Konsten att skriva musik...

Har du någongång skrivit ett låttext? Det har jag. Det har blivit en del i mina dagar, men ingen
tonsatt. Jag vill inte framhäva mig som någon bra sångerska. Dock vet jag att jag inte låter så jävla
hemskt i alla fall, att jag faktiskt kan sjunga litegrann. Men min bristfälliga kunskap har gjort att
texterna fastnar i en mapp på datorn, blivit bortglömda för att sedan dammas av - typ ett decenium
senare. Haha nä det kanske inte är sanningen. Men de försvinner bort från ens vetskap och dyker inte
upp förrän ett bra tag efter att de skrivits. När jag skriver denna låt skrattar jag lite för mig själv och
minns en låt som jag och en kompis sjöng och spelade in. Rätt skön stil på den låten. Men texten, ja
det handlade om att svära. Haha jag vågar fan inte gå in på detaljer, finns ju risk att man blir klassad
som något och indelad något form av fack. Haha nä då. Men det är nog inga detaljer som jag vill sprida
i bloggen då jag skrattar åt min idioti hur man kunde komma på något sådant.

Men jag har alltid haft dåligt inflytande på min kompis, tror de sa de i skolan en gång med.
HAHA! Jag fick henne att börja svära och tuffa till sig. Usch finns verkligen minnesbilder i huvudet
på en och minnen som jag glömt bort, men som min kompis berättat för mig, som skvallrar om att
vi var ett par riktiga plågoandar mot andra människor i skolan... Nej jag har aldrig varit en ängel eller
ett helgon och vill inte bli det heller. Då får man ju inte göra några roliga saker. Vågar jag nämna
att jag gav en kille, som jag gillade mellan 2:an och 5:an, en fet jävla bitchslap när han kallade mig
något. Kanske finns en orsak varför han aldrig gillade mig tillbaka *skojar*. Har även blivit påhoppad
av en föredetta klasskompis mamma som blev sur för att jag lappat till hennes son så att han hade
en blåtira. Även han hade kallat mig några väl valda ord. Nej jag förespråkar inte våld. Ärligt talat kan
jag inte komma ihåg sista gången jag slog någon. De tiderna är i alla fall förbi. Om jag inte måste
försvara mig då. Men försöker att hålla mig lugn.



Hur som helst låttexter, vet inte hur jag kom in på mitt liv som elev i grundskolan, men antar
att det har att göra med några texter som man skrivit senare i livet. Jag tror att många människor som
skriver texter påverkas av situationer runt omkring sig i livet i sitt textförfattande. Jag skriver själv
mycket personliga texter. Men jag tror det är viktigt att man inte fastnar i det träsket jämt bara. Det
finns en del låtskrivare/artister som skriver musik som kommer från deras hjärta, från deras
erfarenheter och liv. En sådan är Petter. Han är en av de artister som just nu är med i Så mycket bättre
på Tv4. Jag var förtjust i Petters musik på grund av texterna innan. Men hela hans personlighet är
störtskön. Och han berättar saker som gör att man förstår varför vissa låtar kommit till.

Jag tycker det är dåligt att människor får upp ögonen för killen först nu när andra tolkar hans
låtar och det är lättare att hänga med i texten och vad den handlar om. Men jag tror det är på grund
av rappens dåliga rykte. Eller ja, jag får i alla fall känslan av att den har dåligt rykte. Ska man gå
tillbaka till scratch så känns det som att rappen från början var lite fattighetsbarnens sätt att göra
musik. Känns lite som att den blivit förknippad med brott. Det här är min egna tolkning av rapen och
mina egna känslor om hur det var när den kom. Och det är ju inte lättare att få en annan bild efter att
man har sett filmen 8 Mile (som jag förövrigt tycker är skitbra och rekommenderar), som handlar om
Eminems tid innan han slog igenom och hur han kämpade  och kämpade i ett svart Detroit bland
mörkhyade rapare som såg ner på honom för att nå framgång. 

    

Jag tycker personligen det är dåligt att människor
har sett ner på rapen på det sättet
man gjort. Kan bara referera till mig egen far i det åtseendet. Jag har gjort egna skivor och spelat
i bilen, ibland med några raplåtar på.  Pappa har uttryckt: "Vafan är det här...? Ska det här kallas
musik...
" Man hör bara själv musikstilen, inte texterna (min pappa är ett jävla dansbandsfreak där det
bara är kramgoa låtar som gäller). Det kanske är olika vad människor känner när det gäller skälet till
varför man gillar vissa låtar. För mig personligen, visst spelar melodin in litegrann. Men för mig betyder
texterna mera, vilket jag tror är en av anledningarna till att jag blivit ett fan av just Petter och Eminem.
Det kan kanske tyckas från vissa håll (min känsla) att rap är för de som inte kan sjunga osv. Men saken
är den att rap kräver sin man/kvinna. Det är inte bara att ställa sig och prata (som en del människor
påstår att man gör) till musiken. Det gäller först och främst att komma på en bra text och då ska det
vara en del rim med i den. Det är lättare. Sen gäller det att få fram bra beats som passar till låten samt
att ha rätta stinget i sin röst och sin takt när man gör rap.

Var finner man då inspirationen att skriva? För dessa två herrar över tror jag deras liv samt situationer
de hamnat i spelat in. Eminem sjunger om sin dotter i några låtar om hur han varit på väg att göra slut på
sitt liv, men hur han känt att han inte kunnat överge henne. Petter skrev om sin son Alfons, innan han var
född. Jag tror att man få inspiration både av sitt egna liv men även av andras. Jag plockar personligen
inspiration från mitt eget liv, hittar på eller tar från andras liv. Det gäller att ha fantasi när man skapar
musik...

Jag tänkte avsluta detta inlägg genom att dels länka till Anna Winblad, en riktigt duktig sångerska
och låtskrivare som dock inte blivit känd ännu (gå in på hennes blogg, lyssna och njut). Jag tänkte
även lägga upp Petters tolkning av Stockholm i mitt hjärta, samt Lasse Berghagens tolkning av
Petters låt Längesen.










XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Kommentarer
Postat av: Ida

duktig att skriva så långt :D

2010-11-11 @ 16:32:50
URL: http://ipeterson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0