Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Ni som följer min blogg vet att jag skadade ett ledband när jag åkte skidor för
fyra veckor sedan. Läkaren sa att jag skulle vara 90% återställd efter 4-6 veckor.
Det har gått 4 nu. Visst är det bättre, men ibland gör det ont... Jag har funderingar
på att börja springa igen lite. Men vet inte om jag vågar och känner stor frustration
över att jag inte kan idrotta just nu. Jag har abstinens. Känns helskumt eftersom
jag var lite mätt på innebandy i början av året, men fick tillbaka hungern strax innan
jag var iväg och åkte skidor. Så ni förstår kanske att jag är både förbannad och
frustrerad över att jag inte har kunnat avsluta säsongen. Den här säsongen har varit
allmänt skit pga att jag haft två skadeperioder, halvvägs in i säsongen samt nu på
slutet.

Jag börjar mer och mer fundera på att trotsa smärtan och springa. Men springer jag
måste jag se till att jag landar bra i varje steg så att knäet inte börjer sig fel pga
instabilitet. Men instabiliteten jag kände efter kraschen har avtagit, så det går nog åt
rätt håll. Får hoppas på bra väder imorn; sol, vindstilla och lite värme :) Behöver komma
igång. Dels ska jag springa av mig några kilon. Sen ska jag se till att vara mera vältränad
än någonsin när jag går in i nästa innebandysäsong. Jag är förbannad, frustrerad och hungrig,
men känner mig trots skadan ganska inspirerad. Solen börjar värma allt mer, snön håller
på att försvinna, Fanny (vovven) börjar lära sig saker, jag vill ha ett jobb och körkort (endast
tre körlektioner kvar och halkbanekörning). Till sommaren hoppas jag ha något form av jobb,
kunna tjäna lite pengar, kunna resa lite till slutet av sommaren och så...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...