inte var
på tå idag och att AIK var mycket bättre.
Det bästa med den här helgen har varit att jag fick döma matcher igår morse. Trots att jag
gick upp 06.45 och endast hade sovit 1,5 timme på natten (var naturligtvis trött) så kändes
det ändå postivit att få döma. Det är roligt och just nu, pga det första jag skrev om här i
inlägget, så verkar det vara enda tillträdet jag har till en tävlingsmatch just nu. Jag kan säga
att det var trötta steg med en hjärna som inte riktigt hängde med, i Björklinge sporthall igår
morse och förmiddag. Åkte hemifrån 07.31. Var uppe i Björklinge 07.59. *Host* Det är
fyra och en halv mil dit. Pappa körde 115-120km/h på en 80 väg (stark gjort pappa).
Fast jag var aldrig rädd, han har ju kört rally en gång i tiden, med betydligt sämre bil än
våran saab 9-3 TDI. Så litar på att han har kontroll. Trots att jag var extremt trött
igår, så var det skönt att komma upp ganska tidigt. Lugnt och tyst och stilla. Jag kan dock
säga att tanken igår morse när jag var trött och precis klivit ur sängen var:
"Alltså vafan har jag gjort... Varför sa jag att jag kunde döma när jag egentligen hatar
att gå upp tidigt och hatar tidigare mornar". Haha. Jag somnade i alla fall som ett litet barn
i sängen igår eftermiddag, 25-30 minuter efter att jag kommit hem och sov ca 3 timmar.
Det va välbehövligt. Tog en utvisning för otillåten träning igår med på en P10-spelare.
De unga killarna har ibland tendensen att satsa in i spelarna istället för att gå på bollen,
inget snyggt det överhuvudtaget. Men de är ändå fruktansvärt duktiga. Björklinge har en
99 som spelar i P10 och P11-laget, som är riktigt duktig. Jag tror han heter Filip Eriksson.
Lägg det namnet på minnet. Tror det är en killen med stor potential, så förvånar mig inte
om vi får se honom i Storvreta eller Sirius i SSL en dag i framtiden. Killen är jätteduktig.
Vet att man inte ska lägga så mycket värderingar som domare. Men det var svårt att
undvika honom. Han gjorde många av P10 och P11-lagets mål.
Det som jag märkt när jag dömt, det är att alla domare har olika hög toleransnivå. Absolut
får man inte tappa matchen så det blir fult. Men att följa domarboken till punkt och pricka går
inte. Alla är olika som domare, det märker man ju fler kollegor man dömer med.
En av de sakerna som jag som domare personligen strävar efter, det är att aldrig blåsa sönder
en match. Men naturligtvis kan det ibland vara oundvikligt. Men ibland går man alldeles för
mycket efter regelboken, och blåser på varenda pytteincident vilket jag personligen inte
tycker är okej eftersom det förstör matcherna. Skulle du som spelare vilja bli avblåste var
tionde-femtonde sekund? Som sagt, i vissa fall är det nödväntigt. Men i andra fall är det
riktigt onödigt.
Sen en annan positiv sak. Om allt går som planerat och det klickar bra, kommer vi
förmodligen har en tio veckor gammal valp springa omkring i huset i slutet av februari,
början på mars. Det är bara att vänta och se...
MEN VET NI VAD... IMORGON ÄR EN ANNAN DAG OCH SOLEN KOMMER GÅ UPP
DÅ MED :) SÅ SKA FÖRSÖKA VARA POSITIV OCH TÄNKA FRAMÅT.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Nej Jidhe, det här är inte okej...
Gårdagens avslöjande var inte en gammar artikeln, utan en
ny artikel med nya uppgifter.
Niklas Jihde gjorde sin sista säsong i SSL säsongen 2008/2009.
Det var en förlust för hela innebandysverige då Jihde, som kanske
är den största svenska innebandyspelade som någonsin skådats,
tackade för sig. Jag tror ingen människa hade förväntat sig en
comback i Sveriges näst högsta liga från honom, då han mitt under förra
säsongen värvades till Linköping för att ta dem upp i SSL, tillsammans med
Anders Hellgård. Ett uppdrag som han gjorde på ett exeptionellt sätt.
Vad annars? Niklas Jihde är Niklas Jihde. Kanske var det därför som
Linköping lyckades med divalaterna i våras, då kvalmatchen till Superligan
i våras tidigarelades för att Jihde senare på eftermiddagen skulle
kunna delta i en ishockeykvalmatch som kommentator. Han flögs med
privatjet (vad annars om man har en miljardär som arbetsgivare) till
Ängelholm.
Efter kvalificeringen meddelade Jihde i SvD att det inte skulle bli något
mer spel i Superligan för hans del. Att det definitivt var slut även om
miljardären Hugo Stenbeck (som gjorde värvningen möjlig) lockade
med sina pengar:
- Kroppen börjar att säga i från och det går inte att kombinera med jobbet,
det här var en kortsiktig lösning. Linköping är ändå en klubb som kommer
att vara med och slåss om SM-guldet om några år.
Jihde förra säsongen i Linköping när han senaste spelade elitinnebandy.
Artikeln publicerades i April 2010. Nu sju månader senare börjar Jihde åter
att prata om en comeback - för Linköping i Superligan(!). Jihde är minst sagt
en knepig person. Jag förstår hans saknad av innebandy. Men tycker det börjar
bli någon jävla cirkus inom innebandyn. Det börjar likna Chelsea i Engelska
Ligan i fotboll, där oljemiljardären Roman Abramovich, värvat sönder
fotbollsvärlden med sina miljarden.
Igår publicerade expressen uppgifterna om att Jihde eventuellt planerar
att åter göra comeback, uppgifter som han själv kommenterade och överhuvudtaget
inte alls förnekade. Ryktena om en comeback och att han heller inte dementerar
upggifterna kallas för årets Bomb inom Svensk innebandy. Det är åter Linköpins-
miljardären Stenbeck som har ett finger med i spelet. Det talas om att det finns
en mosterkontrakt formaterat, d v s ett kontrakt som skulle ge Jihde snuskigt mycket
pengar, som bara väntar på att bli signerat av den gode Jihde. Niklas spelar
lite halvdum till en början när han kommenterar comebackplanerna:
"Jag blev nästan lite förvånad när jag hörde det här. Det är en sak med division 1,
nu är det ändå Superligan/.../. Jag vet inte vad de vill ha mig till, om jag ska fylla
flaskorna eller? /.../ Jag är sjukt sugen på innebandy igen /.../.
Hugo Stenbeck har åter utformat ett drömkontrakt
åt Niklas Jihde för att få honom att göra comeback.
Enda problemet verkar handla om tid för Jihde. Han kombinerade jobbet på Viasat
Hockey med innebandy förra året, vilket resulterade i att han på kvällen på dagen
då han sköt upp Linköping i Superligan och kommenterade hockey, blödde näsblod
som en stucken gris. Sedan dess har dessutom familjen utökats. Han kommer att
börja träna med AIK och verkar kunna göra comeback med rätt summa pengar(!):
"/.../Vi fick ett grymt avtal förra säsongen. Jag gjorde nio matcher och tjänade mer än
vad jag gjorde på en hel säsong i AIK. Pengarna lockade. Och är det samma deal
här kan man inte bara säga "nej, tack".
Niklas Jihde är inte heller blyg inför en eventuell comeback och ger samtidigt
svensk innebandy en rejäl känga:
- Får jag träna i två veckor tror jag faktiskt att jag kan ta plats i vilket lag som helst.
Jag har inte blivit sådär jätteimponerad av det man sett av spelet under säsongen
eller. När det gäller landslaget. 2-9 mot Finland är katastrof. VM närmar sig. Vi ska
vara oroliga. Jag väntar bara på att Kent Göransson ska ringa och fråga mig om
comeback där också
En comeback även i landslaget för Jihde?
Vad ska man säga om en eventuell Jihdecomeback? Ett är säkert och det är att
killen är kompetent och en gudagåva till den svenska innebandyn. Att säga
någonting annat är detsamma som att gräva sin egen grav och skapa sin egna
begravning. Jag tror personligen att Jidhes storhetstid inte behöver vara över. Det
känns som att det skulle behövas en stjärna inom svenska innebandy just nu.
Jag tycker personligen att det är väldigt få av dem inom svensk innebandy. Och
just nu, efter senaste förlusten mot Finland, en match som Sverige aldrig hade en
chans i. så behöver Sverige en stabil spelare. Men frågan är om vi ska tillåta det som
håller på sker med innebandyn, d v s att den ska avgöras för att miljdardären köper
sig in och blir ägare av lag? Jihde får sina pengar från en miljardär. Och hur mycket
Jihde än älskar innebandyn, så visar hans funderingar på att gå till just Linköping
som erbjuder honom monsterkontrakt, lite att han gör det för pengarnas skull.
Naturligtvis ska bra spelare ha betalt, men det verkar som det gått över en gräns när
det gäller den ekonomiska biten då det kommer till Niklas Jihde. Så vad tycker jag
om Jihdes comeback? Den är både positiv, men också negativ. Det positiva är att det
behövs en spelare och att jag dessutom tror att Jihde fortfarande har något att tillföra
innebandyn. Men skulle han göra comeback även om han inte fick de pengarna som
Hugo Stenbeck erbjuder honom för en comeback? Jag tror inte det, vilket jag tycker
är förjävligt. Så NEJ Jidhe, håll dig till ishockeyn om du bara tänker spela innebandy
igen för att du erbjuds en jävla massa pengar... Det ser nämligen ut som att det är
den egentliga orsaken...
Undra om Jan Stenbeck vrider sig i graven när han ser hur sonen Hugo sprider
pengar omkring sig inom sporten?
Vad tycker du om Jidhes comeback?
Jag har lånat information från Expressen, vilket ni märker och jag säger det så jag
slipper bli anklagad för att kopiera en annan bloggare. Informationen och citaten är
lånade från Expressen.
MEN OBS! Tankarna och åsikterna är mina egna. GE FAN I
ATT TA DEM OCH BILDA DIG EGNA TANKAR OCH ÅSIKTER! :P
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Bäst hålla tanden för tungan...
Förbundskapten har presenterat 30 spelare på herrsidan som är aktuella
för VM-spel och som kommer få slåss om 20 platser (varav två av platserna
är målvakternas). Men jag kan inte reflektera över det för att tankarna
bara går som ett flipperspel i mitt huvud ikväll.
Det har även spelat ett Uppsaladerby mellan Sten Sture och FBC Uppsala
i damettan och så här i efterhand nästan ångrar jag att jag inte åkte och
kollade på det i stället. Jag valde att prioritera min träning i Allianshallen,
en prioritering för träning brukar jag aldrig vara missnöjd med, men ikväll
är jag jävligt missnöjd. Jag kan inte ens beskriva det med ord just nu.
