ÅNGEST
Kära läsare, jag är ledsen om jag kommer skriva om saker
som stör mig just nu och gör mig negativ, när jag förespråka
att vara positiv. Och indirekt är det positivt på ett sätt, ska förklara,
men samtidigt negavtivt på ett annat... jag kommer till det.
Det började i alla fall i helgen då jag under domar- utbildningen insåg
att jag i stort sett varje helg, skulle komma att döma matcher. Det är
egentligen inget negativt i detta. Längtar efter att få döma. Det handlar
om pengar, tid, ork och lust.Så här är det i alla fall. Jag är antagen på
tre kurser på Komvux; Fysik B, Kemi A flex och Matematik D. Jag är
anställd som vikarie på ett äldreboende (vet dock inte hur mycket jag
kommer att jobba i höst). Jag ska döma matcher i innebandy varje helg
ungefär. Jag ska hinna med att träna och spela innebandy själv. Och jag
ska hinna att ha ett socialt liv. Naturligtvis kommer jag verkligen att ta mig
tid för det sociala livet. Annars kommer jag att bli helt knäpp.
Just nu är jag dock sjuk, har en förkylning som inte vill ge med sig tillräckligt
för att jag ska kunna träna. Hostar massa, är slemmig i halsen och snoret
rinner hela tiden. Och till råga på det gör den att jag inte har någon ork.
Det som är nu, det är att jag helt enkelt känner att jag inte har tränat på en
vecka. Och det stressar mig otroligt mycket. För att jag vet att jag måste träna
och visa framfötterna och visa att jag vill spela i höst för att få plats i laget och
få chansen att spela. Visst ingen kan klandra en för att man är sjuk. Men det
börjar verkligen plåga mig eftersom det känns som tiden springer iväg!
Jag är skoltrött. Skulle helst inte plugga alls. Men samtidigt vet jag att pluggar jag
inte nu, så har jag det sen. Och jag måste plugga om jag ska få behörighet på läkarlinjen.
Jag funderar på att stryka mig från 2 kurser, för att jag helt enkelt inte känner att
jag har orken eller motivationen att plugga. Jag känner dessutom att jag inte vet
hur jag ska hinna med 75% skolgång, ev jobbande, träna och spela innebandy
och dessutom döma varje helg och till råga på detta ha ett fungerande socialt liv.
Jag har faktiskt ångest. Det var längesen jag hade den här känslan.
Jag vill inte känna så här eftersom jag mår dåligt av det... Jag måste ta tag
i det och bestämma mig. Men det är just det som är svårt... jag både vill
och inte vill plugga t ex. Jag vill för att få behörighet, men vill inte för att jag
inte orkar just nu. Jag tror jag skulle behöva ha ett halvtidsjobb. Det skulle nog
passa mig riktigt bra just nu.
Foto: Ahmad Kadhem,
Bild lånad från: http://www.modellbilder.se/photosession.php?id=27495
Ångesten kommer över det här med pluggandet, samt att jag idagsläget inte vet
hur mycket jobbande det blir för mig höst. Hade i alla fall hoppats på att veta att
jag i alla fall skulle jobba någon dag i veckan. Men det är inget jag kan begära att
få heller eftersom jag bara är vikarie. Sedan har jag ångest över att jag inte vet
hur jag ska hinna allting, plus att jag är livrädd att hamna utanför laget en säsong
till. Vill spela och inte bara glo på matchen från bänken, uppvärmd till ingen nytta...
spelsugen så att jag höll på att dö...
I sommar var jag van vid att allting flöt på, vilket det är så otroligt skönt när
det gör. Nu gör det inte det. Nu är det massa saker som blir som hinder i stället
Jag pratade med min kompis Ulla nyss. Även om hon kanske inte alltid ger så
mycket råd, så uppskattar jag att hon lyssnar i alla fall. Även en annan vän
som jag pratade med ikväll lyssnade, även om jag inte berättade allt så ingående
för honom som jag gjorde för Ulla, eftersom han exakt vet vad jag talar om när
det gäller tids- och orkesbrist. Jag behöver inte förklara. Skönt...
Jag tror i alla fall jag har gjort mitt val. Jag vet att det är enda sättet att övervinna
ångesten. Och jag vill inte gå runt och ha ångest längre. 1 ½ dag räcker. Så
nu får det vara nog. Måste ta ett beslut nu. Ska sova på saker... så ska jag
lösa det imorgon. Vet att jag kan lösa det. Jag är ju bäst :) Ni undra kanske när jag i början skrev att det är positivt på ett sätt eftersom man har mycket att göra. Men det är negativt eftersom jag känner att jag inte vet hur jag ska hinna eller om jag kommer att ro iland och samtidigt må bra hela tiden och efteråt. Vill inte bli utbränd eller känna mig stressad vilket jag är rädd för att jag blir. Behöver lugn just nu. Känner att jag måste lyssna på kroppen eftersom jag har haft magkatarr förr. Jag skulle ro iland med det, det vet jag. Men jag är ganska säker på att stress skulle prägla tiden vilket jag inte skulle må bra av.
Avslutar som en tokig bloggare vid namn; Rickard Johannes gör
ibland:
Alive and Kicking.
