Ålderdom med värdighet
Allra sista scenen, som avslutar detta rika skådelspeleri, är andra barndomen,
fullkomlig glömska, och utan tänder, syn och smak och allt...
Igår damp SSU's tidning ner i brevlådan. Jag är SSU-medlem sedan hösten 2010 (då jag röstade
för första gången). Varför jag valde de röda? Det var inte så svårt. Okej, jag får säkert ut mer
lön nu med de blåa vid makten. Men vad blir följderna av de sänkta skatterna. Svaret finns bland
annat inom äldrevården som för varje dag som går blir sämre. Man pratar om att unga går utan jobb...
inom äldrevården behövs det alltid folk. Att alla inte passar inom äldrevården - ja det stämmer till
viss del. Men det är nog för att man vägrar förlika sig med det jobbiga. Det är för att de inte vet hur
otroligt härliga vissa gamla kan vara och vilket kunskaps- och glädjeutbyta man kan få med dem.
Jag har fått kramar av de gamla i höst, de har velat ta mig i handen och tackat mig för det jag
gör för dem. Reaktionen då är: "Men jag gör ju bara det jag ska göra..."
Men för många äldre betyder den där extra minuten man sitter ner och pratar med dem och
den där avtorkningen av diskbänken så otroligt mycket. De som inte jobbat inom äldrevården
har missat något. Jag kommer inte alltid bli kvar inom äldrevården, på grund av att jag vill jobba
inom ambulansen senare.
Men för dem som aldrig jobbar inom
äldrevården, missar de verkligen en viktig erfarenhet. Mina
brukare tycker om mig och det gör min arbetsdag roligare.
Vissa dagar när jag åker hem från jobbet åker jag hem med
ett leende på läpparna eller en känsla av lycka,att jag får träffa
dessa gamla, höra om deras erfarenheter och få så mycket
historia berätta för mig, så mycket livserfarenhet att jag ibland
tror att jag vet allt om livet... det gör man dock aldrig.
I detta nummer av Frihet; 1/2012, var det en intervju med en
ny duktig författare; Sara Beischer, som i vinter har släppt sin
debutroman "Jag ska egentligen inte jobba här". Det är en
roman som handlar om just att jobba som vikarierande vård
biträde, i väntan på något annat... hur det är att som ung
kastas in i en värld med sjukdom, död, kroppsvätskor och stressiga arbets villkor, med dålig introduktion. Det är en bok jag kan förlika mig mycket med, även om det här med dålig introduktion inte är något jag upplevt. Men jag vet att det tyvärr förekommer. Jag har heller aldrig hittat någon som dött
eller varit med när någon gjort det. Men jag vet att varje dag jag slipper det, är en dag närmare den dagen jag kommer att göra det. Jag tycker att alla bör läsa intervjuen, gammal som ung, därför har jag scannat den för att alla ska kunna läsa. Sanningen är obekväm, men måste ut, så sluta inte läs här utan fortsätt med att läsa artikeln (ni kommer säkerligen få zooma in).
Kan även förlika mig med det här med bokskrivande då jag just håller på med en själv...
Som hemtjänst använder man sig ibland av palliativ vård, d v s vård i livets slutskede. Vi har några
sådana så kallade SAH-patienter inom hemtjänsten just nu. Vi håller på att utveckla specialteam för
dessa, d v s en grupp inom hemtjänsten som ska gå till dessa, så att den sjuka kan känna sig mera
trygg och även att det ska bli en bra förtroenderelation mellan den sjuka och personalen... När man
är i livets slutskede är det nämligen av hög prioritet att personal känner sin brukare väl och att
brukaren litar fullt ut på dig i slutskedet av sitt liv. Ett väldigt bra initiativ. Något jag tycker är bra, för
ett värdigt slut i livet.
Jag hoppas att ingen av er läsare tar illa vid över att jag väljer att prata om döden. Det behövs
pratas om den ibland, och den kommer alltid finnas närmare dig än vad du tror...
SNÄLLA REGERINGEN, HÖJ VÅRA LÖNER! VI ÄR NYTTA I DET HÄR SAMHÄLLET... UTAN
OSS SKULLE FAKTISKT INTE DET HÄR SAMHÄLLET GÅ RUNT... VI GÖR ETT JÄVLA BRA
JOBB, MEN PLÅNBOKEN SÄGER ANNAT. ÅK UT OCH JOBBA INOM ÄLDREVÅRDEN EN
MÅNAD, SÅ NI FÅR ERA JÄVLA BEKVÄMA ARSLEN UR ERA FETA KONTORSSTOLAR OCH
FÅR KÄNNA PÅ HUR DET ÄR MED KROPPSARBETE, SOM SLITER PÅ KROPPEN. KOM
SEDAN INTE OCH TRO ATT MAN SKA KUNNA JOBBA TILL 75 ÅR NÄR MAN JOBBAR INOM
VÅRDEN. GÅ OCH DÖ BLÅA BLOCKET! NI HAR INGEN ANING OM VAD DET BETYDER ATT
VARA HUMAN OCH EMPATI... DET GÖR DE RÖDA, VI ÄR MÅNA OM SAMHÄLLET OCH ALLA
VÅRA MEDMÄNNISKOR OCH INTE BARA DE MED MYCKET PENGAR!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
fullkomlig glömska, och utan tänder, syn och smak och allt...