Ni som känner mig vet att jag spelar D3-innebandy. Jag älskar innebandyn,
och jag tycker mycket om mina lagkamrater. Det ska vara kul
att spela innebandyn, vilket det inte är just nu för många.Det börjar nå
bristningsgränsen. Det är dags för förändring. Det måste vara roligt igen.
Jag kan inte skriva ett bra inlägg. Jag tänker inte avslöja detaljer kring
vad det är som händer och sker. Jag kan inte skriva rakt upp och ner vad
jag känner och tycker ikväll. För det är så många olika tankar som snurrar.
Det skulle säket gå att skriva ner dem, men det skulle bli ett väldigt långt
och säkerligen ganska ostrukturerat inlägg. Jag vill bara slå näven i bordet...
Det får vara slut nu med det här som händer och sker med innebandyn
just nu. Ingen av oss tjejer i laget mår bra av det... Det måste sättas en punkt.
Varfan är det som händer egentligen?
Men ikväll tänker jag hålla tanden för tungan, för hade jag inte gjort det hade
detta inlägg kunnat klassas som ett hatinlägg med extremt många svordomar
och ord som inte barn bör höra, och ingen säkerligen tycker det är
speciellt kul att läsa heller eftersom det skitar ner inlägget. Det här är det
enda minnet av dagens träning. Fick ett hårt jävla slagskott på låret då jag
täckte skott. Innebandy kan vara farligt. Tack Julia :P haha. Fast det här är väl
din hämd sedan jag sköt några hårda bollar på dig på uppvärmningar förra året.
Haha. Guess it's payback time. HAHA!
Har precis svullat i mig sista biten av Marabou Vintervit. Jäkligt sliskig choklad
med kände för att tröstäta när jag kom hem från träningen. Ska fortsätta med
lite glass snart. Ska bara äta någon macka först, är hungrig sedan träningen.
Jag brukar inte vara den som tröstäter. Men ikväll är ingen bra kväll.
Tänker ge mig själv en liten EGO-boost när jag är på så dåligt humör och
lägga upp en bild på mig som blev bra...
Jag återkommer när jag känner att jag blivit på bättre humör, känner att jag
kan skriva utan vara arg. För det är vad jag är just nu.
Bjuder på denna låten; Oasis - Don't look back in anger.
Den är rätt skön, skön text. En bra låtskrivare som skrivit
denna låten.
XOXO Jenny has left the building. To be continue.
Konsten att skriva musik...
tonsatt. Jag vill inte framhäva mig som någon bra sångerska. Dock vet jag att jag inte låter så jävla
hemskt i alla fall, att jag faktiskt kan sjunga litegrann. Men min bristfälliga kunskap har gjort att
texterna fastnar i en mapp på datorn, blivit bortglömda för att sedan dammas av - typ ett decenium
senare. Haha nä det kanske inte är sanningen. Men de försvinner bort från ens vetskap och dyker inte
upp förrän ett bra tag efter att de skrivits. När jag skriver denna låt skrattar jag lite för mig själv och
minns en låt som jag och en kompis sjöng och spelade in. Rätt skön stil på den låten. Men texten, ja
det handlade om att svära. Haha jag vågar fan inte gå in på detaljer, finns ju risk att man blir klassad
som något och indelad något form av fack. Haha nä då. Men det är nog inga detaljer som jag vill sprida
i bloggen då jag skrattar åt min idioti hur man kunde komma på något sådant.
Men jag har alltid haft dåligt inflytande på min kompis, tror de sa de i skolan en gång med.
HAHA! Jag fick henne att börja svära och tuffa till sig. Usch finns verkligen minnesbilder i huvudet
på en och minnen som jag glömt bort, men som min kompis berättat för mig, som skvallrar om att
vi var ett par riktiga plågoandar mot andra människor i skolan... Nej jag har aldrig varit en ängel eller
ett helgon och vill inte bli det heller. Då får man ju inte göra några roliga saker. Vågar jag nämna
att jag gav en kille, som jag gillade mellan 2:an och 5:an, en fet jävla bitchslap när han kallade mig
något. Kanske finns en orsak varför han aldrig gillade mig tillbaka *skojar*. Har även blivit påhoppad
av en föredetta klasskompis mamma som blev sur för att jag lappat till hennes son så att han hade
en blåtira. Även han hade kallat mig några väl valda ord. Nej jag förespråkar inte våld. Ärligt talat kan
jag inte komma ihåg sista gången jag slog någon. De tiderna är i alla fall förbi. Om jag inte måste
försvara mig då. Men försöker att hålla mig lugn.
Hur som helst låttexter, vet inte hur jag kom in på mitt liv som elev i grundskolan, men antar
att det har att göra med några texter som man skrivit senare i livet. Jag tror att många människor som
skriver texter påverkas av situationer runt omkring sig i livet i sitt textförfattande. Jag skriver själv
mycket personliga texter. Men jag tror det är viktigt att man inte fastnar i det träsket jämt bara. Det
finns en del låtskrivare/artister som skriver musik som kommer från deras hjärta, från deras
erfarenheter och liv. En sådan är Petter. Han är en av de artister som just nu är med i Så mycket bättre
på Tv4. Jag var förtjust i Petters musik på grund av texterna innan. Men hela hans personlighet är
störtskön. Och han berättar saker som gör att man förstår varför vissa låtar kommit till.
Jag tycker det är dåligt att människor får upp ögonen för killen först nu när andra tolkar hans
låtar och det är lättare att hänga med i texten och vad den handlar om. Men jag tror det är på grund
av rappens dåliga rykte. Eller ja, jag får i alla fall känslan av att den har dåligt rykte. Ska man gå
tillbaka till scratch så känns det som att rappen från början var lite fattighetsbarnens sätt att göra
musik. Känns lite som att den blivit förknippad med brott. Det här är min egna tolkning av rapen och
mina egna känslor om hur det var när den kom. Och det är ju inte lättare att få en annan bild efter att
man har sett filmen 8 Mile (som jag förövrigt tycker är skitbra och rekommenderar), som handlar om
Eminems tid innan han slog igenom och hur han kämpade och kämpade i ett svart Detroit bland
mörkhyade rapare som såg ner på honom för att nå framgång.
Jag tycker personligen det är dåligt att människor har sett ner på rapen på det sättet
man gjort. Kan bara referera till mig egen far i det åtseendet. Jag har gjort egna skivor och spelat
i bilen, ibland med några raplåtar på. Pappa har uttryckt: "Vafan är det här...? Ska det här kallas
musik..." Man hör bara själv musikstilen, inte texterna (min pappa är ett jävla dansbandsfreak där det
bara är kramgoa låtar som gäller). Det kanske är olika vad människor känner när det gäller skälet till
varför man gillar vissa låtar. För mig personligen, visst spelar melodin in litegrann. Men för mig betyder
texterna mera, vilket jag tror är en av anledningarna till att jag blivit ett fan av just Petter och Eminem.
Det kan kanske tyckas från vissa håll (min känsla) att rap är för de som inte kan sjunga osv. Men saken
är den att rap kräver sin man/kvinna. Det är inte bara att ställa sig och prata (som en del människor
påstår att man gör) till musiken. Det gäller först och främst att komma på en bra text och då ska det
vara en del rim med i den. Det är lättare. Sen gäller det att få fram bra beats som passar till låten samt
att ha rätta stinget i sin röst och sin takt när man gör rap.
Var finner man då inspirationen att skriva? För dessa två herrar över tror jag deras liv samt situationer
de hamnat i spelat in. Eminem sjunger om sin dotter i några låtar om hur han varit på väg att göra slut på
sitt liv, men hur han känt att han inte kunnat överge henne. Petter skrev om sin son Alfons, innan han var
född. Jag tror att man få inspiration både av sitt egna liv men även av andras. Jag plockar personligen
inspiration från mitt eget liv, hittar på eller tar från andras liv. Det gäller att ha fantasi när man skapar
musik...
Jag tänkte avsluta detta inlägg genom att dels länka till Anna Winblad, en riktigt duktig sångerska
och låtskrivare som dock inte blivit känd ännu (gå in på hennes blogg, lyssna och njut). Jag tänkte
även lägga upp Petters tolkning av Stockholm i mitt hjärta, samt Lasse Berghagens tolkning av
Petters låt Längesen.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Just when I've given up dreaming...
Jag är glad, haha det är jag i och för sig alltid - nästan i alla fall :)
Man tjänar inget på att gå runt och vara bångstyrig och tjurig. Vad
är meningen med det liksom?
Hur som helst, ni som följer min blogg och har läst de senaste (llllåååånnnnnggggaaaa)
inlägget, ni vet att jag skrivit att jag varit i kontakt med en kennel i Kil, vars ägare ville
ha fodervärd till tre hundar. Jag anmälde intresse, trots att jag bor 35-40 mil från kvinnan.
Jag är kanske galen. Men det är mitt mellannamn. Nä då, jag bara skojar. Men det verkade
vara en underbar ras; Finsk Lapphund. Jag kan säga att jag alltid velat ha en Siberian Husky,
men aldrig ens övervägt att skaffa det då de kräver EXTREMT(!) mycket från en som person.
De behöver extremt med motion och är en hund som behöver jobba och dra pulka m.m för
att de ska må bra. Det skulle inte kännas rätt att skaffa en sådan hund eftersom den inte skulle
få den tid som krävs av mig eller av någon annan i familjen. Det är ganska moget att faktiskt
kunna erkänna en sådan sak. Den här hundrasen har vissa likheter med en husky, men kräver
inte lika mycket direkt. Om jag ska ha hund, vill jag kunna ge den vad den behöver... Och det
skulle vi kunna göra med en finsk lapphund.
Men mitt på dagen var jag tyvärr tvungen att meddela personen att vi nog inte skulle kunna
ta en vovve, eftersom det skulle innebära en resa varje månad till Kil... vilket mina föräldrar
inte var riktigt beredda med. Självklart ska man ha bra kontakt med ägaren av hunden när
man är fodervärd. Men det skulle inte fungera för oss att åka till Kil en gång i månaden. Så
det var med lite sorg i hjärtat som jag satte mig ner och skrev ett mail till kvinnan och förklarade
situationen. Det kändes inget kul att behöva säga nej, men det fanns inget annat val i den
situationen.
