Ibland måste man nypa sig i armen...

Oj vilken helg det varit... allting i underbar bemärkning. Började helgen med jobb i Lördags...
Det kanske inte var så underbart. Haha. Skämt åsido :)

En viss Stoffe messade mig ganska oväntat i fredags kväll och överraskande frågade han vad jag
gjorde i helgen, då han ville att jag skulle komma över. Men eftersom jag jobbade i lördags och
sedan skulle på hundutställning i Eskilstuna på söndagen, så kändes den här helgen lite
körd (vilket gjorde ont i mitt hjärta, då jag gärna ville träffa honom, eftersom jag tycker så mycket
om honom och de sista två veckorna har känts lite konstiga mellan honom och mig...).
 
På söndagen bar det av mot Eskilstuna. Klockan halv åtta backade jag ut bilen från våran gård
med pappa på passagerarplats. Regnet hade bokstavligen öst ner senare delen av natten, vilket
fick både min mamma och pappa och tveka att åka. Som tur var lyckades jag övertala dem. Och
med den utgången som utställningen fick, är det nog bra jävla tur. Det kändes lite som att regnet
slutade ösa för våran skull. I Lördags sa jag till pappa: "Det är ett under om vi inte får Sufficent imorgon"

För er som inte är insatta i hundutställning och aldrig har varit på det så sätts betygen såhär:
  • Excellent (utmärkt) - Hund som mycket väl motsvarar rasens standard, och som presenteras
    i utmärkt kondition, visar ett harmoniskt välbalanserat temperament, håller utmärkt klass och
    har en utmärkt helhet. Dess utmärkta kvaliteter i förhållande till rasidealet tillåter att domaren
    kan bortse från smärre detaljfel. Hunden måste ha tydlig könsprägel.
  • Very good (mycket bra) - Hund som väl motsvarar rasens standard, som är välbalanserad och
    i god kondition. Smärre fel kan tolereras, men inga som negativt påverkar helhetsintrycket.
    Denna bedömning kan endast ges till en hund av mycket god klass.
  • Good (god/bra) - Hund som motsvarar rasens standard och vars exteriöra fel är av mindre fram-
    trädande karaktär.
  • Sufficent (godtagbar) - Hund som motsvarar rasens standard men som inte har rasens alla
    karaktärsdrag eller har bristande fysisk kondition.
  • Disqualified (Diskvalificerad) - Tilldelas hund som i ringen visar aggressivitetveller typiskt flykt-
    beteende eller har sådana anatomisk defekter att de väsentligt påverkar hundens hälsa och
    sundhet. Tilldelas också den hund som är exteriört otypisk eller har för sin ras diskvalif-
    icerande fel eller är kryptorchid.
  • Cannot be judge (Kan en prissättas - KEP) - Hund, som visas i sådant skick att domaren
    inte kan bilda sig en säker uppfattning om dess kvalitet, kan i undantagsfall tilldelas omdömet
    Cannot be judged (KEP). Exempel på detta är om hunden har uppenbara brister i uppvisnings-
    och ringkultur (såsom ovana vid koppel eller valpigt temperament) eller visas i dålig kondition
    (är överdrivet mager eller fet). Detsamma kan gälla en så nyligen trimmad hund, att domaren
    inte kan göra en säker bedömning av kvaliteten på hundens hårlag. Vidare kan en hund på grund
    av skada visa upp sig så illa, att dess rörelser är svårbedömda.
Men på söndagmorgonen kände jag mig väldigt avslappnad. Jag visste att det var väldigt få anmälningar
på rasen; endast 6(!) stycken. Och det hör inte till vanligheten att det är så få finska lapphundar anmälda
på internationella utställningar. Men då är det ju så att många är i väldigt dålig pälskondition just nu
på grund av fällningar. Fanny är ordentligt urfälld, vilket är anledningen till att jag tvekade lite över att
ställa henne och dessutom trodde att kritiken skulle bli väldigt väldigt dålig. Men väl på plats visade
det sig att vi endast var två tikar som skulle komma att konkurrera och Fanny verkade dessutom vara
på ganska bra humör... Det visade sig att hon skulle ställas ensam i Unghundsklassen (UKL) och
sedan var det en tik som skulle ställas i Öppenklassen (ÖKL). Det var även en annan tik anmäld i Championklassen (CHKL). Men tiken i championsklassen hade blivit struken på utställningen dagen
innan också, så jag misstänkte att hon inte skulle starta dagen till ära heller och fick rätt. När jag gick
in i ringen så småsprang jag för att få igång Fanny och blev genast ombedd att fortsätta springa varvet
runt. Utan godis eller någonting (hann inte få upp något), så visste jag att Fannys huvud med stor
sannolikhet skulle vara som en sten i backen, för att hon skulle lukta på allt. Men det var det inte.
Hon sprang så bra, det är första gången jag verkligen känner att vi tillsammans gjorde ett riktigt bra
framträdande i ringen och Fanny visade sig från sin bästa sida. När vi väl skulle ställa upp framför
domaren var hon verkligen på hugget och ställde sig så bra :) Höll upp svansen själv och allting.
Jag hörde att domaren gillade henne, men jag visste ju om att hennes päls inte var så bra, så trodde
inte på högsta betyg. Men hon höjde det där röda kortet... OCH DET ROSA! "Då blir det excellent och
ett CK idag då..." :D CK betyder att domaren tycker att hon har sådan kvalité (Certifikatkvalité) att hon
får tävla vidare i BTKL (Bästa tik-klass) och försöka bli bästa tiken för dagen och med möjlighet att
vinna ett Certifikat (behövs tre sådana för att bli champion). Tyvärr så fick även tiken i Öppenklass
Excellent med CK... Och hon hade för dagen bättre päls. Så vi blev bara tvåa och fick "bara"
Reservcertifikatet och Reserv-CACIB (internationellt cert). Det betyder ingenting utan är mera som
tröstpris. Men det ser ändå bra ut meritmässigt att ha fått ett sådant.
 
