Where there is desire, There is gonna be a flame. Where there is a flame, Someone's bound to get burned...

Jag vaknade upp i Kulla imorse, något jag inte gjort sedan den 20 augusti. Hade nog gett
upp tanke på att jag någonsin skulle komma att göra det igen med. Hade nog innerst inne
för att vara ärlig, givit upp S, även om det fortfarande fanns en strimma hopp i mitt hjärta.
Men hela dagen igår gick jag omkring och var ledsen. Det började redan igår morse egentligen.
Bara av en jäkla tillfällighet så blev jag så otroligt ledsen... bara grät och grät när jag stod
i duschen och fick av någon konstig anledning bara insikten att jag hade förlorat S föralltid;
att vad jag än gjorde så skulle han aldrig ens överväga att ge våran relation en chans.
Jag ringde honom igår två gånger på dagen, men fick inget svar och räknade inte med att
han skulle ringa upp själv. Men det gjorde han.
 
Det va ett kort samtal som egentligen var helt oväsentligt. Igår kväll klockan halv sju hör
han av sig igen. Denna gången via sms och frågar mig: "Om man fattat fel beslut. Har man
då rätten att ändra det fast det har gått en tid?" Det visade sig att han menade angående
det att han inte ville ge våran relation en chans i augusti. Han gjorde världens helomvänding.
Med tanke på allting som varit så vågar jag inte riktigt tro fullt ut på det. Men det kändes så bra
igår kväll när jag kom till honom. Tända ljus... det var jättemysigt att kliva innanför dörren i
hans hus. Det kändes helt klart värt att åka 6-7 mil igår kväll halv elva efter jobbet, bara för att
få träffa honom. Han till och med låg kvar i 120-sängen hela natten bara för att få ligga bredvid
mig. Det kändes lite som att han verkligen hade saknat mig och hade ånger över det han hade
gjort. Han var till och med så nervös att han varit tvungen att ta en whiskey innan jag kom.
 
Imorse när jag vaknade, efter endast 1-2 timmars sömn, kändes det hemskt att åka innan S ens
hade gått upp. Hans hus är verkligen mitt ute i ingenstans från var jag är van, och dessutom var
det strömavbrott när jag vaknade. Så där stod jag 05.30 imorse, i ett kallt hus på ett hallgolv av
betong (som väntar på att få klinker ditlagt), i lyset från en ficklampa och försöka fixa mig så gott
det gick för att åka till jobbet.Verkligen ingen trevlig morgon då jag hellre legat kvar i värmen i
sängen hos S.
 
Jag vet inte säkert om jag ska våga tro på detta fullt ut eftersom det varit så konstigt allting sedan
den där augustidagen. Men igår kändes det för en gångs skull lite som förrut. Så vi får se vad som
sker här framöver och allting.
 
 
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0