Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag har sett så positivt på vissa saker den senaste tiden, t ex relationen med två personer.
Men här under början av veckan har jag insett att jag haft lite förhastade goda tankar om
dessa två personer. Det visade sig nämligen att jag med stor sannolikhet haft fel om dessa
personer. Jag hatar nämligen när man försöker att vara tålmodig med människor som är
väldigt självupptagna, och det enda man själv får tillbaka är ingenting. Man ringer eller skickar
ett sms, väntar några dagar och får inget svar eller att personen i sig ringer tillbaka. Sen när
man väl får tag på människorna så låter allt så stort vitt och brett. Inte konstigt att man börjar
tappa tålamodet.

För 2 år sedan hade jag legat och gråtit floder över spilld mjölk, tyckt synd om mig själv och
undrat vad det är för fel på mig? Varför ingen kan tycka om mig? Idag ställer jag mig själv
frågan: "Vad fan är det för fel på män egentligen?" Jag är medveten om att jag inte är någon
normal tjej och att jag är komplicerad på mitt vis. En sak som jag dock insåg är att jag bör
sätta ordet lite före komplicerad när jag använder mig av det i samband med mig själv. För
dessa två personer jag kommit i kontakter har visat sig vara mycket mera komplicerade än
mig. Jag inser att jag vill ha enkelt och känner bara: "Vafan hände med enkelt..."

Jag vet inte hur jag ska gå vidare härfrån riktigt. Det jag har gjort är i alla fall att säga till
den ena vad jag tycker och tänker. Han har inte självmant hört av sig efter det, fast jag
sa åt honom att bollen ligger hos honom om vi ska ses mera. Så jag inser att det troligen
inte finns så mycket mer att hämta hos honom, eftersom han inte visar att han vill vara
min vän... Så vad som sker med vänskapsrelationen mellan honom och mig, det vet jag
inte... oavsett relation som man har med en människa, om den är vänskaplig eller om
det finns någon mer, så handlar det faktiskt om att ge och ta... och i mitt fall verkar det
bara vara jag som ger...

Den andra killen vet jag inte heller vad som hände och sker med. Han hade sagt att han
skulle ringa idag, och inte ens det gjorde han... så man blir väldigt glad och "uppskattar"
verkligen den människans beteende.

Jag är troligen hel ointressant för båda dessa personer. Men då är det egentligen inte
mitt problem, utan dem som inte kan ta en stark kvinna med åsikter och som faktiskt säger
ifrån när saker och ting är fel. Jag har valt att sluta se mig som ett offer. Den kille som inte
kan uppskatta mig för min ärlighet, för min välvilja, för mitt intresse för dem eller för att
jag faktiskt står upp för det jag tycker, den killen är den som förlorar mest...

Jag vet som sagt inte var dessa två relationer kommer att ta i vägen. Ibland är det kanske
så att vissa relationer dör unga, d v s innan de knappt ens hunnit börja. Om dessa två är
sådana vet jag inte... Det jag vet är att jag inte är villig att bli ett offer och ge vad som helst
utan att få något tillbaka och så. Jag väntar på mina motståndares nästa drag. Jag kommer
i alla fall fortsätta gå min väg och jag kommer att hålla huvudet högt :)

Ett som är säkert är att jag är på lite småförbannad på grund av dessa två herrar. Så ska bli
underbart skönt att komma till gymmet imorgon och träna lite så man får ur lite ilska och
aggressioner. Det är faktiskt väldigt skönt på så sätt att träna; att man får ut så mycket som
ligger i kroppen. Man blir på mycket bättre humör genom att träna och man får ut aggressioner.

Nu är det dags att sova. Godnatt.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...