 
 
Det har inte skjunkit in ännu att hon fått det där R-certet ännu. Det känns så overkligt med tanke
på att vi inte fått speciellt många Excellent hittills. Så känns bra, men overkligt. Jag var nästan
gråtfärdig efter utställningen på grund av att jag var så glad. Det första var att skicka en bild till
Stoffe med rosetterna på, därför att han var den jag först ville dela den glada nyheten med. Jag
vet att han inte är insatt i utställningar eller intresserade av dem. Men han har ändå alltid frågat
hur det har gått och jag har alltid varit halvt missnöjd jämt :) haha. Men jag är en tävlingsmänniska,
varpå jag gärna lackar när domarna inte gillar Fanny. Haha.
 
Efter utställningen fortsatte jag mot Mariefred för att hälsa på Mikaela, som har Fannys lillebror
Hubbe. Det var kul att se honom. Sista jag så honom (hemma hos uppfödaren) var han bara 5
veckor... och idag är han 6 månader. Tiden går minst sagt...
 
På kvällen skulle jag bara ta det lugnt, ringde till Stoffe för att höra hur allting var... men fick inget
svar. 5 minuter efter samtalet kom ett mess från honom. Jag svarade på det och sa bl a att jag borde
ha hjälpt honom att plocka med flyttlådorna istället för att vara grinig (PMS), som jag var sist jag
var hos honom. Då fick jag till svar att det bara var att komma över. Så somnade hemma hos
Stoffe i Söndags kväll och fick veta att han nog minsann måste skaffa en större säng här (han gillar
nog inte att vi måste sova i olika sängar när jag är där). Jag vet inte var han och jag står fortfarande...
men jag är så bombsäker på att han tycker om mig efter i söndags, men att han inte vet riktigt hur han
ska agera just nu på grund av att han inte har tid att lägga på mig just nu, på grund av mycket runt
omkring. Men jag gav honom fotmassage och jag fick pussa en massa på honom. Det gjorde mig
så otroligt glad :) Sen sa han faktiskt att han måste skaffa större säng (han har en 120 och en 80-säng
just nu). Tror han vill att vi ska sova bredvid varandra och inte i varsinna sängar och varsinna sovrum.
Det är ändå en positiv sak att han säger så, det känns nämligen lite som att han kanske ändå vill
försöka att bygga något med mig och ha mig sovandes hos sig mera. I måndagsmorse lämnade han av
mig vid bussen och åkte till jobbet :)

Själv har jag varit ledig sedan i söndags och skulle varit ledig tills på lördag morgon. Men blev tillfrågad
igår att jobba på torsdag och tackade ja, då jag behöver lite fler arbetspass denna månad. Det mindre
tråkiga just nu är att våran ena katt, Oskar, har varit borta sedan 2 dygn :( Det är mindre kul.