För ungefär 20-30 minuter sedan avslutade jag ett samtal med ägaren till kenneln; En väldigt
trevlig kvinna, som förstod vårat dilemma. Hon tipsade då mig om att det var en kennel i Uppsala-
trakten (som jag faktiskt hade kontaktat tidigare under dagen via mail) som skulle ha valpar
och att jag kanske skulle fråga där. Men sedan sa hon; "Skulle det inte bli att ni kan få tag på
någon vovve... så hör gärna av dig igen. Dels kan det vara kul att veta hur det går. Men vi skulle
kunna prata igen om det här med fodervärd och se om det finns någon lösning på det i så fall...
Ni verkar vara perfekt som fodervärd; utställningsintresserade och så. Det är få fodervärdar
som är det. Så det är ett stort plus. Ibland kanske man får ha överseende med att det är stort
avstånd... "
Jag blev superglad kan jag säga. Otroligt trevlig kvinna, och det tyckte jag även innan hon ringde.
Så vi får se vad det blir :) Jag hade nästan gett upp hoppet lite, så det är bara och vänta
och se nu hur saker och ting utvecklar sig. Om det blir aktuellt, så blir det antingen en hane
på 1,5 år, en på 9 månader (Husky på bilden nedan), eller en liten valpis på 10 veckor.
Vi får se vad det blir vid ett eventuellt fodervärdskap, det får framtiden utvisa.
Bild lånad från: http://www.lappizaros.se/
Husky, en av hundarna som behöver
fodervärd...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
And winter came - Woho. Snökaos... :) Good or bad?
Jag tycker faktiskt att det är rätt mysigt nu med snöstormen som råder utanför fönstret.
Det blåser så det tjuter i knutarna, det är mysigt att sitta inomhus med tända ljus och se flingorna
yra förbi. Men det är även mysigt att se min katt Lexus entusiasm när det gäller snön. Han är som
ett litet barn när det är julafton. Låter kanske som en sjuk jämförelse, att jämföra en katt med
ett barn, haha men så är det. När han är ute i snön så far han runt, hoppar i alla fotspår, flyger
ner i snön och tar tassarna och skrapar in snön under sig. Han är hellustig att kolla på. Enda är
att han inte gillar blåsten, vilket har medfört att han inte varit ute mer än 10 minuter i sträck idag.
Men det har blivit mångar turer i snön (han är förresten ute i snön när jag skriver detta kl 01.07;
ska snart gå ut och hämta honom).
Jag har börjat lyssna på jullåtar idag med, eller spelat två stycken i alla fall. Jag är faktiskt
egentligen inte en människa som tycker om vintern. Det är kallt, halt och jävligt ute. Jag tycker
egentligen inte om snö heller på ett sätt eftersom man blir blöt av den, måste gå med jobbiga
vinterkängor (jag är ett stort fan av jympadojor). Men samtidigt tycker jag om den för att det
är fint med snö, lite sådär mysigt och gör att man får lite julkänsla; faktiskt bara ca 1 ½ månad
kvar nu.
Som vanligt när det kommer snö, trots förvarningar, så är det ingen som har hand om vägskötsel
som förstår att det är allvar förrän folk har kört ihjäl sig. Vi pratar faktiskt om en nolltollerans när det
gäller antalet döda i trafiken. Om vi ska försöka ha nolltollerans, så måste faktiskt de som har
hand om plogning och saltning av vägen, börja bete sig som de ska. Jag har flera gånger hört: "Det är
ingen som plogar som åker ut och plogar förrän det har slutat snöa..." Alltså okej om det inte snöar i
mera än 1 timme. Men det har faktiskt snöat i snart 13-14 timmar här. Och det var först för ca 3 timmar
sen som plogbilen var här och plogade - 10 JÄVLA TIMMAR efter att det började snöa. Blir faktiskt irriterad.
273:an ner till 288:an hade fan drivit igen totalt vid 16-17-tiden i eftermiddags. Ändå skedde ingen plogning
förrän ca 6 timmar senare. Det är fan skandal alltså!
Detta ledde till att jag och min kompis inte kunde åka och träna innebandy ikväll. Trots att våran
träning var inställd, ville vi ändå åka ner och träna med U-laget var träning inte var inställd. Det slutade
med att vi fastnade i en snön med min kompis mammas bil; en Volvo V40 som både är framhjulsdriven,
har antispinn och antisladd. Så där satt vi... Men vi kom loss, tack vare att jag sparkade fram gruset
under snön så att hon fick fäste med däcken. Min kompis visste inte alls vad hon skulle göra :) Tur att jag
har en ganska praktisk hjärna ibland och kan en del saker. Jag är rätt allmänbildad. Och med detta säger
jag inte att min kompis på något vis är dum, det vill jag poängtera. Men med en brorsa och en far som är
väldigt bilintresserad så vet jag vad som behövs om det bara spinner och agerar ganska snabbt då :) Höhö.
På tal om något annat. Min familj har varit på jakt efter en vovve ett tag nu. Vi har varit i kontakt med
uppfödare, där vissa uppfödare varit oseriösa dock inte alla. Men det har inte fungerat med vissa pga en del
saker (nä har inte varit några schismer eller bråk utan andra saker...). Hör om dagen satt jag på blocket
och kollade. En kvinna från Kil i Värmland sökte fodervärd åt en 10 veckor gammal hanvalp av rasen Finsk
lapphund. Jag blev jätteintresserad. Dels är den en väldigt bra ras enligt min mamma, men också en extremt
fin hund exteriört. Jag trodde inte ens jag skulle få svar från kvinnan då hon helst sökte en fodervärd inom
5-6 mil radie. För oss handlar det om 30 mil. Men hon svarade och var ganska positiv trots avståndet, med
vissa krav då förstås (men det har alla uppfödare). Ska prata med kvinnan imorgon eller torsdag så får vi
se vad det blir av det. Känns ganska positivt i alla fall. Hoppas väl lite, men ska inte hoppas för mycket
då den förra uppfödaren vi var i kontakt med verkade jättebra till en början, men backade ur helt då vi
sa att hunden skulle komma att vara några timmar i hundgården (dock inte varje dag). Nä usch tyckte hon,
hunden ska vara med på jobbet och överallt. *HOST* Undra om hon någongång tänkt på att det faktiskt finns
en hel del människor i det här landet och i samhället som faktiskt är pälsdjursallergiker? Hm... märkliga
uppfödare det finns. Men denna som jag nu är i kontakt med verkar ganska positiv, samt att jag fick ett
positivt svar från en kvinna som har kennel med fransk bulldog (även om det idag dock inte innebär att det
kommer att bli en hund från henne just nu, men i framtiden så kanske ).
Rasen på hunden vi funderar på att skaffa är en Finsk Lapphund. Den ser ut såhär:
Bild lånad från: http://leiasegensida.blogspot.com/
Jag har börjat fixa en spellista med jullåtar på Spotify nu.
Tänkte, när jag ändå är i stämning med julmusik, bjuda på
två bra jullåtar.
Kelly Clarkson - My grown up Christmas list.
Jill Johnson - Christmas on my own
Jag tänke bjussa på lite bilder från idag. Är inte världens bästa kvalitet, men det syns
i alla fall på dem vad det är. HAHA!
Så här såg det ut på vägen ikväll... Oplågat...
Så här såg ena bilen ut kl 19.20 ikväll. Ca 2 dm snö på backen;
nu det dubbla nästan...
Så här såg det ut vid 14-tiden på eftermiddagen. Det har snöat på bra sedan dess kan
jag lova och nu är marken helt täckt av snö.
Jag imorse. Var allt annat än sugen på att gå upp. Det var så varmt och skönt i sängen och
vädret utanför fönstret var inte så inbjudande, plus att jag kände hur det blåste in genom
fönstret för att det saknas lister i fönstrena så det inte är 100% tätt.
Jag, ute idag i snöyran... Snygg som vanligt :P
Vad tycker du om Snön? BRA ELLER ANUS?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Veckans kanon & Kalkon v.44
Jag hade tänkt mig på en ny kategori här på bloggen, där jag delar med mig av sådant
som jag tycker varit bra den veckan som gått, men även dåligt. Det kan vara personliga saker,
eller allmänna samhällssaker.
Jag tänkte börja med det dåliga. Bättre att läsa det bästa sist,
eller hur?
KALKON
* Sveriges brakförlust i Euro Floorballtour mot finland med 9-2!
Ja vad finns det att säga om förlusten, inte så mycket. Det har hunnit gå ett
dygn sedan dess och jag finner fortfarande inget svar på vad som hände.
* Regeringens mörkläggning av att de inte visste att USA spionerade i Sverige!
Det kom uppgifter förra veckan, efter ett avslöjande i Norge där amerikanska
agenter ska ha övervvakat och spionerat på norska folket, att amerikanerna
även varit i Sverige och spionerat på svenskarna. USA säger att sådant
spionage endast sker i samråd med regeringen i det landet de spionerar i. Dock
förnekar svenska regeringen alla kännedom och det har nu tillsats en utredning.
* Fornminnen sprängs bort till förmån för väg!
När nya väg 288 byggs måste det ske sprängningar på gärdet efter gamla Statoilmacken
i Rasbo. När bygget påbörjades upptäckte arkeologer att det fanns fornlämningar vid den
bergshäll som ska sprängas bort. Detta har dock inte påverkat beslutet om att spränga.
Det står fast. Jag förstår att det är svårt att ändra ett beslut när det väl är fattat. Men borde
man inte försöka tänka på att det kanske kan vara kul för eftervärlden att få se dessa saker?
Jag tycker det är otroligt tråkigt. Men tydligen skedde exakt samma sak när nya E4:an skulle
byggas.
KANON
* Therese Alshammars Världscupvinst!
Jag kan ärligt säga att jag för ca 3-4 år sedan inte trodde att Alshammar skulle komma tillbaka
och bli lika bra som hon var året 2000 vid OS i Sydney. Visst hon har alltid varit bra. Men jag
trodde inte att hon skulle bli nummer 1 igen och det hade att göra med att hon verkat tappat
suget lite för simningen. MEN nu är hon tillbaka där hon hör hemma - Som nummer 1
i världen.
* Snökaos på väg in över Sverige!
Ni som ska köra bil tycker jag dock synd om. Men vad är mysigare än att ligga inbäddad i ett
täcke, se på film med tända ljus, se snön yra och höra vinden vina längs knutarna (ja det tjuter
verkligen i knutarna här eftersom huset är gammalt). Man får även en chans att uppskatta och
vara glad för att man har tak över huvudet. Men samtidigt får man också tid att skänka en tanke
till de som inte är lika lyckligt lottade, både i utlandet men även här i Sverige. Ska bli kul att se
om man är beredda på snön och ute och plogar i tid så man slipper trafikkaoset som ofta kommer
eftersom man aldrig är beredda.
