Prestiges nya reklampelare...

Idag har jag spelat innebandymatch, en match som jag personligen känner
var en helt okej match, halvtaskig i början och bra på slutet. Vi hamnade
i underläge ganska fort. Möjligt att det var som en tjej i laget uttryckte det;
Vi var övertaggade...

Det är ju inte bra att vara det, eftersom det oftast bara blir pannkaka av
allting då. Vi möte Alunda IBF U, eller ÖSS som någon sade att de hette nu för
tiden. Vet inte riktigt vad det står för. Det är en blandning mellan Alundaspelare
och spelare från Dannemora/Österby som vad jag i alla fall ha fått höra, i år har
ett klubbsammarbete.

Matchen gick väldigt knackigt inledningsvis. Efter första perioden stod det
2-0 till Alunda. Det var ett lite halvstukat Rasbo som idag åkte till Österby Sim-
och sporthall. Endast 11 spelare, 13 med målvakter var med och några av dem
som deltog va lite halvskadade och har precis kommit tillbaka från skadeperiod.
Så det var lite ovisst inför matchen. Men jag kände bara att det här skulle bli
våran match, precis som de flesta andra vilket resulterade i nevositet och
övertändning. Något som störde lite, det var armbågar som kom från ingenstans
i närkamper och som domarna missade (vilket är lätt hänt). Tycker inte det är
fair play. Man ska vara tuff i närkamper, men sjysst, något som vissa spelare
i Alunda saknade perspektiv på.

Efter att ha få andas ut efter första spelade vi upp oss något i den andra.
Och det gick framåt. Men vi fick inte målen med oss, fast vi hade powerplay.
Ett spelscenario som inte fungerade någongång under matchen, vilket kändes
lite frustrerande. Men vi gav inte upp. Men tyvärr slutade även andra perioden
till fördel för Alunda, som lyckades vinna den med 1-0. Det som var skönt för
mig personligen var att jag gjorde en väldigt snygg brytning och samtidigt
lyckas ge en tjej en sjysst tackling (axel mot axel) i sargen så det hette duga.
Det fanns inget osjysst i den alls. Och det kändes bra att jag kunde gå in med
kroppen och vara sjysst. Ibland blir det lätt när man är stor och kraftig att man
träffar fel på spelare i närkamper och det istället blir en mer osjysst närkamp.

Trots att vi spelat upp oss så såg det inte jätteljust ut och tankar om hur säsongens
tidigare matcher varit, där vi hållt oss starka i en-två perioder och sedan smått
rasat på slutet, smög sig på. Det var många av oss som funderade, även om
ingen sa något. Men vi var väl överrens om att gå ut och ge järnet i sista. Jag
sa till tjejerna: "Det är 20 minuter kvar, det hinner hända mycket under dem.
Matchen är inte över förrän det står 60 minuter på där på tavlan *pekade*
"
Det som på något vis kändes skönt, det var att vi spelade med hjärta idag och hade
kul, samtidigt som vi till slut spelade en riktigt bra innebandy. Vi hade jättekul.
Och det kändes bra eftersom den glädjen saknats lite de sista veckorna... Men den
var tillbaka idag. Vi lyckades peta in reduceringen ganska snabbt. Men våra byten
fungerade även bättre och bättre efter att de emellanåt varit lite långa tidigare i
matchen. Vi var inte speciellt trött och orkade stå upp. Den ordentliga tändvätskan
kom när en av Alundas spelare brutalt satsar in i våran spelare vid sargen, som för
längesedan lämnat ifrån sig bollen... Något som resulterade i huvudskada och ett
5-10 minuter långt avbräck, som höll på att sluta med ambulansfärd för våran
skadade spelare. Det var där jag tror vi alla lackade ur. De hade skadat två
spelare redan; den ena genom att slå sönder hennes fot totalt med klubban
och den andra genom att stämpla henne så hon fick blånagel. De sista 10 minuterna
av matchen spelade vi med två skadade spelare, men vi lyckades ändå spela bort
Alunda och komma i kapp till 3-3, ett resultat som stod sig matchen ut.

Trots bara en poäng så kändes de lite som en seger, tack vare att vi lyckats vända
en match och hålla matchen ut. Vi har inte haft så många bra minnen just när det
gäller slutet av matcherna. Men jag tror vi är lite på g nu. Visst detta vara laget som
ligger sist i serien. Men vi spelade jämt med förra serieledarna (nu 2:a) sista helgen
i Oktober. Så det visar att får vi bara spelet att fungera i matcherna så kommer
poängen :) Jag har även lite kul åt mig själv så här efteråt. Jag brukar aldrig ramla
på planen och då menar jag verkligen aldrig. Och ramlar jag så är det alltid mitt eget
fel. Idag lyckades jag slå på skalle två gånger under matchen och jag vet inte hur jag
lyckades. Andra gången hamnade jag på rygg och klubban flög iväg bakom mig så
jag kollar upp och kollar mig runt som om jag var helt förvirrad. Hade i alla fall lite kul
åt mig själv. Tur att man roar någon (sig själv). Haha. Hade varit kul att se det inspelat.
Vår tränare Johan efter första fallet där det såg ut som jag dök: "Vafan hittade du en
tia på golvet där? Såg ut så som du dök..." Kul att man kan skämta om sakerna :)

Ni kanske undrar av rubriken. Så här är det. Jag och våran lagkapten Julia har en intern
fight att skjuta bollar på varandra och skada varann. Haha. Nä då, det där var ett skämt.
Men förra säsongen bombade jag henne med några bollar på uppvärmningar och jag fick
någon jag med. Ingen av oss skjuter direkt löst. I år har hon hittills lyckats träffa mig
två gånger på träningar och uppvärmning. Ni som som följer bloggen minns bilden jag
lade upp förra veckan få blåmärket efter bollen. Det var Julia. Idag sköt hon sönder massa
blodkärl i armvecket på mig och det var en prestigeboll. Hålen från bollen syns, men även
de små prickarna i själva plasten. Så därför kan jag signera ett kontrakt med prestige nu
som reklampelare :P

 
Om ni killar så är det en vit fläck i mitten med massa röda småprickar. Det är märkena
efter groparna i prestigebollen. Och så ser ni de vanliga helvita märkena från hålen i bollen.
Har fixat lite i Photoshop för att ni ska kunna se prestigebollmärkena. Är inte riktigt sådär
röd. Men inte långt ifrån.


Imorgon är det dags för att döma match igen:) Tre stycken ska jag döma. Två stycken i P12-
serien och 1 i P10-serien. Funderar eventuellt på att vara kvar i hallen imorgon efter sista
matchen jag ska döma som börjar 14.20. Dam U i klubben har match kl 16.30. Så stannar
kanske och kollar på dem om det inte dyker upp något annat intressantare. Men just nu
inget planerat. Men har sagt åt en kompis att eventuellt komma ut och fika hos mig, så kommer
den personen så blir det fika istället för matchkollande :P

Nu måste jag försöka sova. Upp om 8 timmar. Ska jag orka jaga småpojkar (nä det är inte så
perverst som det låter :P ) på planen imorgon måste jag försöka vara lite pigg.


XOXO Jenny has left the building. To Be continue...





Kommentarer
Postat av: mirjana

haha fan vad kuul med jultemat!

2010-11-21 @ 02:49:57
URL: http://zajkovic.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0