William Shakespeare, ur "Som ni vill ha det"
Igår damp SSU's tidning ner i brevlådan. Jag är SSU-medlem sedan hösten 2010 (då jag röstade
för första gången). Varför jag valde de röda? Det var inte så svårt. Okej, jag får säkert ut mer
lön nu med de blåa vid makten. Men vad blir följderna av de sänkta skatterna. Svaret finns bland
annat inom äldrevården som för varje dag som går blir sämre. Man pratar om att unga går utan jobb...
inom äldrevården behövs det alltid folk. Att alla inte passar inom äldrevården - ja det stämmer till
viss del. Men det är nog för att man vägrar förlika sig med det jobbiga. Det är för att de inte vet hur
otroligt härliga vissa gamla kan vara och vilket kunskaps- och glädjeutbyta man kan få med dem.
Jag har fått kramar av de gamla i höst, de har velat ta mig i handen och tackat mig för det jag
gör för dem. Reaktionen då är: "Men jag gör ju bara det jag ska göra..."
Men för många äldre betyder den där extra minuten man sitter ner och pratar med dem och
den där avtorkningen av diskbänken så otroligt mycket. De som inte jobbat inom äldrevården
har missat något. Jag kommer inte alltid bli kvar inom äldrevården, på grund av att jag vill jobba
inom ambulansen senare.
Men för dem som aldrig jobbar inomäldrevården, missar de verkligen en viktig erfarenhet. Mina
brukare tycker om mig och det gör min arbetsdag roligare.
Vissa dagar när jag åker hem från jobbet åker jag hem med
ett leende på läpparna eller en känsla av lycka,att jag får träffa
dessa gamla, höra om deras erfarenheter och få så mycket
historia berätta för mig, så mycket livserfarenhet att jag ibland
tror att jag vet allt om livet... det gör man dock aldrig.
I detta nummer av Frihet; 1/2012, var det en intervju med en
ny duktig författare; Sara Beischer, som i vinter har släppt sin
debutroman "Jag ska egentligen inte jobba här". Det är en
roman som handlar om just att jobba som vikarierande vård
biträde, i väntan på något annat... hur det är att som ung
kastas in i en värld med sjukdom, död, kroppsvätskor och stressiga arbets villkor, med dålig introduktion. Det är en bok jag kan förlika mig mycket med, även om det här med dålig introduktion inte är något jag upplevt. Men jag vet att det tyvärr förekommer. Jag har heller aldrig hittat någon som dött
eller varit med när någon gjort det. Men jag vet att varje dag jag slipper det, är en dag närmare den dagen jag kommer att göra det. Jag tycker att alla bör läsa intervjuen, gammal som ung, därför har jag scannat den för att alla ska kunna läsa. Sanningen är obekväm, men måste ut, så sluta inte läs här utan fortsätt med att läsa artikeln (ni kommer säkerligen få zooma in).
Kan även förlika mig med det här med bokskrivande då jag just håller på med en själv...
Som hemtjänst använder man sig ibland av palliativ vård, d v s vård i livets slutskede. Vi har några
sådana så kallade SAH-patienter inom hemtjänsten just nu. Vi håller på att utveckla specialteam för
dessa, d v s en grupp inom hemtjänsten som ska gå till dessa, så att den sjuka kan känna sig mera
trygg och även att det ska bli en bra förtroenderelation mellan den sjuka och personalen... När man
är i livets slutskede är det nämligen av hög prioritet att personal känner sin brukare väl och att
brukaren litar fullt ut på dig i slutskedet av sitt liv. Ett väldigt bra initiativ. Något jag tycker är bra, för
ett värdigt slut i livet.
Jag hoppas att ingen av er läsare tar illa vid över att jag väljer att prata om döden. Det behövs
pratas om den ibland, och den kommer alltid finnas närmare dig än vad du tror...
SNÄLLA REGERINGEN, HÖJ VÅRA LÖNER! VI ÄR NYTTA I DET HÄR SAMHÄLLET... UTAN
OSS SKULLE FAKTISKT INTE DET HÄR SAMHÄLLET GÅ RUNT... VI GÖR ETT JÄVLA BRA
JOBB, MEN PLÅNBOKEN SÄGER ANNAT. ÅK UT OCH JOBBA INOM ÄLDREVÅRDEN EN
MÅNAD, SÅ NI FÅR ERA JÄVLA BEKVÄMA ARSLEN UR ERA FETA KONTORSSTOLAR OCH
FÅR KÄNNA PÅ HUR DET ÄR MED KROPPSARBETE, SOM SLITER PÅ KROPPEN. KOM
SEDAN INTE OCH TRO ATT MAN SKA KUNNA JOBBA TILL 75 ÅR NÄR MAN JOBBAR INOM
VÅRDEN. GÅ OCH DÖ BLÅA BLOCKET! NI HAR INGEN ANING OM VAD DET BETYDER ATT
VARA HUMAN OCH EMPATI... DET GÖR DE RÖDA, VI ÄR MÅNA OM SAMHÄLLET OCH ALLA
VÅRA MEDMÄNNISKOR OCH INTE BARA DE MED MYCKET PENGAR!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kommentarer
Postat av: Amanda Rosende
sv: köpte dem hösten 2010! :)
Postat av: Annie Barry
Jag ska skriva en kokbok om sötsaker. Det ska avslöja alla hemligheter om hur bagerien lägger den perfekta marsipanen, hur man pyntar cupcakes med fjärilar på 5 minuter och hur du enkelt får sockerkakan att bli lite sådär extra speciell!
Vad har du alltid velat göra men inte orkat? Vad har du alltid velat veta hur det går till?
Behöver ALLA tips!
Tack <3
Trackback