This is what make you feel alive
and makes you a grown up :)
xoxo
Jenny has left the building. To be continue
som stör mig just nu och gör mig negativ, när jag förespråka
att vara positiv. Och indirekt är det positivt på ett sätt, ska förklara,
men samtidigt negavtivt på ett annat... jag kommer till det.
Det började i alla fall i helgen då jag under domar- utbildningen insåg
att jag i stort sett varje helg, skulle komma att döma matcher. Det är
egentligen inget negativt i detta. Längtar efter att få döma. Det handlar
om pengar, tid, ork och lust.Så här är det i alla fall. Jag är antagen på
tre kurser på Komvux; Fysik B, Kemi A flex och Matematik D. Jag är
anställd som vikarie på ett äldreboende (vet dock inte hur mycket jag
kommer att jobba i höst). Jag ska döma matcher i innebandy varje helg
ungefär. Jag ska hinna med att träna och spela innebandy själv. Och jag
ska hinna att ha ett socialt liv. Naturligtvis kommer jag verkligen att ta mig
tid för det sociala livet. Annars kommer jag att bli helt knäpp.
Just nu är jag dock sjuk, har en förkylning som inte vill ge med sig tillräckligt
för att jag ska kunna träna. Hostar massa, är slemmig i halsen och snoret
rinner hela tiden. Och till råga på det gör den att jag inte har någon ork.
Det som är nu, det är att jag helt enkelt känner att jag inte har tränat på en
vecka. Och det stressar mig otroligt mycket. För att jag vet att jag måste träna
och visa framfötterna och visa att jag vill spela i höst för att få plats i laget och
få chansen att spela. Visst ingen kan klandra en för att man är sjuk. Men det
börjar verkligen plåga mig eftersom det känns som tiden springer iväg!
Jag är skoltrött. Skulle helst inte plugga alls. Men samtidigt vet jag att pluggar jag
inte nu, så har jag det sen. Och jag måste plugga om jag ska få behörighet på läkarlinjen.
Jag funderar på att stryka mig från 2 kurser, för att jag helt enkelt inte känner att
jag har orken eller motivationen att plugga. Jag känner dessutom att jag inte vet
hur jag ska hinna med 75% skolgång, ev jobbande, träna och spela innebandy
och dessutom döma varje helg och till råga på detta ha ett fungerande socialt liv.
Jag har faktiskt ångest. Det var längesen jag hade den här känslan.
Jag vill inte känna så här eftersom jag mår dåligt av det... Jag måste ta tag
i det och bestämma mig. Men det är just det som är svårt... jag både vill
och inte vill plugga t ex. Jag vill för att få behörighet, men vill inte för att jag
inte orkar just nu. Jag tror jag skulle behöva ha ett halvtidsjobb. Det skulle nog
passa mig riktigt bra just nu.
Foto: Ahmad Kadhem,
Bild lånad från: http://www.modellbilder.se/photosession.php?id=27495
Ångesten kommer över det här med pluggandet, samt att jag idagsläget inte vet
hur mycket jobbande det blir för mig höst. Hade i alla fall hoppats på att veta att
jag i alla fall skulle jobba någon dag i veckan. Men det är inget jag kan begära att
få heller eftersom jag bara är vikarie. Sedan har jag ångest över att jag inte vet
hur jag ska hinna allting, plus att jag är livrädd att hamna utanför laget en säsong
till. Vill spela och inte bara glo på matchen från bänken, uppvärmd till ingen nytta...
spelsugen så att jag höll på att dö...
I sommar var jag van vid att allting flöt på, vilket det är så otroligt skönt när
det gör. Nu gör det inte det. Nu är det massa saker som blir som hinder i stället
Jag pratade med min kompis Ulla nyss. Även om hon kanske inte alltid ger så
mycket råd, så uppskattar jag att hon lyssnar i alla fall. Även en annan vän
som jag pratade med ikväll lyssnade, även om jag inte berättade allt så ingående
för honom som jag gjorde för Ulla, eftersom han exakt vet vad jag talar om när
det gäller tids- och orkesbrist. Jag behöver inte förklara. Skönt...
Jag tror i alla fall jag har gjort mitt val. Jag vet att det är enda sättet att övervinna
ångesten. Och jag vill inte gå runt och ha ångest längre. 1 ½ dag räcker. Så
nu får det vara nog. Måste ta ett beslut nu. Ska sova på saker... så ska jag
lösa det imorgon. Vet att jag kan lösa det. Jag är ju bäst :) Ni undra kanske när jag i början skrev att det är positivt på ett sätt eftersom man har mycket att göra. Men det är negativt eftersom jag känner att jag inte vet hur jag ska hinna eller om jag kommer att ro iland och samtidigt må bra hela tiden och efteråt. Vill inte bli utbränd eller känna mig stressad vilket jag är rädd för att jag blir. Behöver lugn just nu. Känner att jag måste lyssna på kroppen eftersom jag har haft magkatarr förr. Jag skulle ro iland med det, det vet jag. Men jag är ganska säker på att stress skulle prägla tiden vilket jag inte skulle må bra av.
Avslutar som en tokig bloggare vid namn; Rickard Johannes gör
ibland:
Alive and Kicking.
This is what make you feel alive
and makes you a grown up :)
xoxo
Jenny has left the building. To be continue
Kommentarer
Trackback