Våran Oskar som är borta...
 
 
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
 





En nystart

Det som inte dödar, det härdar... ett talessätt, som i många fall stämmer (i alla fall till viss del).
De senaste dagarna har varit lite av en röra för mig, och jag tänker inte säga att det ordnat upp sig
på något sätt, för det har det inte... långt ifrån. Jag lever fortfarande i ovisshet och har inte tänkt göra
mitt nästa drag förrän efter helgen. Vilket  utslag det blir av det, eller om det händer något innan
dess får jag se. Jag vet vad jag vill med min framtid, vad jag vill ha ut av den och att jag vill dela den
med S. Sen mitt senaste förhållande, eller ja bättre att säga relation, så har jag när jag tänkt igenom
saker och ting. Jag funderar ibland över mitt agerande, över varför jag har tänkt si och så. Jag kom
fram till den hårda sanningen att jag lade tre år på en människa, som när jag i efterhand varit realistisk,
aldrig hade kunnat få en framtid med. Han och jag ville helt olika saker. Men bara av kärlek och
bekvämlighet så stannade jag, för att det var enkelt och inte smärtsamt. Jag gav upp mina egna framtidsdrömmar (sådant som jag ville med mitt liv),för att jag inte orkade med den smärta som jag
skulle ha känt inom mig om jag gått själv. En form av självdestruktivitet kanske... jag vet inte. Det är
ett svar jag inte tänker försöker fundera över eller lägga energi på nu. Jag har ältat saker och ting klart,
saker som jag gjorde, som jag inte borde ha gjort... smärtsamma misstak, men rika läredomar. Det är
så jag får se det.

Efter samtalet med S i lördags kväll... ett samtal som gjorde mig både förbannad, även om det
egentligen gjorde mig mest ledsen, så fick det mig att tänka över en del saker och ting i mitt liv...
saker som jag under lång tid tänk att jag ska förändra, men som jag av bekvämligheter och
gammal vana, hela tiden skjutit på framtiden... om det är av rädsla vet jag inte. Men det gav mig
ändå en spark i arslet. Det var lite av ett wake up call. Det är möjligt att jag är sådan som person
ganska ofta, att jag av bekvämlighet, struntar i att försöka förändra saker i mitt liv som jag egent-
ligen inte är nöjd med. Egentligen är jag en ganska envis människa, men vissa saker tycks liksom
hamna utanför ramarna när det gäller min envishet, t ex sådana saker som är bekväma.

Sådana saker är t ex det faktum att jag har struntar i att försöka ta körkort, och struntat i att försöka
hitta någonstans att bo själv. När det gäller körkortet, så är det att jag inte har haft tid... i alla fall
inbillar jag mig det. Det är inte riktigt hela sanningen, vilket jag vet... för det är mycket lathet och
bekvämlighet med i det också. Jag hade haft tid... om jag tagit mig tid. För jag jobbade inte 31 dagar
i månaden, utan runt 20 dagar. Jag hade 10-11 dagar varje månad som jag hade kunnat läsa teori på.
Men jag struntade i det. Det är en sak som jag tagit tag i nu. Senaste 2 veckorna har jag råpluggat;
gjort teoriprov på teoriprov och läst boken. Häromdagen fick jag förtjänst av det då jag skrev ett riktigt
teoriprov hemma på datorn, som jag hade tillgång till genom koder jag köpt på körskolan. Jag fick 58
poäng av 70 poäng, varav 52 är godkänt. Jag är ännu inte officiellt godkänd... men jag känner att jag
gör stora framsteg just nu. Och det känns riktigt bra. T ex idag, jag har skrivit lite av denna texten
på datorn på väg hem från Uppsala. Jag kom till busstation och bussen kom aldrig. Ringde upplysningen.
Då hade de ställt in massa turer på grund av att det inte fanns personal. Då kände jag bara: ”Fan om
jag haft bil. Då hade jag varit hemma redan nu... sluppit det här skiten..”

