Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Åh... summerar helgen som varit med fullspäckad. Jag har varit lite för trött och orkeslös
sedan helgen för att blogga... Jobbade dessutom i måndags och låg med ryggvärk igår.
Dömde en massa innebandy i helgen och skulle ha spelat själv. Men efter träningen i
fredags fick jag inse något jag inte ville; att kotorna i ryggen hade hoppat fel igen.
Ischiasnervsvärken var tillbaka. Hur kan man känna så säkert att saker och ting är fel
i ryggen? Kan berätta att ryggen låste sig på jobbet i måndags. Som tur var, ringde
jag min naprapat i söndags eftermiddag. Ett dygn sedan fick jag behandling. Vi får se
hur länge det håller i sig den här gången. Jag sa till honom i måndags kväll: "Vi lär nog
synas igen snart..." Han: "Ja det är bara att ringa om du behöver hjälp..."
Jag vet att min rygg inte är någon höjdare, men jag får lära mig att leva med det just
nu. Fick övningar i förrgår kväll som jag ska göra. Vilka övningar alltså... shit...
men de verkar verkligen fungera :D Jag måste lära mig att släppa sådant jag inte kan
ändra på. Tolka inte det här fel... men jag "älskar" min naprapat. Har varit till en yngre
naprapat som har nyare utbildning, har var verkligen inte lika försiktig och nogrann
som denna är. Jobbigaste är manipulationen på kotorna. HAHA! Får lägga mig på sidan
med ena benet över det andra och sedan vrida överkroppen till ryggläge. Sedan hänger
han med sin tyngd och knäcker tillbaka kotorna. Det är obehagligast när han lägger sin
tyngd på. Känns nämligen som att jag ska ramla ner från behandlingsbänken. Blir
lite rädd. Men manipulationen i sig, första gången jag gjorde det hos förra naprapaten
ogillade jag det starkt efteråt. Men jag tror  mycket var på grund över att hans förarbete
på muskelaturen i ryggen inte är lika grundläggande som denna naprapats. Den jag
går till nu är så grundläggande, så är uppvärmd i hela ryggen. Grym är han i alla fall :)

Hur ska man då tolka rubriken...
Ja, jag tycker att jag är så jävla duktig på vissa saker. Visst är jag hemskt som är
icke-svensk och självgod? För vi svenskar är så jävla jantelagsaktiga ibland när det
gäller oss själva, att vi inte kan sticka ut och vara lite ego ibland :P Jag ber om ursäkt
för att jag nu gör det.

Jag är stolt över mig själv, jag är grym.... Jag är dessutom en jävligt bra kock (när jag vill).
Älskar egentligen att laga mat, fast att jag gör det extremt sällan. Men min biffstroganoff...
oj oj vilka grejer :) Har till och med fått två kräsna föräldrar som inte gillar biff stroganoff,
att gilla det. Det ni! Det är poäng!!! Då är mina föräldra sådana att de inte är direkt kräsna
på mat i vanliga fall. De kille som levde ihop med mig skulle få jävligt god mat :) Och jag är
sådan att jag föredrar hembakat bröd framför köpt. Så jag skulle baka bröd istället för att
köpa :) Lite skillnad på köpebröd och hembakat...

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag är positivt (Känner knappt igen mig själv
längre)... Jag ber om ursäkt för att jag har jävligt bra självförtroende... Jag ber om ursäkt
för att jag är unik med egen vilja och tycke... Jag ber om ursäkt för min egoism när det
gäller självgodhet... Jag ber om ursäkt för att jag sticker ut och inte är som andra...
Jag ber om ursäkt för att min åsikt inte passade dig... Jag ber om ursäkt för min ärlighet!
Men vet ni...Man ska inte behöva be om ursäkt för den man är. Jag är less på att försöka
passa in i en fejkad värld där alla är så avundsjuka på varandra och försöker vara som
alla andra. För helvete, var unik och var den du är! Sluta var som alla andra... för vem
vill ha någon som är som alla andra...

Jag gillat att ta plats... det gäller på innebandyplanen (både som domare och spelare) och
på massa andra ställen... Vänj dig vi det...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...