* Gripandet av den nya lasermannen! (?)
Den senaste tiden har någon galning farit runt i Malmö och skjutit nysvenskar på löpandet band.
I stort sett varje dag har det rapporterats om skjutningar. Men i veckan som gick säger sig polisen
ha gripit den skyldige, som har kallats den nya lasermannen. Om det är rätt man återstår att se...
Peter Mangs som misstänks
vara den nya Lasermannen
och den som spridit skräck
i Malmö på sista tiden...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Pinsamt Sverige! 9-2!?
jag svenska herrlandslaget i innebandys ödeläggelse. "Vafan var det som
hände?" känns som en fråga som är väldigt befogad just nu? Men det finns
en fråga som är ännu mera befogad nu i denna sekund, en månad innan
VM - Vilka skuggor kastar detta över VM-förberedelsen och är inte Sverige
bättre än så här? Jag har inget svar på den frågan. Men mitt innebandyhjärta
är lite misshandlat och sargat ikväll. Jag var medveten om att Sverige kanske
inte kom med bästa laget till denna turnering. Jag var medveten om att Finland
är bra. Men det här var något i chockväg. Sverige har just förlorat finalen i
Euro Floorball Tour med hela 9-2, mot ett riktigt duktigt Finland.
Jag missade de första 10-11 minuterna av matchen eftersom länken på
internationella innebandyförbundets hemsida inte fungerade. Genom en
halvtrashig finsk-svensk ordbok på nätet lyckades jag i alla fall förstå
att det var något tekniskt problem. Jag suckade högt för mig själv, samtidigt
som jag bytte internetfönster till facebook som precis uppdaterade startsidan
och där hade Hagundas Mattias Holmgren lagt ut en länk om att här kan
du följa finalen i Euro Floorbal Tour. Jag surfade in på hans blogg; innebandy-
bloggen på UNTs hemsida och klickade på länken, samma länk som
internationella innebandyförbundet hade på sin hemsida. Men till skillnad
från den så fungerade denna länken (Tack så mycket Mattias!).
Jag kommer in i matchen och det första som händer när bilden visas, är
att finnarna står och kramar om varandra (såg jag ett par läppar och en
tunga där i kramkalaset) efter att de utökat ledningen till 3-0. Jag gnuggade
mig lite försiktigt i ögonen och undrade verkligen om jag hade läst rätt.
Klockan visade på 11.14 och det stod 3-0 till de blåvita. "Vafan är det här",
var en tanke som hann fara genom mitt huvud i samma sekund som jag
uppfattade tiden och resultatet.
När spelet fortsätter lägger jag märke till något mycket dåligt - Sverige
har svårt att ta bollarna från finnarna, de ser oinspirerade ut, samtidigt
som de i anfall inte lyckas rulla in en endaste lite ihålig boll in i mitten
från spelare på kanten. Och så fort man blir en spelare mindre på planen
har finnarna lekstuga. Svenska boxen har inga "elastiska gummiband" mellan
sig, och formateras inte om tillräckligt fort. Det värsta är att finnarna lätt sliter
sönder boxen. Jag är förvånad över att inte finnarna lyckades peta in ytterligare
ett mål i första perioden. Det är mer Finland en Sverige.
I början av andra perioden ser det bättre ut, man lyckas hålla i bollen lite
bättre, men det dröjer inte längre innan finnarna åter han kommandot.
Fast att Ricki Hyvärinen utvisas i två minuter, får svenskarna inte till något
spel. Powerplayet fungerar in och finnarna bryter det ganska lätt. Samtidigt
är backparer Jesper Berggren och Mattias Samuelsson väldigt tafliga med bollen.
Passningarna går en meter över marken och det är inga kompispassningar backarna
gör till varandra. I powerplay lyckas ändå Kim Nilsson trycka in en reducering i den
åttondet minuten. Men det dröjer bara tre minuter innan Finland replikerar och
gör 4-1. Finland tar över matchen, men backparen i Sverige lyckas bryta några
avgörande passningar, men börjar samtidigt tappa lite fokus. De uppspel man
har är lite för komplicerade och man tappar boll nästan direkt. Trots en tendens
till Finländsk dominans så slutar perioden 1-1.
Foto: http://www.innebandy.se
Kim Nilsson har precis gjort 3-1 till Sverige i finalen
av Euro Floorball Tour... Han utses även senare till
matchen lirare i det svenska laget....
I den tredje perioden ser det ut som att det kan bli en svensk vändning. Men tiden
går och det kommer inget mål från en svensk klubba. Just som Sverige håller på
att trycka in 4-2, vänder spelet och instället blir det 5-1 till finland. Var är försvaret?
Finnarna springer rakt igenom de svenska backarna. I tionde minuten börjar
jag förstå att det nog inte kommer gå vägen. Sverige fortsätter med sitt halvtafliga
uppspel, skottena är ett skämt samtidigt som Finland håller ihop sitt försvar
på ett väldigt bra och effektivt sätt. Ändå lyckas Rasmus Sundstedt peta in tvåan
för Sverige i elfte minuten. Det tänds ett litet hopp i alla fall... ett hopp som släcks
direkt efter 2-3 minuter när Finland enkelt petar in sexan. sedan går det av bara farten;
7-2, 8-2, 9-2. Jag hinner fundera både en och två gånger om Sverige ska åka på
en förlust mot Finland som är tvåsiffrig. Det här är inte bra, det här är pinsamt...
DET HÄR ÄR ETT SKÄMT!
Jag kan bara konstatera att det här inte var Sveriges match. Det fanns egentligen
ingen gång under det jag såg av matchen, då det egentligen fanns minsta lilla sak som
talade för att Sverige skulle vinna. Finland ägde matchen från start till slut.
Inför denna turnering har det varit mycker diskussioner kring spelare,
kring uttagningen, kring alla nej tacken!, kring alla skador...
Kring det sargade Svenska landslaget. Jag trodde vi skulle ha någon form av chans mot
Finland oavsett om vi hade ett "halvstukat" lag. Men det här är bara för dåligt.
Men oroligheten som funnits hos många efter det att många tvingats säga nejtack
till året Euro Floorball Tour, pga skador eller andra skäl, är uppenbart befogad
efter dagens match. Jesper Berggren var en av reserverna på hemmaplan i truppen.
Han blev inkallad. Och jag kan säga, att efter dagens match mot Finland där bollarna
emellanåt flög all världens väg när killen skulle passa, kan jag lite känna att det
kanske var rätt att inte ge Jesper en ordinarie plats. Jag vet egentligen att han kan
slå passningar och att han platsar i landslaget. Men i min irritation på att han idag inte
slog någon speciellt bra passning, samt slog en del passningar 1 meter ovanför golvet
till Mattias Samuelsson, säger jag bara i frustration: LÄR DIG SLÅ EN PASSNING
BERGGREN!
Foto: http://www.innebandy.se
Jesper Berggren gjorde ingen bra
match i finalen...
Det finns nog en person som kommer sova väldigt väldigt dåligt inatt. Det är
förbundskaptenen Kent Göransson. Och det tycker jag att han förtjänar (förlåt
för det uttrycket) efter dagens match. Jag vet inte hur han tänkt spela idag.
Men det såg ut som att han körde någon form av fisketaktik - 2-2-1. Det
fungerar (anser jag personligen) inte mot ett så pass bra lag som Finland som
just nu är världens bästa innebandynation på herrsidan. Det betyder även
att de har de bästa backarna, vilket gör att jag inte tror att de går på det med
att ett lag försöker med en fiskare på topp. Så jävla dumma är de inte. Det
är dömt att misslyckas med den taktiken mot Finland. Svenskarna kom inte
förbi en enda gång med fisketaktiken. Jag vet att jag inte är någon förbunds-
kapten och att jag inte har någon erfarenhet av tränaryrket. Men jag tycker
ändå det är lite skamligt. Göransson lär nog ta sig en rejäl funderare inför
VM. Vad vill han uppnå? Självklart är målsättningen VM-guld. Det förstår ju
naturligtvis vem som helst. Men just nu, efter dagens brakförlust känns den
målsättningen rätt patetisk, kan jag tycka. Men - jag hoppas och tror att dagens
match bara var en riktigt jävla dålig dag på jobbet för de svenska landslaget.
Jag tror att det ändå är okej ha en inofficiell målsättning på VM-guld även om
den officiell nog bör vara final. I alla fall efter idag.
Jag tycker bara av det jag såg och reflekterade över (svårt alltid att veta
vem som är vem eftersom man inte kan allas nummer, hade en halvtaskig bild på
webbsändningen, samtidigt som en finne satt och malde på med något
goja som jag inte ens förstod 1% av), att Henrik Stenberg och
Kim Nilsson får godkänt idag i Sverige.
Foto: http://www.innebandy.se
Henrik Stenberg är en av få svenska spelare som idag
får godkänt av mig...
Vad tycker du om matchen?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Sveriges U19 - värdelösa straffskyttar(!?)
Floorballtour nu under förmiddagen/mitt på dagen, en match
Sverige till slut vann ganska komfortabelt med 8-5 efter att ha
ledit med 5-4 efter den första perioden. Det var en avgörande
match i turneringen. Sverige vann, men det blev ändå en straff-
läggning efteråt, vilket med andra ord betyder att Sverige trots
vinsten, inte vunnit turneringen genom matchvinster... utan
det skulle avgöras på straffar.
Och när jag såg avgörandet blev jag mörkrädd =/ Svenska spelarna,
liksom många av de finländska straffskyttarna verkar inte förstå att
det är mål de ska göra, utan tänka på hur de ska göra det snyggaste
målen. I stort sett varje svensk straffskytt försökte lägga in den bakom
finska målvakten på Backhand, istället för att bara skita i hur målet ser
ut och bara trycka in bolljäveln i nätet. Riktigt dåligt av de svenska
ungdomsspelarna. De liknar små tonårsgrabbar på sisådär 14-15 år som
det ibland känns att de skiter i om det blir mål, bara det blir ett snyggt mål.
Hoppas Jan Gustafsson kan lära framtida U19-landslag att det inte gäller att
göra snyggaste målet i en straffläggning i framtiden, utan att det bara gäller
att trycka ditt bolljäveln oavsett om det är århundradets fulaste och mest
tursamma mål. Var egentligen bara den finska spelaren, som satte
sin straff, som förstod hur en straff skulle läggas. Han gick rätt fram,´
dribbla lite och snärta upp bollen i nätmaskorna. Han gjorde mål på farten
och tekniken, vilket de övriga straffskyttarna inte tillämpade särskilt väl.