Samma sak är det när det gäller det faktum att jag fortfarande bor hemma. Har varit less på det
väldigt länge, men av gammal vana och bekvämlighet och en negativ syn att jag inte kommer att
klara av det ekonomiskt (fast jag har ut ca 12 000 i månaden). Jag skulle lätt klara av en hyra på
3000-4000 kronor i månaden så länge jag bor själv. Jag har gett mig tusan på att jag ska flytta nu.
Har de senaste dagarna letat efter eget. Men Uppsala kryllar inte direkt av lättåtkomliga lägenheter
om jag äger så. Har stått i kö på Uppsalahem sen jag var 16-17 år. Tyvärr glömde jag logga in, vilket
gjorde att jag först i april för ett år sedan återregistrerade mig. Så har stått i kö i ca 1,5 år nu. Går
dock segt framåt. Bara på skojs skull lade jag ut en blänkare på facebook och fick veta att en
kompis till mig funderade på att hyra ut i andra hand när hon åker till norge. Så ser väl ut (håller
tummarna hårt), som att jag kanske kan få flytta inom två månader (hoppas hoppas). Känner bara
att jag behöver flytta, vill stå på egna ben och bli mer självständig.

När det gäller S så är jag väldigt realitisk. De senaste dagarna har fått mig att fundera över min
relation med honom... vad jag vill och vad han vill... jag måste nästan leta efter saker och ting som
vi vill olika och jag finner inga tydliga och självklara saker som vi vill olika. Jag vet att S och jag vill
samma sak i väldigt många avseenden. Det känns skönt att jag har kunnat tänka realitiskt när det
gäller honom, d v s inte bara gå efter det  hjärtat säger. Men vad vi står vet jag inte just nu...  Vi har
inte pratat med varandra på en vecka. Det är hårt. Dock ingenting som det går att göra något åt
just nu när han är ute och reser inom jobbet.

Jag har varit hos en kompis under senaste dygnet, kom hem först här på kvällen. Vi har så jäkla kul
ihop hon och jag. Det är tur man har henne när man har lite för mycket i huvudet att fundera på.
Hon får en att tänka på annat. Vi tog en långpromenad idag mitt på dagen från hennes studentrum
i Flogsta, ut till Hågadalen och Hågahögen... tog väl ca 1 timme. Var ganska skönt i alla fall :) Det
som dock är mindra kul just nu är det faktum att vårdcentralen väckte mig imorse och inte gav mig
så bra besked. Var hos dem förra onsdagen och tog prover för Borelia, då jag hade haft konstig led
och muskelvärk under några dagar. Det togs både infektionsprover och två prover för borelia.
Infektionsproverna såg bra ut. Likaså ett av boreliaproven. MEN ett av boreliaproven var inte okej.
Det visade tendens på att jag eventuellt kan ha borelia. Men på grund av att provet låg på gränsen,
måste jag vänta ytterligare fem veckor och göra ett nytt boreliaprov, så att de kan se om värderna
har förbättrats, eller om de ligger kvar. Så summa av kardemumma, jag lider eventuellt av borelia,
även om jag inte kan säga något säkert ännu.

Det finns en låt som beskriver saker och ting i mitt liv så bra just nu. Jag har förlitat mig på det trygga,
det som jag har känt till... jag har varit rädd för förändring för att det varit okänt... vilket kan vara ett av
de största misstagen i mitt liv. Men också den största lärdomen.Texten: "Well I've been afraid of
changing, cause I built my life around you..." Jag har byggt mitt liv runt det trygga; mina föräldrar
och mitt barndomshem... och blundat för omvärlden. Medan tiden har gått har jag stått stilla.
Det är förändring på det nu. Fleetwood Mac - Landslide
 
Nä nu är det dags att sova. Jobbar dag imorgon och lördag. Sen är det hundutställning i Eskilstuna
på söndag och sedan peppar peppar, ser det ut som att jag är ledig hela nästa vecka förutom helgen :P
Var längesen man hade fem dagars ledighet på rad.
 



