Stefan Liv *1980.12.21 - +2011.09.07

Jag minns Stefan Livs sprallighet på planen, hans konster när han var med HV71 och
vann SM-guld för ett par år sedan. När jag idag nåddes av beskedet att han var en av
de omkomna i flygkraschen, så blev det tomt. Jag blev förlamad och kände hur tårana
kom. Under flera minuter satt jag orörlig... hoppades på att det bara skulle vara ett misstag;
att Stefan Liv faktiskt inte befunnit sig på planen. Men jag var nästan tvungen att nypa
mig i armen för att förstå att det inte var så.



Jag minns när Stefan Liv slog igenom, när han blev den stjärnmålvakt som vi alla
idrottsfantaster skulle komma att älska. I en intervju med honom och en lagkamrat
i HV71 berättade lagkamraten att Stefan Liv hade lyckats lägga tv-dosan i kylskåpet,
och kunde inte hitta den.

Vem kunde tro att Stefan Daniel Patryk Liv, född som Patryk Sliz i Polska Gdyniak, boendes
på ett polskt barnhem och adopterad till Sverige som tvååring, skulle komma att bli en älskad
svensk hockeymålvakt? Jag finner inga ord just nu. Tårarna rinner och jag tänker inte låta dem
sluta på ett tag. Allt känns overkligt. Det är en stor förlust för svensk hockey... för hela hockey-
världen.



Stefan Liv var folkkär. Jag ser människor som inte ens kände honom som gråter okontrollerat.
Det är ett stort hålrum som lämnats i mitt idrottshjärta ikväll. En stor idrottsprofil... en make... en
far... och en son, som satt sina spår i mitt och andra svenska idrottshjärtan är död. Sorgen är stor...
det går inte att förbereda sig på något sådant här. Stefan Liv lämnade efter sig frun Anna och de
två sönerna Harry och Herman Det är en legend, en underbar person vi har förlorat till himlen -
en ängel. Du är djupt saknad Stefan Liv - Men du kommer aldrig att bli bortglömd.

Vila i frid - du dog alldeles för tidigt.










R.I.P Stefan Liv





Kommentarer
Postat av: Andreas

Fina ord, snyft

2011-09-08 @ 10:48:33
Postat av: Magnus

Jag låter tårarna flöda en stund jag oxå! Jag mötte Stefan för några veckor sedan på babyproffsen och hälsade lite och välkomnade honom hem. Han var där med sin äldste son och hade hela tiden sitt underbara leende :)

2011-09-08 @ 13:50:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0