Nåja de vann i alla fall själva matchen. Man får glädjas över något :)
Alltid lika kul att slå finland:)
Jan Gustafsson måste lära killarna i U19-landslaget att alla
straffmål räknas; oavsett om det är århundradets snyggaste
eller fulaste mål...
Blir det vinst för A-landslaget mot Finland ikväll också?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
NU KAN ÄVEN DU FÅ MODELLHY! Så fixar du snygg, blemfri och len hud...
ut lite photoshoptips på min blogg. Det har inte blivit av direkt. Men nu så tänkte
jag dela med mig av ett tips som jag tror många skulle vilja veta hur man gör.
Dels ska jag visa er hur man fixar hud som är fri från finnar och andra fula
blemmor. Men jag ska också visa er hur man fixar slät fin hud, på ett sätt som
ingen annan visar på nätet (har i alla fall inte hittat något liknande...)
Så hoppas ni gillar tipset.
Jag tog ett gammalt porträtt på blondinbella som tidigare var väldigt utsatt
för Acne. Idag är hon bättre i huden. Men jag förstår att hon inte tyckte att
det var speciellt roligt med den acnen hon hade.
Så hur får man en acnebild att se bra ut (Se före och efter nedan)
FÖRE!
EFTER!
INSTRUKTIONER FÖR RETUSCHERING
1. Först börjar ni med att öppna porträttet. Tänk på att det är bra om bilden
är ganska stor eftersom det annars kan bli lite svårt att få bort småblemmor
som inte syns så bra på en liten bild. Dessutom är det lättare att se alla
konturer och detaljer på en stor bild. (Bilderna kommer ligga nedanför
instruktionerna)
2. Sedan gör vi en kloning (duplicering) av lagret med porträttet. Antingen gör
ni som på bilden, d v s trycker på den lilla pilen och väljer duplicate layer.
Eller så kör ni snabbkommando med ctrl+J. Ni ser då att ni får ett lager till.
Nu har du två lager; Layer och Layer 1
3. Sedan ser ni till att Layer 1 är markerat. Sedan ser ni ett verktyg i verktygsspalten
som liknar ett plåster. Håller ni in musknappen kommer det upp fyra olika verktyg
som det går att välja mellan; Spot healing brush tool, Healing brusch tool, patch tool
och red eye tool. Välj antingen Spot healing eller Healing. jag använder mig av Healing
brusch tool, även om jag ibland går över till Spot Healing på vissa ställen i huden.
När du valt verktyget kan du ställa in storleken vilket du gör där det står Brush och en
siffra. Sedan tar du verktyget (ringen) och sätter någonstans på huden där det inte finns
blemmor (helst precis bredvid en blemma för att inte få hudfärgskiftningar). Du håller in
Alt samtidigt som du trycker på musknappen. Då fångas hudfärgen där du valt upp
(Blir som en kopiering av hudområdet du tryckte på). Sedan sätter du verktyget över
blemman. Då ser du att du har färg från hudområdet du valt och trycker bara på
blemman så att blemman försvinner och du får slät hud där.
4. Det är möjligt att det tar lite tid för att få blemmorna att försvinna, samtidigt som du efter
att alla blemmorna är borta kan få lägga lit tid på att få hudfärgen fin och inte få några
tydliga färgövergångar mellan partier i huden. Så här ser bilden ut efter att jag tagit bort
blemmor och jämnat ut färgen partierna i huden. Vill du kolla före och efter resultat så kan
du välja att släcka ner det lager du tagit bort blemmorna i, genom att trycka på ögat (se markering)
så att det försvinner. Då ser du hur det såg ut innan. Sedan kan du ta fram resultatet genom
att klicka i den tomma ruta där ögat var när du klicka bort det, så syns ögat igen (och lagret
du retuscherat). Det är väldigt viktigt att jobba i lager just för att kunna ångra saker eller
kolla före- och efterresultat.
5. Klona sedan Layer 1, d v s lagret som du har gjort retuscheringen i. Se bild nedan.
Du får då ett lager som heter Layer 1 Copy (se markering nedan)
6. Nu till att göra huden slät så den ser ut som modellhy.Se till att lager Layer 1 Copy är
markerat. Sedan går du på Filter i menyraden. Där finns det en kategori som heter
Other. I den kategorin finns det fem olika val; Custom, High Pass, Maximum..., Minimum...
och Offset. Välj High pass.
7. När du valt High Pass får du upp en ruta där du kan välja antal pixlar.
Ju högre pixelantal du har, desto högre suddighet kommer du få på bilden.
Tänk på att välja ett pixelantal som inte är för högt. Det syns extremt mycket
då i huden när bilden är klar, att du har retuscherat. Och det blir inte snyggt då.
Testa dig fram, det går alltid att ångra och göra om (det bästa med photoshop)
På bilden ser det ut som att jag valde 7,0 pixlar. Men fick sänka det till ca 4 pixlar.
För att få det bra. Skulle ha kunnat valt ca 5 pixlar med på min bild.
8. När man sedan är klar med High Pass... gå då på Image(bild) i menyn. Välj där
kategoring Adjustment. Sedan väljer du Desaturate.
9. Ovanför lagerrutan ser du en ruta (markerad med rött). Där står det normal,
i vanliga fall. Tryck dock på pilen och välj Overlay som lagerinställning istället.
för normal. När du gjort det. Tryck Ctrl+I.
10. Såhär ser det ut efter att man valt Overlay. Då får du tillbaka orginalbilden.
När du gjort detta, lägg då till en lagermask. Knappen för denna finns under
lagerpaletten och ser ut som en fyrkant med ett runt vitt hål (se röd markering).
11. När du valt lagermasken, så får du som en extra vit ruta bredvid den andra
i lagerpaletten. Se det markerade lagret i lagerpaletten. Bilden kommer att
bli suddig när du valt lagermasken.
12. Fyll sedan lagermasken med svart (d v s så att du får bilden skarp igen). Detta
gör du antingen genom att gå på Edit och välja fill. Eller använda kommandot
Ctrl+I
13. När du fyllt lagermasken med svart färg, välj då penseln i verktygspaletten
(se markering). Sedan ställer du in penselstorlek. Välj den som passar dig bäst.
Se till att ha vit färg att måla med. Byt annars genom att använda pilen (se markering
nere i vänterkant på programet). Se dessutom till att lagermasken är markerad.
Du märker om den inte är det, då det kommer bli vitt på bilden där du målar. Det ska
bli suddigt där du drar med penseln. Om det blir vitt, klicka på den svarta lagermasken.
OBS! När ni målar, se till att INTE måla över ögonbryn, ögon, läppar och andra linjer/detaljer
i ansiktet. Det ger även det ett onaturligt utseende och resultat.
14. Så här blev resultatet. Jag har linjerna kvar fortfarande, näsborrarna. Ni ser
hur jag målat i lagerpaletten. Det som är vitt i den svarta lagermasken är det
som är retuscherat för att göra att huden ser superslät ut.
Jag hoppas ni gillar tipset. Tar gärna emot ris
och ros. Har ni några frågor kring detta så
ställ dem. Är det någon som inte förstår hur
man ska göra, så säg till. I så fall kan jag göra
ett videoinlägg. Inga problem :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Fortsättning följer...
vet att jag har börjat skriva på en bok (första kapitlet finns att
läsa om ni klickar på kategorin Boken). Sedan dess har det stått
still. jag har funderat på en fortsättning på den... vridit och vänt
på saker fram och tillbaka, hit och dit för att kunna komma på
en bra fortsättning till den. Jag har haft all tid i världen att sätta
mig ner och försöker skriva några rader... men det har inte blivit av.
Men nu ska jag verkligen lägga manken till och försöka fortsätta på
den. Slutet är redan bestämt... Nä kommer inte avslöja detaljer.
Ni får läsa den i så fall :) haha. Men jag tänkte att blir inte de saker som
jag hoppas ska bli av, av, så ska jag sätta mig ner nu i helgen och
försöka spåna och klottra ner lite rader i word. Får se om de hamnar
under deleteknappen. Vad tror ni?
Hur som helst ska det bli en fortsättning. Det lovar jag :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Just nu...
JA! DET ÄR EN FLASKA VITT VIN NI SER SOM HAR CA 3-4 DL KVAR I SIG!
Jag har köpt den själv med. Och det hör faktiskt inte till vanligheterna att jag
bara sitter och dricker vin eller annan alkoholhaltig dryck bara sådär.
Är nämligen ganska sparsam med alkohol, vilket de som känner mig vet.
MEN JUST NU SITTER JAG OCH HALSAR UR DENNA FLASKA!
Nä världen håller inte på att gå under... Men jag har under senkvällen börjat
få sådan jävla värk i höger öra att jag inte vet var jag ska ta vägen. Så dricker
vin för att dels bli trött (blir supertrött av alkohol och jag är småtrött innan) så
jag kan somna lätt fast jag har värk, samt försöka döva värken lite. Sen kan
jag inte rå för det, men tycker vitt vin är gott... även om ni som är lite bättre
vinkännare än mig sitter och skrattar bakom skärmen och undrar vad det är
för jävla billigt vin jag dricker :P haha.
Det är ett spanskt; René Barbier. Jag tycker det är riktigt gott.
Info om det nedan:
Det här en ett av de få inlägg när jag kommer skriva att jag sitter och halsar vin.
Det är dels första gången jag gör det :P Och dessutom gör jag det aldrig normalt,
men just ikväll med världens jävla öronvärk, så gör jag det. Testa förövrigt vinet,
det är gott :)
Har ställt klockan på 08.00, alltså ringer den om 6 timmar. Ska vakna då och
känna efter hur örat känns; om jag eventuellt bör ringa läkare... Det
visar sig.
Godnatt.
XOXO Jennys has left the building. To be Continue...
Svenska innebandylandslaget = Skadelaget – Men va fan finns firman Junior?
Förr i tiden var det svenska innebandylandslaget på herrsidan världens bästa.
Men straffavgörandet i herrarnas senaste VM-final har väl inte undgått någon.
Det var dagen då ordningen blev rubbad; När Mika Kohonen som aldrig gör mål
på straff gjorde mål, ett mål som hjälpte Finland att slå Sverige som man i många
år slagits med om platsen som nummer 1 i världen. Det kan tyckas kul på ett sätt
att det finns fler än bara ett lag som kan vara med och slåss om titeln som världens
bästa. Men för oss svenskar var det en chock, vi hade aldrig förlorat en
VM-final – ALDRIG! Det sägs dock att någongång ska vara den första, och det var
det just i Prag den dagen för snart två år sedan.