XOXO Jenny has left the building. To be continue…





This is't how it should be...

För fyra dagar skrev jag att jag var lycklig, att jag hittat den mannen jag ville dela mitt liv
med. Tyvärr så är det inte säkert att det blir så, då han just nu känner att han inte har tid
att bygga vidare på våran relation, på grund av mycket runt omkring. Så var vi hamnar
i slutänden vet jag inte. Men det gör ont inom mig, för att jag vet exakt vad jag vill och att
jag inte vill förlora honom. Så det är möjligt att han och jag kommer ta en paus, istället
för att gå isär helt och hållet, för att kanske försöka på nytt. Det är vad jag hoppas. För jag
tror att han behöver tid att komma igång med sitt "nya" liv, innan han ens kan blanda in
en annan människa i det.
 
Så jag kan inte påstå att livet känns på topp just nu. Jag saknar honom varje minut vi
är ifrån varandra. Så jag hoppas inte det här är slutet för oss, för jag vet inte om jag orkar
gå igenom det här igen. Jag hade givit upp på att träffa någon innan S. När han kom
in i mitt liv ville jag bara nypa mig i armen. Jag trodde inte att någon så bra kunde hända
mig, och hade ställt in mig på ett liv där jag skulle leva ensam. Jag hade givit upp på det
här med tvåsamhet, och det kommer jag göra igen om det inte blir jag och S.
 
 
XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Höga berg och djupa dalar, kommer längs livets väg...

För första gången på ganska länge kan jag nog påstå att jag är lycklig... Det är inte
det att jag varit olycklig förrut egentligen. Men jag har ändå känt att någonting har
saknats för att jag ska känna mig till freds livet ut. När Kristofer kom in i mitt liv föll
bitarna på plats. Jag har hittat en kille som jag känner kan förstå mig i vissa situationer,
som skämmer bort mig och är helt underbar mot mig, som har samma syn på framtiden
som jag, som vill samma sak... som får mig att skratta och le och som har underbar
humor. Jag kan ärligt talat säga att jag inte trodde killar som honom existerade.
Han är en riktig gentleman. Måtte någon annan tjej våga lägga minsta hårstrå på
honom. Den tjejen ligger riktigt risigt till. haha. Han är min...
 
Nu har han flyttat närmre mig. Jag var hos honom i hans hus utanför "Örsa" torsdag
till fredag. Hade massa mys... han va så gullig; dukade upp middag, tände ljus och
bjöd på vin. Det gillar jag. Och huset, gammal stil (gamla trägolv och gammal trätrappa)
men ändå kombinerat med lite modern stil och moderna möbler. Enda som är hemskt
är köket... röda skåpluckor och någon ful brun-röd-aktig korkmatta i köket. *ryser*
Det är bra tur att Kristofer inte läser bloggen. Haha. Han frågade mig faktiskt om jag
skulle kunna tänka mig att bo där? Alltså inte så att han frågade om jag skulle vilja
flytta in, utan om jag skulle trivas att bi därute. Det är inte aktuellt att bo ihop med
honom än på ett tag... och jag lär kanske bli presenterad både för hans dotter och
hans föräldrar, innan jag ens kan se oss som stadiga. Det jag vet är i alla fall att jag
tycker om honom jäkligt mycket.
 
Nä gott folk, nu ska jag ta och sova... Mår inte sådär värst vidare bra pga att jag de
senaste dagarna haft jätteont i mina leder och muskler. Jag har inte feber... men har
haft fästingbett tidigare i sommar... så börjar misstänka borelia. Eller så har jag...
peppar peppar ta i trä... drabbats av reumatism. Hoppas egentligen bara på att det
är allmän ledvärk. Men misstänker att det är något annat skit eftersom det kommit så
hastigt och lustigt. Har aldrig haft ont så här förrut. Så måste ringa farbror doktorn
imorn. Får se om jag får tid...

Godnatt människor.
 
 
XOXO Jenny has left the building. To be continue...





RSS 2.0