Heja Emma!!!
Ikväll kom denna löpsedel upp på Aftonbladets hemsida... Jag kan lova er, glädjertårarna började
att rinna direkt. Jag blev så, ursäkta uttrycket, JÄVLA glad! Emma Igelström har alltid varit ett stor
förebild för mig. Jag träffade henne då jag var med i Lilla Sportspegeln för 10 år sedan. Då var hon
på toppen av sin karriär, bulimisjuk (vilket inte många visste då)... När Emma släppte självbiografin
"Simmar-Emma - Min kamp emot bulimin" var jag väldigt väldigt snabb med att norpa åt mig boken
i skolans bibliotek. Sanningen var att det faktiskt var jag som såg till att boken beställdes hem. Vi
hade det så på biblioteket; saknade vi en bok, kunde vi säga det till bibliotekarien, så skaffade de
fram boken genom att oftast köpa in dem. Boken läste jag ut väldigt snabbt, därför att den var
så grymt bra... inte på det sättet att den var rolig. Men den satte sig i mitt hjärta... den verkligen
lämnade avtryck i mitt hjärta och mig som människa. Jag hade alltid undrat över hennes liv och man
hade läst så mycket i media; säkerligen en del sanningar, men väldigt mycket osanningar. Jag ville
höra hennes version, hennes syn på allt och läsa hennes allra innersta tankar... för att kunna förstå
hennes beslut att avsluta karriären.
Emma avslutade sin karriär våren 2005, efter att ha låtit beslutet mogna fram:
"Jag kommer att göra dig ledsen men jag har tagit beslutet att sluta simma, det är inte beroende på
något i träningen, det här har varit en av mina bästa stunder i simningen men det här beslutet har
mognat fram" (Emma till sin dåvarande tränare Ann Mårdbrink om beslutet att lägga av).
Det kom som en chock både för mig och många andra. Dock var förbundskaptenen Thomas Jansson
troligen den som inte verkar så överraskad över det beslutet som Emma låtit mogna fram:
"Jag har full förståelse för Emmas beslut, hon vet vad som krävs för att nå toppen igen och finns
inte motivationen är det ingen mening att tro på en fortsatt elitsatsning. Var sak har sin tid och
elitidrottare är man inte hela livet"
Jag tror inte jag förstod då att hon faktiskt varit en väldigt stor förebild för mig. Det är dock något
som jag gör idag. Mina tankar efter att ha läst boken någongång under sena 2006/tidiga 2007
var litegrann: "Jaha... var det här allting... var verkligen Emma Igelströms karriär fullbordad...
var det så här den skulle sluta... Varför fick hon inte göra ett avslut av karriären på riktigt?"
Någonstans inom mig hoppades jag att det bara var ett tillfälligt avslut, att motivationen skulle
komma tillbaka. Jag kände lite... Varför ge upp nu? Jag tror inte riktigt jag förstod varför hon valde
att avluta karriären där och då för 7 år sedan. Men det fanns säkerligen många okända skäl, som
jag även om jag visste dem, kanske aldrig skulle kunna förstå. Men så har inte jag haft
bulimi heller... Jag har alltid tyckt att det avslut hon fick inte var ett gott avslut för henne... hon
var värd så mycket mera... Så när jag idag läste att hon överväger en comeback och vill till OS...
ja det brast för mig; tårarna började att rinna. Hon om någon är värd allt det här efter det hon
gått igenom och kommit till den punkt i livet där hon befinner sig idag. Det skulle vara helt
underbart om hon lyckas igen :) Men vad som än händer har hon klarat sig igenom extremt svåra
prövningar och stå idag på benen. Det kommer aldrig någon någonsin kunna ta ifrån henne...
Men jag tror hon kommer att lyckas om hon bara vill. Emma vet vad som krävs och hon är en
otrolig naturbegåvning.
Jag kunde inte låta bli, utan skrev en kommentar till Emma i hennes blogg för att dela med mig
av min glädje över att hon valt att fortsätta och att jag unnar henne allt gott:
"Heja Emma! Åh blir så glad när jag läser detta. Har din bok har läst den... och när jag läst ut
den kände jag: "Jaha... var det så här allt skulle sluta för henne... Varför fick hon inte göra ett
avslut på riktigt" Jag hoppades att du skulle komma tillbaka och det gör mig så varm inombords,
ja jag måste erkänna att det kom några tårar av att läsa att du börjat med simningen igen... Du
är värd allt gott tjejen. Träffade dig i Lilla sportspegeln hösten 2002. Du har alltid varit en stor
idrottspersonlighet i mina ögon... Håller mina tummar och tår för dig :D Du är en stark människa i
mina ögon som klarat dig igenom det du gjort och nått den punkt där du idag befinner dig. Det kan
ingen någonsin ta ifrån dig. Jag kommer att heja på dig :) Många varma och stora kramar till dig tjejen! :D"
JAG SÄGER BARA:
HEJA EMMA!!!!!!!!!!!!!!!!!
Klicka på bilden för att komma till Emmas blogg...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kommentarer
Trackback
