Kanske har saker börjat klarna...
Jag blev 17 år i söndags. 17 JÄVLA år. Ibland känns det så overkligt. Jag undrar hur mamma och pappa ser det...
Undrar hur de ser på mig?
Vad tänker de? Vad har de tänkt sedan jag berätta för dem i höstas att jag kanske inte var normal när det gällde min sexuella läggning?
Idag känns det där lite avlägset. Idag försöker jag se framåt. Det har varit en höst, vinter och vår fylld med tårar, rädsla och nedstämdhet...
Anna... Ja det var så hon hette, tjejen som jag kanske skulle träffat i sommar. Nu vet jag inte längre. Hör aldrig något ifrån henne längre=/
Vad blev allt av?
Det har varit många funderingar kring dig... Varför du gjorde som du gjorde mot mig? Varför du inte kunde vara ärlig och säga att du inte var intresserad. Det är i alla fall så som det känns.
Jag kände mig lite lyckligare när du och jag pratade med varandra.
Idag vet jag inte vad jag ska tro...
Brorsan tar studenten på fredag... Tänk det är "bara" två år kvar till jag står där.
Ibland känns det overkligt. Jag kommer fortfarande ihåg dagen då jag började på lekis. Det känns fortfarande som igår, så stakt är minnet. Ändå har det gått hela 11 år snart.
Fan vad tiden går.
Vad blev allt av, alla somrar när man sprang skrattades,barfota i gräset och livet lekte?
Det är lite svårt att sammanfatta vintern som varit. Men man har väl kasnke fått lite hum om vilka som verkligen bryr sig.
Idag kände jag sorg över att klassen jag gått i det gångna året ska splittras. Har aldrig tänkt på det förr. Men fan vilken gemeskap vi 7 som var kvar på eftermiddagen har egentligen...
Jag känner i alla fall gemenskap med många.
Och jag kommer att sakna många, framförallt en kille i klassen.
Kan inte komma ihåg en enda stund då du inte pratat. Munnen har gått i ett.
Ibland om lite tråkiga och dumma saker. Andra om riktigt roliga saker då man fått sig ett gott skratt.
Den dummaste och kanske mest idiotiska frågan du ställde:
"Hur många här inne är homo- eller bisexuella?"
Det var på en svenskalektion.
Alla satt knäpptysta.
Läraren sa dig:
"Det är inte din ensak vem som är vad och så vidare. Jag tror inte att man vill berätta öppet inför hela klassen"
Jag ville inte säga något där eller då om att jag kanske gillade tjejer. Klart som fan, jag vet inte hur människor ska ta det. De flesta tar det ju bra. Men det är något som jag vill hålla för mig själv tills jag säkert vet. Det är något som jag inte kommer att berätta för alla heller.
För några veckor sedan skrev en tjej som heter Maja till mig på QX. Visade sig att hon var väldigt trevlig.
Jag känner verkligen att det är en människa som jag vill träffa och som intresserar mig.
Hoppas vi kan ses då du flyttar till sthlm=)
Blir väldigt glad när jag pratar med dig. Måste erkänna att ja saknar dig lite på msn när jag sitter där och du inte är online.
Det känns som att saker börjat att klarna lite. Det har varit en hård höst, vinter och vår med många förvirringar. Kanske kommer jag hitta rätt nu.
Längtar efter att träffa dig Maja.
Undrar hur de ser på mig?
Vad tänker de? Vad har de tänkt sedan jag berätta för dem i höstas att jag kanske inte var normal när det gällde min sexuella läggning?
Idag känns det där lite avlägset. Idag försöker jag se framåt. Det har varit en höst, vinter och vår fylld med tårar, rädsla och nedstämdhet...
Anna... Ja det var så hon hette, tjejen som jag kanske skulle träffat i sommar. Nu vet jag inte längre. Hör aldrig något ifrån henne längre=/
Vad blev allt av?
Det har varit många funderingar kring dig... Varför du gjorde som du gjorde mot mig? Varför du inte kunde vara ärlig och säga att du inte var intresserad. Det är i alla fall så som det känns.
Jag kände mig lite lyckligare när du och jag pratade med varandra.
Idag vet jag inte vad jag ska tro...
Brorsan tar studenten på fredag... Tänk det är "bara" två år kvar till jag står där.
Ibland känns det overkligt. Jag kommer fortfarande ihåg dagen då jag började på lekis. Det känns fortfarande som igår, så stakt är minnet. Ändå har det gått hela 11 år snart.
Fan vad tiden går.
Vad blev allt av, alla somrar när man sprang skrattades,barfota i gräset och livet lekte?
Det är lite svårt att sammanfatta vintern som varit. Men man har väl kasnke fått lite hum om vilka som verkligen bryr sig.
Idag kände jag sorg över att klassen jag gått i det gångna året ska splittras. Har aldrig tänkt på det förr. Men fan vilken gemeskap vi 7 som var kvar på eftermiddagen har egentligen...
Jag känner i alla fall gemenskap med många.
Och jag kommer att sakna många, framförallt en kille i klassen.
Kan inte komma ihåg en enda stund då du inte pratat. Munnen har gått i ett.
Ibland om lite tråkiga och dumma saker. Andra om riktigt roliga saker då man fått sig ett gott skratt.
Den dummaste och kanske mest idiotiska frågan du ställde:
"Hur många här inne är homo- eller bisexuella?"
Det var på en svenskalektion.
Alla satt knäpptysta.
Läraren sa dig:
"Det är inte din ensak vem som är vad och så vidare. Jag tror inte att man vill berätta öppet inför hela klassen"
Jag ville inte säga något där eller då om att jag kanske gillade tjejer. Klart som fan, jag vet inte hur människor ska ta det. De flesta tar det ju bra. Men det är något som jag vill hålla för mig själv tills jag säkert vet. Det är något som jag inte kommer att berätta för alla heller.
För några veckor sedan skrev en tjej som heter Maja till mig på QX. Visade sig att hon var väldigt trevlig.
Jag känner verkligen att det är en människa som jag vill träffa och som intresserar mig.
Hoppas vi kan ses då du flyttar till sthlm=)
Blir väldigt glad när jag pratar med dig. Måste erkänna att ja saknar dig lite på msn när jag sitter där och du inte är online.
Det känns som att saker börjat att klarna lite. Det har varit en hård höst, vinter och vår med många förvirringar. Kanske kommer jag hitta rätt nu.
Längtar efter att träffa dig Maja.
Min kissemiss; LYNX "Lynxan" © COPYRIGHT Jenny A-M