I två år har Sverige laddat för revansch, för att ”återställa rangordningen” inom
innebandyvärlden, för att åter få lyfta den där gyllene bucklan igen. Men ju närmare
VM som Sverige kommit, ju färre dagar det är kvar att räkna ned, desto större har
oturen blivit. Först skadade sig backen Henrik Qvist, en korsbandsskada som innebär
att säsongen redan är över. Nästa person att skriva upp på skadelistan blev Daniel
Calebsson, som dock räknar med att vara i spel igen till VM. Efter detta har AIK’s Karl-
Johan Nilsson och Warbergs Mathias Larsson tvingats utgå ur den svenska trupp som
ska spela EFT. Som om inte det vore grädden på moset har ersättare till Calebsson,
Johan Andersson, tackat nej till deltagande på grund av att ska bli pappa med förväntad
nedkomst på lördag.
NEJ! H.Quist, D.Calebsson, K-J.Nilsson, J.Andersson, D.Ramsin, G.Domeij
Efter alla återbud har Kent Göransson fått kalla in ersättare. Att det blev Storvretas Jesper
Berggren, som tidigare är landslagsmeriterad, som går in och tar Larssons plats är ganska
självklart då han var reserv. Men på forwardsidan har Göransson plockat ut Faluns Rasmus
Enström och Linus Nordgren från Helsingborg. Jag efterlyste i mitt senaste inlägg om
Helsingborg- AIK-matchen att jag gärna hade velat se Sirius Bily Jr Nilsson eller Johan jr
Eriksson få dra på sig den blå-gula tröjan. Jag funderade även lite kring om Rasmus Enström
var mogen för uppdraget. Jag trodde för egen del att jag nog kanske var den enda som tyckte
det och förväntade mig att åter igen bli påhoppad som jag blev förra veckan av någon anonym
klåpare. Men förvånansvärt har innebandymagazinets krönikör Magnus Fredriksson haft lite
samma tankar som mig, även om han också nämner spelare som Peder Bodén, Isac Rosén och
Kalle Brännberg. Han vill inte att någon spelare ska kastas ut från truppen, utan att den ska
utökas och lämna plats åt nya namn i det svenska landslaget.
ERSÄTTARNA!
L.Nordgren, J.Berggren, R.Enström
I ett inlägg på innebandymagazinets facebooksida, innan det blev klart med ersättare till de
skadade, fick vi som är fans av sidan chansen att svara på vilka vi ville se som ersättare.
Namn som dök upp bland oss som svarade var;
• Billy Jr Nilsson
• Johan Jr Eriksson
• Eric Forsgren
• Robin Nilsberth
• Isac Rosén
• Linus Nordgren
• Andreas Hedlund
• Rasmus Enström
• Kalle Brännberg
• Martin Emanuelsson
• Peder Bodén
Förbundskaptenen Kent Göransson har haft mycket att stå i de
senaste dagarna och mycket att funderar över efter alla återbud
de senaste dagarna och veckorna...
Jag känner mig lite skeptiskt till Göranssons val. Jag förstår att han vill ha spelare
i truppen som han känner att han kan lita på att de står upp om det börjar storma på
Sveriges planhalva. Om det hade varit ett VM hade jag inte ens tänkt tanken på att ha
några åsikter om uttagningen. Men Euro Floorball Tour är inte VM. Göransson vet var
han har de rutinerade spelarna inför en VM-uttagning, men inte de orutinernade. Jag
tycker att Göransson borde ha tagit in lite yngre spelare i laget och testa dem lite, låta
dem få känna på hetluften i landslaget inför framtiden. Just nu lever svenska landslaget
på gamla spelare. Gamla är kanske fel ord, men sådana som är rutinerade, vilket hindrar
unga, hungriga som har kapaciteten och viljan och står och knackar på dörren till landslaget.
Helt ärligt, jag saknar firma junior; Billy och Johan. De har dykt upp från ingenstans och ja,
ursäkta er som blivit överkörda av dem, men emellanåt lekt med motståndarna. Att de ligger
etta och tvåa inom den interna poängligan i Sirius är ingen tillfällighet. Killarna är måltjuvar
helt enkelt, och det visar de även genom att placera sig högt i den totala poängligan i SSL.
Så Göransson, skäms lite för att du inte satsar på dessa måltjuvar. Tror nämligen de kunnat
jävlats med en och annan finne i EFT :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue…
Dagens Look-a-like
häromdagen när jag slog upp en tidning med vimmelbilder från röda
mattan i Hollywood och fick syn på Kim Catrall? - nä men vafan Catrall
är ju mycket äldre. Det här är en ung tjej. Det var Tasmin Egerton,
men jag tycker hon påminner väldigt mycket om Kim Catrall för ett
par år sedan. Dock hittade jag nästan bara nya bilder på Catrall.
Så här ser de ut:
Kim Catrall Tamsin Egerton
Vad tycker ni?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Holy Crap...
Jag har de senaste veckorna insett att det behövs
en annan lösning för möbleringen på mitt rum. Visst
det har varit rätt skönt att ha databordet ett sten-
kast från sängen så att man slipper stänga av datorn
emellan det att man flyttar det från bordet bredvid
sängen till datorbordet. Men om man nu skall möblera
måste det ju gå ganska smärtfritt, d v s inte stå
en massa grejer ivägen. Och det har det gjort.
VARNING! Människor med fobi för sexuella bilder på djur(den nedan) bör sluta scrolla på musen här. HAHA *Skämt*På tal om scrolla på musen behöver det inte vara en dataterm heller. HAHA, förlåt har lite snuskig humor ibland :P
Hittade en oanvänd t-shirt nedstoppad i en byrålåda(?) som ingen vet vems det är, när jag
städade idag. Tycker den är lite kul, så lägger upp en bild på den.
Så idag fick jag för mig att jag skulle börja plocka
på rummet. Försöka plocka av datorbordet och även
Tv-hyllan/bokhyllan för att kunna flytta det ganska
lätt, samt att jag naturligtvis måste städa av
resten av rummet. Jag började med tv-hyllan och jag
insåg ganska snabbt, eftersom alla mina kläder var
placerade på golvet i högar eller på tv-hyllan(!) att
jag var tvungen att komma på någon lösning till
förvaring av mina kläder. Jag tänkte att det kan väl
inte var så jävla farligt. Det var det inte tills
det att jag travat upp alla mina kläder på en
hög och då bara hälften av dem och fått en trave som
var ca 1 meter hög :S Det var först då jag insåg att jag
inte skulle kunna fixa en förvaring som var hållbar för
alla mina kläder.Jag funderade och funderade. Det sitter
en klädstång på vägen in till mitt rum, en sak som
inte använts på flera år. Jag hade tänkt bygga en skjutdörrs-
garderob där (vilket jag efter idag inser inte är tillräckligt
för mina kläder). Jag tänkte: "Men om jag hänger upp alla
tröjor, linnen och skjortor där då? Och kanske finbyxor... hm?
Ja med det borde ju fungera...". Sagt och gjort. Nu sitter
det över 50(!) galgar där med plagg och då har inte alla
mina t-shirts eller snickar-/träningsoverall-/mjukisbyxor ännu
fått någon plats :S Och den högen i sig är ca 1 meter :S Dessutom
har jag även plagg, jag vet 3 tröjor och ett linne som ska hängas
bland de 50-tal andra galgarna. Sedan har jag en del andra kläder
med som jag knappt använder och inte riktigt vet var jag ska placera.
Var det någon som sa garderob?
Så ser det ut efter att fått hänga upp alla kläder på galgar...
Denna klädhög, plus en del plagg till som jag vet saknas, måste
jag försöka hitta någon bra placering på med.
Jag kan säga rakt ut att jag är helt jävla chockad. Jag visste
att jag hade kläder, men såhär mycket? Hm? Och jag vet inte riktigt
hur jag ska göra med garderob framöver. Jag har funderat över att
bygga en skjutdörrsgarderob själv och det vet jag att jag skulle
klara om jag gav mig på uppgiften. Jag valde inte träslöjd för
inte bland syslöjd (Var enda tjejen bland typ... ja 12-13 andra
killar i träslöjdssalen; man fick ju stå ut med en del. Sen var man
lärarens lilla kelgris också. HAHA det sista är skämt.). Inga
lärare ser mig som en kelgris, är ju mer en tomboy och gillar
att göra både kill- och tjejgrejer :) Tror man måste vara för
jävla fjolligt girly för att kunna vara lärarens kelgris. och
för den delen vill jag inte vara det heller. Hellre att jag har
några lärare som tycker jag är lite bråkig än ett heligt ljus.
Men hur som helst, ger jag mig på ett garderobsbygge kommer
det att bli så jävla bra, eftersom jag är så jävla bäst :)
Den här sinnesstämningen kände jag imorse när jag tittade
ut och såg att det blåste och regna och var alldeles grått;
Vilja ligga i sängen hela dagen och bara tryna med film.
Det kom in en blöt katt i förmiddags och frös när jag låg och
vila efter frukosten...
Igår höll våran katt Lynx på att jaga en råtta inomhus.
Senare låg han och trynade i min datorstol...
Rasmus ser så här söt ut när man fotograderar honom.
Kortet taget i badkaret (han älskar att sova där), dock
utklippt för att få bättre synlighet på det...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Skolor och dagis försöker bestämma över barnen ur föräldraperspektiv...
De senaste dagarna har jag läst två artiklar som
aftonbladet publicerat. Den ena handlar om 4-årige
Jack Szablewski som går på ett katolskt dagis i
New Jersey i USA. Den andra handlar om hur svenska
elever tvingast agera lokalvårdare pga att det använt
sig av svordomar.
När det gäller Jacks fall, har han sparkats ut från ett
dagis på grunderna att han har för långt hår. Anledningen
till Jacks långa hår är att han ville spara ut det för
att kunna donera håret till Childhood Leukemia Foundation,
för att hedra sin morfar samt en vän som båda gått bort
i cancer. Han ville skänka det till cancersjuka barn som
förlorat sitt eget hår i sjukdomer. Det kan tyckas som en
helt underbar uppoffring av människor runt om i världen.
Men för det katolska dagiset var inte håret en fin gest,
utan något hemskt som bröt mot dagisets regler som sade
att alla skull vara kortklippta. Jacks mamma är helt förkrossad
av att skolan kastat ut hennes son för att hon och hennes
man lärt Jack att vara omtänksam och att det är bättre att
ge än få saker. Skolans rektor däremot skyller på mamman,
att det är hennes fel att sonen kastats ut. Ska skolan
få bestämma vilken hårfrisyr ditt barn ska ha?
Jack Szablewski med sitt långa änglalika hår som han ska
skänka till peruker som ska göras till cancersjuka barn.
Klicka på bilden och du kommer till hemsidan.
