Ibland förstår inte människor...
Varför kan inte människor sköta sig själva?
Blir så ledsen på människor ibland. Ingen som verkar tro att man har ont... Jag ska jobba fast jag knappt kan gå osv. Det är tydligen viktigare att jag jobbar, än att brukarma får hjälp på ett säkert sätt, vilket jag med min värk just nu känner att jag inte kan :( Och det suger verkligen, för jag vill jobba. Och om jag tappar någon, vem är det då som får skulden? Jo jag... Jag vet att jag när jag är fullt frisk och inte har ont någonstans kan utför jobbet på ett säkert och bra sätt. Men när jag har så här ont kan jag inte utföra jobbet på ett säkert sätt. Det funkar inte.
För jag vet min reaktion när det hugger till i bak, det blir att jag släpper allting.. Jag tänker inte riskera att tappa en brukare på grund av att jag har ont.
Så för dem som undrar. Jag har suttit blickstilla hela kvällen framför en tv-apparat på Pitchers i Uppsala, dit jag bokstavligen blev släpad av min kompis som hals över huvud bestämde med sin brorsa att träffa honom där, utan att ens fråga mig. Kände inte heller för att ligga ensam på HENNES studentrum. Inget fel att träffa människor och snacka eller så. Men det var inte det jag planerat. Hade tänkt spendera kvällen på hennes studentrum; först få massage för värken och sedan ta det lugnt framför en film. Och nej, jag har inte druckit en droppe alkohol. Om man redan är vinglig på grund av värk, då är man bra dum om man dricker.
Blev påhoppad av en jobbarkompis som menar på att jag inte är sjuk och så vidare, att alla kan jobba med
lite värk. Undra om den personen överhuvudtaget vet vilken värk jag har? Borde inte brukarnas säkerhet
komma i första hand? Det anser jag i alla fall. Tappar jag en brukare, så är jag ansvarig. Och jag vet att jag i
friskt tillstånd kan hantera allting. Men jag vet att hugger det till nu, då släpper jag allting. Och tänker inte
riskera att jag håller på med en förflyttning och jag tappar en person på grund av att jag själv har så ont.
Blir otroligt ledsen att människor inte förstår och inte ser att jag vill de äldre människornas bästa.
Folk får tycka vad de vill. Jag vet sanningen. Min kompis som massera mig vet framförallt sanningen.
Hon kunde knappt massera mig för att jag hade så ont. Hon går sjukgymnastutbildning. Hon vet vad det
här handlar om och kan det. Känner mig trygg i hennes händer. Jag vet att min sjukanmälan är för
brukarnas bästa. Sen får människor tycka vad dem vill. Jag anser mig ha gjort rätt som satt deras säkerhet
först.
Godnatt folket.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Blir så ledsen på människor ibland. Ingen som verkar tro att man har ont... Jag ska jobba fast jag knappt kan gå osv. Det är tydligen viktigare att jag jobbar, än att brukarma får hjälp på ett säkert sätt, vilket jag med min värk just nu känner att jag inte kan :( Och det suger verkligen, för jag vill jobba. Och om jag tappar någon, vem är det då som får skulden? Jo jag... Jag vet att jag när jag är fullt frisk och inte har ont någonstans kan utför jobbet på ett säkert och bra sätt. Men när jag har så här ont kan jag inte utföra jobbet på ett säkert sätt. Det funkar inte.
För jag vet min reaktion när det hugger till i bak, det blir att jag släpper allting.. Jag tänker inte riskera att tappa en brukare på grund av att jag har ont.
Så för dem som undrar. Jag har suttit blickstilla hela kvällen framför en tv-apparat på Pitchers i Uppsala, dit jag bokstavligen blev släpad av min kompis som hals över huvud bestämde med sin brorsa att träffa honom där, utan att ens fråga mig. Kände inte heller för att ligga ensam på HENNES studentrum. Inget fel att träffa människor och snacka eller så. Men det var inte det jag planerat. Hade tänkt spendera kvällen på hennes studentrum; först få massage för värken och sedan ta det lugnt framför en film. Och nej, jag har inte druckit en droppe alkohol. Om man redan är vinglig på grund av värk, då är man bra dum om man dricker.
Blev påhoppad av en jobbarkompis som menar på att jag inte är sjuk och så vidare, att alla kan jobba med
lite värk. Undra om den personen överhuvudtaget vet vilken värk jag har? Borde inte brukarnas säkerhet
komma i första hand? Det anser jag i alla fall. Tappar jag en brukare, så är jag ansvarig. Och jag vet att jag i
friskt tillstånd kan hantera allting. Men jag vet att hugger det till nu, då släpper jag allting. Och tänker inte
riskera att jag håller på med en förflyttning och jag tappar en person på grund av att jag själv har så ont.
Blir otroligt ledsen att människor inte förstår och inte ser att jag vill de äldre människornas bästa.
Folk får tycka vad de vill. Jag vet sanningen. Min kompis som massera mig vet framförallt sanningen.
Hon kunde knappt massera mig för att jag hade så ont. Hon går sjukgymnastutbildning. Hon vet vad det
här handlar om och kan det. Känner mig trygg i hennes händer. Jag vet att min sjukanmälan är för
brukarnas bästa. Sen får människor tycka vad dem vill. Jag anser mig ha gjort rätt som satt deras säkerhet
först.
Godnatt folket.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kommentarer
Trackback
