När dygnets timmar är för få...

Kära vänner. Jag önskar jag orkar skriva mer... för det finns så mycket jag har reflekterat
över i min vardag sista tiden. Anledningen stavas bland annat utbildning. Genom en ökad
kunskap kring mycket inom kroppen, så vill jag lösa mysterier... jag vill knäcka koden för
sjukdomar, jag vill få människor att känna sig som individer och bli sedda för dem som de är...
Jag vill. JAG Vill, JAG VILL!
 
En reflektion jag har gjort är att det i möten med människor, är viktigt att lägga ifrån sig sina egna
värderingar och känslor (t ex om jag möter en människa som står vid livets slutskede). Jag ser
skräcken i människans ögon då jag aldrig träffat individen... det blir direkt att du måste försöka vinna
personens tillit, samtidigt som du ska behandla personen som den individ den är. Det är
absolut inte det allra lättaste. Reflektionen jag har gjort är att det inte är så himla lätt att
behandla två liknande fall... det som skiljer i fallen är invidiven och det kan göra en verklig
skillnad.

Jag önskar jag orkade skriva ner mera reflektioner jag gör... Men dygnets timmar är för
få samtidigt som jag har drabbats av så kallad vårtrötthet. Så jag sover, sover och
sover. Lagom med sömn hjälper inte i denna situation heller. Så det är bara hänga i.

XOXO





RSS 2.0