När det gäller fallet med elever som fick städa toaletten,
handlar det om att en skola i blekinge gjort upp värdegrunder
för svordomar och nolltollerans mot dem. Det sattes upp listor
i skolorna om vad som räknades som grov eller lätt svordom.
En lätt svordom innebar städning av skolbänken. En grov kunde
innebära städning av toaletter eller andra lokaler på skolan.
Har skolan rätt att agera extraföräldrar på detta sättet?
När jag läste dessa två artiklar häromdagen blev jag mörkrädd.
Jag började fundera över om vi är på väg tillbaka till 1800-talet.
Jag förstår naturligtvis i det sista fallet att skolan inte vill att eleverna
ska använda sig av svordomar eller kalla varandra massa fula ord.
Men det är inte skolans uppgift att agera förälder och bestraffa barnen.
Jag minns själv när jag gick i mellanstadiet. Jag var en jävel på att svära
då. Och jag minns att på varenda utvecklings-/kvartssamtal så kom
samma mening upp: "Jenny svär ganska mycket...".
Mina föräldrar var medvetna om det, men hur ska man kunna bestraffa ett
barn som svär. Jag tror nämligen inte att bestraffning är en bra grej när
det gäller att få barn att försöka använda ett mera rent språk. Naturligtvis kan
bestraffning i form av utegångsförbud i vissa dåliga saker som barnen gör
kanske vara en bra grej. Dock har jag aldrig personligen fått utegångsförbud.
När det gäller mitt tal idag har det blivit mycket renare och jag svär inte alls lika
mycket. Min mamma har heller aldrig förbjudit mig att svära. Hon menar på att det
skulle vara en jävla dubbelmoral vilket jag kan instämma i. Vilken vuxen svär inte
liksom? Oavsett om man inte gör det inför barnet så svär man. Därför är det dubbelmoral
att förbjuda sitt barn att svära, även om jag tycker att man ska försöka påverka
barnet att inte svära... men inte med varken förbud eller bestraffning, utan kanske
med tal och försöka påverka barnet och säga till barnet att det låter väldigt illa
när man använder sig av svordomar och att andra människor kan ta illa vid sig av det.
Jag hör faktiskt 5-, 6-åringar som använder sig av KÖNSORD(!) mot varandra.
I de lägena undrar man ju varifrån barnen har hört dem...
Att använda barn som lokalvårdare pga svordomar är form av slaveri.
Bild på en skoltoalett.
När det gäller fallet med Jack blir jag förbannad. Katoliker får inte göra abort, men
att hjälpa andra människor som har det svårt är förbjudet enligt dem. Kort hår är
ju normen för killar. Man lever kvar i "stenåldern" om man förbjuder en sådan sak.
Borde inte skolan uppmuntra Jack och tycka att han gör en bra sak? Nä, istället
stänger man av lillkillen för att han vill vara hjälpsam. Jag blir så förbannad. Om jag
skulle ha en son, oavsett om jag tycker att långt hår på killar ser förjävligt ut, så skulle
jag vara stolt över min son om han gjorde en sådan sak som Jack. För det visar att
ens son i så fall är omtänksam och bryr sig om andra människor och inte egoistisk,
att man lyckats lite i sin uppfostran genom att ge sitt barn rätt värderingar (alla har ju
olika värderingar som de tycker att barn bör lära sig så det som är rätt hos en person,
kan anses som fel hos en annan).
Vad tycker ni läsare?
Artiklarna finns att läsa om ni klickar på länkarna i början av inlägget
Det blev en ganska het debatt efter artikeln om toastädningen. Aftonbladet
frågade om skolan ska ha rätt att uppfostra barn. Jag säger så här; " Skolan
är en del i uppfostringen... Men de ska aldrig få gå in och ta en förälders roll
på det sättet de gör i de båda exemplen ovan. Det går tydligen bra att bestraffa
barnen med städningen. Tänk om skolor skulle lägga lika mycket energi på
mobbing som de gör på en fjantig svordomslista? "
Så här har aftonbladets läsare svarat på frågan hittills:
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
K-J Nilsson skadad i en seg TV-match
Ikväll följde jag Helsingborg-AIK på Tv4 Sport.
Inför matchen hade jag trott att AIK skulle köra över
Helsingborg. No offense mot Helsingborg, men tabelläget
skvallrar om att skåningarna inte riktigt varit med resultatmässigt
såhär långt i en väldigt jämn serie. Efter sju spelade omgångar är
det endast 8 poäng som skiljer serieledaren från placeringen precis
utanför slutspel; den 9:onde. 
Tabellen efter sju spelade omgångar i SSL.
AIK inledde matchen genom att trycka dit ettan efter endast
sju minuters spel. Några minuter senare drabbas man av en
utvisning som David Gillek nog helst vill glömma. Han åker ut för
felaktigt avstånd, en förseelse som man som herrspelar borde ha
lärt sig att man inte får göra. Lite skrattretande trycker Helsingborg
dit kvitteringen bara ett tiotal sekunder in i powerplayet. Trots att AIK
inlett målskyttet är matchen ganska seg och jag tycker Helsingborg
ser starkare ut.
Man gör 2-1 tidigt i andra. AIK kvitterar 8 minuter in i andra.
Men snabbt replikerar Santuu Manner och trycker dit sitt andra mål
för kvällen, ett mål som betyder 3-2. Helsingborg håller matchen vid liv
och jag tycker personligen det är mer nära 4-2 fram till AIKs kvittering
i 16 minuten in i tredje. Det väger fram och tillbaka, fram och tillbaka under
hela matchen. Inget lag ser någongång under matchen ut som att de ska vinna.
Det är jämt, men samtidigt en väldigt seg match som nästan går att kännetecknas
som sömnpiller. AIK tar dock över matchen de sista 5 minuter. Dock lyckas
Helsingborg hålla undan och matchen går till Sudden.¨
Strax innan tredje perioden är slut går Karl-Johan Nilsson in i en närkamp
men Juha Kiviletho som är på språng med bollen för att försöka få in ett 4-3-mål
innan slutsignalen. Han klämmer Kiviletho mot sargen och sargen går upp, varpå Nilsson
inte hinner stanna utan bränner rätt in i kanten på sargbiten. Det resulterar i ett
stort jack i knäet. Enligt Tv4 Sports kommentatorer, tror de att de handlar om
en ordentlig knäskada. Visst ett sår på knä är väl en skada. Men de verkade tro
att det rörde sig om något mer. Det såg värre ut än vad det var. Var med om'
samma grej förra söndagen när vi mötte Hagunda, då en tjej från Hagunda
brände rätt in i sargen och fick ett jack i knäet och har fått sy det. Så det som
händer nu är att K-J antagligen kommer få sy knäet. Förhoppningsvis är han
tillbaka till VM, för någon Euro Floorballtour blir det inte för AIK:aren.
Vem ersätter? Rasmus Enström från Falun som gjorde en jättematch i Faluns
vinstmatch förra måndagen mot Storvreta trots att han spelar på motsatt kant som Nilsson?
© Bild lånad från innebandymagazinet och fotograf
Roger Nielsen. K-J Nilsson hjälps av planen efter knäskadan
som var ett jack i knäet, men som såg värre ut än vad det
egentligen var.
När sudden Death inleds tar AIK kommandot direkt. Helsingborg hinner
inte ens göra ett ordentligt avslut på mål, innan AIK kommer
i full fart och dundrar bollen rakt i famnen på Helsingborgs-
målvakten, som sekunden senare i utkastet lägger bollen på
AIK-spelaren Mats Carlsson. Carlsson som bara hunnit vända sig
om för att se var bollen kommer, kan enkelt efter gratispassen,
avgöra matchen för AIKs fördel, vilket innebär att stockholmarna
tar bonuspoängen. Trots suddenvinsten kommer man bara upp på
17 pinnar och når inte Dalen på förstaplatsen med 18 poäng.
Efter sju omgångar leder Dalen serien. Svenska mästarna Storvreta
befinner sig, trots lördagens vinst mot Mullsjö, fortfarande på
11:e plats och möter i nystarten av SSL efter EFT nästjumbon Balrog.
En match som man bör vinna.
Sirius totaldemolerade Kais Mora med 12-4 hemma på hovet under
måndagskvällen med Billy Jr Nilsson och Johan Jr Eriksson i spetsen. Det
verkar bra att heta Jr i mellannamn när man spelar i Sirius :) Uppsala-
laget har nu åter igen klättrar över slutspelssträcket och befinner sig
för närvarande på sjunde plats med sämre målskillnad än 6,5 och 4:an.
I nästa match möter man AIK. En match som jag tippat att AIK ska vinna
i IK Sirius IBK facebooksgrupps tippningstävling. Så jag hoppas väl för min
egen del att AIK vinner, även om jag egentligen vill att Sirius ska vinna.
Det där lät konstigt. Jag vet. Men ja vill inte förlora, vill ju ha sex rätt i
tippningstävlingen :P haha. Nä förlåt Sirius och Sirius fans. Jag känner mig
jävligt taskig som inte tror på er mot AIK. Men kan säga att efter AIK's
senaste insatser; de vann bara med 5-2 mot Kais Mora och dagens sega
match, att jag ångrar litegrann att jag tippade AIK som vinnare i matchen
mellan AIK-Sirius. Jag hoppas ni kan förlåta mig :P
© Foto lånat från UNT och Kattis Strömgren. Billy Nilsson
dribblar bort landslagsbacken Peter Fischerström i träningsmatchen
mellan Sirius och AIK på försäsongen som Sirius vann med 5-3.
Borde inte Billy vara aktuell för landslaget snart? kan jag tycka...Ersättare till K-J, eller kan Johan junior Eriksson vara aktuell?
XOXO Jenny has left the building. To be continue
Det här var ju inte... bra... eller... va?
ska skriva i bloggen, eller ja i alla fall en sak som jag kommer till.
Min helg har bestått av innebandy, innebandy och vad mer... jo
just det innebandy. Sa jag att jag spelat innebandy i helgen?
I alla fall har jag dömt fyra matcher (!) i helgen. Det har varit lärorikt,
speciellt matcherna som jag dömde idag med en äldre, erfaren domarkollega.
Det är bra att döma med någon erfaren, man får både ris och ros då. Men
det riset man får är bra att man får, för det är bara positivt eftersom den man
dömer med vill vara lite lärare för en och det är skitbra tycker jag. Så tycker det
var kul att döma med en äldre erfaren kollega.
I lördags kväll dömde jag serien P12Ö mellan Rasbo IK och Livets Ord IBF.
