Tidevarv komma, tidevarv försvinna... Släkten följa, släktens gång

Rubriken... ja ur en av våra mest spelade begravningspsalmer. Begravning och död...
ja det kan tänkas märkligt att jag väljer en rubrik som för många är negativt; en tid
när vi ska ta farväl av någon älskad medmänniska. Tidens gång... livets slut. När man
är ung tänker man inte i de banorna, då är man bara odödlig.

För mig har det gångna året och närheten till pensionärer, vissa i livets slutskede;
dödsjuka och bara väntar på döden och andra med mer livsgnista, gett mig en
annan syn på livet. Jag är inte odödlig och det skrämmer mig ibland.

Idag har varit just en sådan där dag när jag haft känslostormar utan dess like.
På lunchrasten på jobbet var jag så nära tårar att jag var tvungen att gå undan
och samla mig. Och detta på grund av att en brukare, som jag på senare tid
kommit väldigt nära, tyvärr aldrig kommer hem igen. Jag har jobbar i snart ett år
inom hemtjänsten, ett jobb som jag trivs ganska okej med. I början gick jag lite
då och då till denna person, men inte speciellt ofta. Jag lärde aldrig känna personen
så bra som jag gjorde med dem jag gick ofta till. Men så flyttade personen till "mitt"
område runt årsskiftet. Och under första månaderna detta år har jag gått extremt
mycket till denna brukaren. Jag har inte gått så länge till personen, men den korta
tid jag gjorde det blev intensiv. Det har ibland varit väldigt jobbigt fysiskt att jobba
med människan, en del tunga lyft... så här i dagsläget är det svårt att förstå att
jag skulle komma att tycka om denna brukaren så mycket. Jag minns hur jag brukade
skoja mycket med henne, när hon väl lärde känna mig lite mer. Det fanns mycket
humor hos henne. Jag vet dessutom att hon tyckte mycket om mig och var väldigt
tacksam över det jag gjorde för henne. Hon har inte gått vidare idag... men jag
vet att hon inte är eller någonsin kommer bli samma person igen efter helgens
händelse. Därför har idag varit en väldigt jobbig dag, när jag inser att jag nog inte
kommer få träffa henne igen. Det är så att vissa brukare kommer man närmre än
andra. Och man tycker om vissa mer än andra med.

Jag blev dock uppringd av en speciell person på sena eftermiddagen. Ett samtal som
i och för sig bara varade i några fåtal minuter, då jag inte kunde prata på grund av
att jag var på väg till Uppsala för att gå på hundkurs med Fanny. Men jag var ändå
glad över att han äntligen ringde... visade sig att det inträffat en del lite tråkiga saker.
Sådant har jag överseende med och förstår. Hoppas jag får prata med honom snart
igen. Han gör mig glad :)

Kvällen avslutades med hundkurs inne i Uppsala. Jävlar vilken regnskur det kom.
Eller snö... vet inte vad jag ska säga. Blev i alla fall dyngsur. Och till råga på allting
har man en hund som löper. Så alla hanar som går kursen, typ alla andra kursdeltagare,
är rysligt intresserad av henne. Hon har bara löpt i fyra dagar, så är ju långt ifrån
höglöpet ännu. Men tydligen luktar hon väldigt gott, både när hon precis börjat löpa
eller inte löpa. Hanarna är alltid galna på henne :P hehe... Att försöka få en löptik att
lyssna i närheten av andra hundar, är som att hugga med en yxa i sten (det går alltså
inte). Vi ska börja en ny kurs på måndag.

Har förövrigt haft en slappardag på jobbet. De hade plockat ut min rad utan vetskap
för den som tillsätter folk. Så när jag kom till jobbe imorse, hade jag inget att göra.
Fick en dusch och två trygghetsbesök på förmiddagen. Så jag hade det väldigt lugnt
idag. Hade två handlingar på eftermiddagen. Sämre dagar kan man ju ha. Nu laddar
jag för 4 till dagar på raken med jobb; fem med idag då.



XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0