Det var en match som jag personligen tycker att Rasbos killar dominerade,
även om Livets ord kom starkt i slutet. Matchen slutade 5-0 och jag behövde
inte ta någon utvisning även om jag i efterhand tror att jag missade en, som
jag bara blåste frislag för. Den Livets Ordskillen som utförde dådet,
blev skittjurig på mig när jag blåste av honom och gav mig en mördande blick.
Hade hade mina ögon på sig resten av matchen och tur var det för honom att
han höll sig lugn. hehe. Sedan efter pojkmatchen dömde jag F11-match mellan
Rasbo Ik och Sten Sture, en match som Sture som slutade 4-4. Jag tog min första
utvisning 6 sekunder innan matchslut, då en rasbotjej (inte medvetet) kroppshakade en
Sturetjej. Det är egentligen en förseelse som ska ge en femminutare. Men det var
omedvetet samtidigt som jag är där för många av dessa yngre spelare för att lära ut till
dem och inte döma ut dem totalt. Så jag gav henne "bara" en tvåa. Hon hade ingen aning
om vad hon gjort för fel... Men det kanske inte alltid är lätt att veta. Efter matchen fick jag
och Albin som jag dömde med fick en aggressiv Sten Sturemorsa på oss efter matchen.
Var skitförbannad för att seketeriatet hade kört effektiv tid sista 3, vilket inte
ska göras i 2x20-matcher. Jag kan förstå att hon kanske tyckte att vi gjorde
fel, men hennes sett att säga det på var inte speciellt vuxet... Störig som fasiken.
Usch usch. Förstår att de bara vill sina barn väl. Men det är ytterligare ett läge
då man funderar över varför inte personen som verkar veta så bra har en
domarutbildning... Tråkigt i alla fall att behöva få skit på det sättet som vi fick.
Men jag skakar av mig det och går vidare. Det som inte dödar en stärker en.
Sedan på söndag morgonen klev jag upp 08 (!) något som jag på lördagskvällen
när jag lade mig inte såg fram emot. Men tro det eller ej, men var faktiskt riktigt
skönt att vara uppe i tid för en gångs skull :) Det var kolsvart i husena runtomkring.
Kändes som det endast var jag som var vaken, men vet att min kompis var vaken
med då jag såg henne lägga några papper i min brevlåda när jag kom ner, innan hon
stack till en massagekurs som hon går justnu. Det blev en stor portion grynblandnings-
gröt. Något som jag inför matcher och träningar alltid äter numer för att det de
gånger jag ätit det gett mig en jävulsk kraft på planen. Klockan 09.50 klev jag ur
bilen vid Hall 2000 och 10.10 blåste jag och Matti Eronen igång matchen mellan
Rasbo IK och Storvreta Ungdom IBK. Det var mycket höga klubbor i matchen,
undra hur det kommer sig att så många i ungdomslagen har höga klubbor...
Ändå blev det enganska okej match. Dock var det en storvretaspelare som gnällde
hela tiden: "Domarn... han där gör det och det och det..." Bara det att killen gjorde minst
lika mycket själv :P Jag släppte faktiskt ändå en del i den matchen som hade kunnat
vara frislag emot killen. Så han ska vara glad :P Matti sa till mig efteråt matchen
medan F12-laget börjat värma; "De va lite gnälliga det där laget..." Vi dömde sedan
F12-matchen som var en ganska lugn tillställelse. Slag på klubborna, men tjejer när
de är yngre och spelar brukar slå mycket med klubborna så sådant man får vänja sig
vid som domare och en del situationer som man får se mellan fingrarna vid. Efter matchen
var det bråttom. Trodde jag skulle ha kommit i från hallen klockan 12. Klockan 12.30
klev jag in i bilen.
Jag i söndagsmorse, 15 minuter efter att jag vaknat. Man är inte
sexigare än så här som nyvaken. haha.
15-20 minuter senare klev jag ur den utanför allianshallen, där mitt för helgen, sönder-
trasade lag hade match. Vi var nio spelare som från laget som kunde spela, då vi har
lite skador samt folk borta pga annat. Vi skulle möta serieledarna IS Saga. Jag var
lite nervös inför matchen. Saga leder serien för Almunge och Almunge gav oss stryk med
11-3. Då var vi ändå fullt lag. Så det var blandade tankar i huvudet. Men såhär i efterhand,
med en 3-0-förlust i baken, varan de två sista målen kom med 2,5 minut kvar av matchen,
så spelade vi skitbra. Jag är så jävla stolt över tjejerna i mitt lag och att vi stod upp så jävla bra.
Dock fick jag utvisning efter 4,23 in i första perioden för ett slag på en klubba, ett domslut
som är helt jävla horribelt rent ut sagt. Jag undrar verkligen vad domaren höll på med
igår alltså. Fast det är klart, förra helgen fick Maria von Rost utvisning i vårat lag, efter att en
av motståndarspelarna protesterat mot att de inte blåst på en situation framför mål. Det var
en viss föredetta division-1-spelare i Hagunda. Är ju inte hennes fel att domarna beter sig
felaktigt, men känns ju som domarna pga hennes bakgrund, är extra snälla mot henne (No
offense mot denna hagundatjej vill jag påpeka). I alla fall... så undrar jag om dessa domare vet
vad fördel är. Jag och de andra som gick kursen med mig fick av våra lärare på kursen,
lära oss att försöka släppa situationer som inte är så farliga om lag som utsätts för felaktigt
spela har fördel av bollen efter situationen. Detta för att slippa sönderblåsning av matcher.
Såg en exakt likadan situation i SSL ikväll (vet att SSL är lite annorlunda), men där släppte
domarna situationen eftersom rätt lag hade fördel efter situationen. Men det verkar inte som
dessa domare tillämpar den grejen på sina matcher. I alla fall gjorde de inte det igår.
Jag är medveten om att jag slog på tjejens klubba i mitt försöka att få tag på bollen. Jag säger
inte att det jag gjorde var rätt. Men jag slog så pass löst att tjejen med bollen överhuvudtaget
inte ens påverkades och hade hur bra kontroll på bollen som helst hela tiden och kunde fortsätta
efter det jag gjorde. Sen vid nästa avblåsning. Då åker jag ut för slag. Jag var så jävla nära att
fråga domarna om de vet vad fördel betyder. Det var en sådan jävla onödig avblåsning tycker
jag. Sedan visade de ut en Sagatjej för slag, när Sagatjejen satsade in i en närkamp när hon
sprang bredvid våran spelare som sprang längs sargen med bollen. Utvisningen är korrekt,
men för SLAG?! HALLÅ! Det är antingen en otillåten träning (2min) eller hårt spel(5min) som tjejen
gjorde sig skyldig till. NÄ USCH för dessa domare. Sen skriver UNT för ett tag sedan en artikel
om att det är många domare som dömer som inte har behörighet. Jag förstår ibland vad de syftar
på med den artikeln. Man ska alltid hålla sina domarkollegor om ryggen. Men det måste till
granskningar från förbundets sidor på matcherna för att jag och alla andra domare ska kunna få
ros, men även ris som vi kan ta lärdom av och som gör att vi kan bli ännu bättre domare. Att var innebandydomare är inte lätt, det går inte alltid följa regelboken till punkt och pricka, det är jag
medveten om.
Jag iförd min matchtröja. SÅ SNYGG! Ingen annan i laget
vill ha nummer tre, eftersom tröjan inte passar. Så jag är
den enda som får ha mitt nummer i fred oavsett om jag
spelar eller inte :P haha
Som utbildad domare har jag blivit jävligt känslig för en del domslut. Man ser saker och ting
på planen som det ibland är märkligt att man blåser av för. Jag vet att jag gjorde fel igår med
slaget på klubban, jag kan ta det. Men jag har lite svårt att ta att jag får en utvisning när mitt slag
som inte var speciellt hårt, överhuvudtaget inte påverkade tjejens bollförande före eller efter
situationen. Jag kan säga ärligt som domare, jag vill gärna bli granskad, för jag vill bli
så bra innebandydomare som jag kan bli. Jag vill lära mig hur jag ska röra mig på planen rätt,
jag kanske aldrig kommer bli bäst även om jag skulle vilja det. Har nog fel kön för det... tyvärr:(
Vi är inte speciellt många tjejer inom Uppland. På kursen jag gick var vi tre tjejer av ca 12
deltagare. det är inte ens 30%. Killarna är överrepresenterade... Varför är det så???
Måste lägga upp en bild på mina übersnygga naglar. Gjorde fransk
manikyr på dem i Lördags. Även om man är svettig och håller på
men idrott måste man få vara lite fin med. Och vet ni - naglarna är
hela efter dömning och tuff match igår med mycketuffa närkamper
och jävligt mycket slag på ens klubba och händer. Jag vet dock någon som skulle gilla att bli kliad på ryggen med dem. Du vet vem du är. Haha...
Jag gjorde förövrigt illa foten i matchen igår. Det är inte första gången iår som jag gör illa den. Har haft ont tidigare. Nu fick jag en smäll på den igår och idag har jag haft jävulskt ont och inte kunnat gå ner för trappor. Det blir med stor sannolikhet ingen träning för mig imorgon kväll, vilket känns surt. Dels vill jag inte riskera något, men så har pappa "förbjudit" mig från att träna med. Han börjar tro på att jag råkat ut för någon form av stressfraktur efter att jag berättade att jag haft ont på samma sätt tidigare under säsongen och att det nu återkommit efter en smäll. Så ingen träning imorgon. Surt sa räven. Men ska försöka träna på torsdag...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Sliten.
Min fot värker, mina vadmuskler är hårda och stela precis som
bakre och främre lårmuskelaturen. Kroppen känns som en sten
som inte går att lyfta. Det har varit en lång, påfrestande men
rolig dag (berättar mera imorn). Det är värt att känna sig så här
efter helgen eftersom det varit kul.
Jag har just nu en rygglägesposition i sängen med datorn på magen.
Jag kollar på några avsnitt av Criminal Minds första säsongen. Har
inte sett så många avsnitt av tv-serien. Men vet ni vad. Trots att kroppen
är stel så får man vara positiv och tänka att man faktiskt har gjort något
bra och som kroppen mår bra av. Jag har njutit av godis och chips ikväll,
utan att ha dåligt samvete. Jag förtjänar att få unna mig det ikväll.
Det går att sammanfatta mitt fysiska och psykiska läge med ett ord;
Sliten.
Det är vad jag är. Nu ska jag sova. Det var längesen jag såg fram emot
så mycket att få sova. Det ska bli så underbart skönt när John Blund kommer
och vaggar mig till sömns inom en kort tid. Det ska bli så jävla skönt att sova.
GODNATT FOLKET!
Hoppas att ni får en bra måndag :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
