Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag brukar försöka vara positiv när jag skriver i bloggen eftersom det blir
så mycket trevligare att lösa och för att jag för det mesta är positiv nu för
tiden och vill "dela" med mig av min positivitet. Men den här gångna veckan
har känts allt annat än positiv, bortsett från fredagskvällen och lördagens
eftermiddag och kväll. I fredags umgicks jag med min bästa vän Ulla. Och
vi pratade om allting mellan himmel och jord i fredags kväll. Det är en sådan
där kväll vi var ensamma och kunde öppna oss och dela med oss om allting
roligt, knasigt, saker som förvånat en osv. Skönt med sådana kvällar ibland.
Sedan var jag hos en speciell person i lördags eftermiddag och kväll. Blev
ganska tidig hemgång. Var hemma klockan 22. Hade gärna umgåtts längre.
Men ibland måste man se till vad som är bäst. Jag skulle upp halv nio imorse
och han hade massa saker som var tvungna att göras.

Annars har veckan känts som ett ok på mina axlar på grund av att jag känt
mig illa behandlad och ouppskattad. Jag bakade matbröd och semmelbullar i
torsdags. Istället för att få höra att det är bra att jag bakar, är pappa jättesur
över att jag bakar, lever om för allting och är arg för ingenting. Efter det tömde
han ett glas rödvin över mig (inte så att han ställde sig och vände glaset upp
och ner på mig, men han försökte tränga sig fram vid diskbänken där jag
stod för att tömma ut det). En av mina favorittröjor fick fläckar. Jag lade den
i blöt och tvättade den. Men det gick sådär. Fick väl bort det mesta såg jag i
efterhand. Men den kvällen slutade med att jag satt och grät. Jag hade bakat
semlor, tänkte vara snäll och bjuda på semlor, men fick skit tillbaka. Jag kände
bara för att ta påsen med semlor och gå ut till soptunnan och kasta den.
Resten av dagarna har känts likadana...



Och imorse kändes det lite som om jag sattes på prov. Jag vet inte om det
var meningen att jag skulle fått den här matchen, eller om det blev som det
blev på grund av att tränare gnällt på mig till förbundet
efter förra helgens matcher då jag enbart bad henne att inte tjafsa med mig.
Hela situationen kom till av att jag pratade med henne för att förebygga att de
drabbades av en utvisning och fick sökande av fel hos motståndarlaget till svar.
Jag bör kanske inte skriva om det i bloggen. Men jag vet inte vad jag har gjort
fel egentligen. Så känner inte att det finns någon sekretess i det egentligen.
Känner mig bara ledsen över att bli oskyldigt anklagad när allt jag ville var att
hjälpa. Vad mer ska jag göra liksom? Jag tror detta har färgat mig lite som domare
nu ett tag framöver, vilket jag tycker känns lite olyckligt. Men det går nog över
tids nog. Jag tror det är oskyldiga anklagelser som lätt får domare att tappa suget
och ledsna. Jag får se hur det blir för mig. För ett tag sedan blev jag ombedd att
ta över domaransvaret i klubben jag spelar för. Det kändes lockande. Men efter
det som hände förra helgen, efter att jag inte har någon aning om vad jag har
gjort för fel och fått gnäll på mig, så känner jag nästa att jag inte vet om det är
en position jag bör ha. Jag vill vara en bra förebild, vissa säger att jag är duktig
och sköter mig bra. Men när sådana här saker sker tvivlar jag och känner mig
som en dålig förebild.

Jag brukar vara positiv och så i vanliga fall. Men just nu är ingen bra period. Det
blir bättre, det blir det alltid. Det vet jag. Men när man haft några jobbiga dagar
bakom sig på det sättet som det varit då man känt sig värdelös och ouppskattad,
blir det lätt att man tänker lite negativt. Jag är i och för sig van vid att inte få någon
uppskattning eller tack i vanliga fall heller. Men så har det alltid varit och det är en
sak som jag kanske inte bryr mig så mycket om. Men när man försöker vara snäll
och människor är elaka mot en och blir sur för att man gör något, då visar de så
tydligt att de inte uppskattar det man gör. Då blir det att jag tar åt mig. Det är inte
kul att försöka göra saker och känna att det är ouppskattat...

Det är möjligt att det finns människor som föreställer sig alla kvinnor som svaga.
Vilket är en helt fel föreställning. Men den här personen som gnällde på mig kanske
hade den föreställningen och trodde kanske att hon genom klagomålen skulle kunna
knäcka mig. Jag kan inte säga att det inte påverkat mig, men jag är en av dessa som
reser mig upp trots en smäll, även om det kanske tar någon vecka eller två innan jag
gjort det. Var som en domarkollega skämtade med mig när jag berättade vad som hänt:
"Se till att du får döma dem igen, så får du knäcka henne..." Jag skulle säkert kunna
göra det om jag ville, har knäckt ett par stycken under mina dagar. Men jag ser ingen
anledning till det, och det är inte värt att lägga den energin på det heller. Jag är där
för att döma innebandy. En sak har jag lärt mig och det är att en domare måste lära
sig att vara hatad. Det går inte att gå in på en match och förvänta sig att vara älskad.
Alla människor har olika syn på domslut. Speciellt är det ofta det felande lagets ledare
har synpunkter på domsluten. Komiskt på ett sätt egentligen... eller inte...

När man känner sig nere och tycker saker och ting är mörkt, då har man rätt att bryta
ihop. Men det är viktigt att man bryter ihop och kommer igen. Det har jag gjort nu.
Imorgon börjar en ny vecka. Jag har bestämt mig för att det ska bli en promenad varje
dag denna vecka (dock kommer det eventuellt inte fungera på fredag pga att jag ska göra en sak
mitt på dagen). Jag ska försöka ta mig upp så jag äter frukost, lunch och middag och mellanmål
mellan det. Jag ska försöka komma i säng senast 00. Jag kan faktiskt avslöja att jag lyckats
ganska bra med det sista de senaste dagarna. Jag har visserligen inte somnat förrän fram
mot 1-2 ibland. Men det har att göra med att jag läser en väldigt spännande bok just nu.
Igår kväll när jag kom hem från Uppsala efter att ha varit hos Mr X som jag brukar kalla honom,
satte jag mig vid skrivbordet med ett glas tropisk bravojuice, en hembakt smörgås med
avokado- och kesoröra på, tände ljus och läste boken jag läser just nu. Jag tror jag
har hittat tillbaka till läsandet igen. Jag hoppas det är så i alla fall. Det är bra att läsa. Jag har
det senaste halvåret-åretalltid avsluta dagen med datorn, men har ibland haft svårt att somna
om jag kollat på film/tv-serie när jag ska sova. Jag kommer säkert göra det emellanåt med.
Men jag tror att det är bra att viljan till att läsa har kommit tillbaka. För det gör att jag kanske
orkar plugga till hösten igen. Jag hoppas verkligen det. Och jag hoppas framförallt att jag
kommer vara motiverad då. Men jag tror den här hösten och vårens "ledighet" har varit
bra för mig. Jag har kunnat vila upp mig lite. Nu är jag suger på att börja jobba lite smått.
Inte varje dag. Men skulle kunna tänka mig 70-75%.



Jag vill ha pengar. Nu verkar det som att jag lyckats samla ihop så jag kan ta det där efter-
längtade körkortet i alla fall. Jag är så glad för det :) Så den närmaste tiden kommer det bli
teoriplugg. Jag hoppas ha mitt körkort inom två månader, i alla fall tre :) När jag har körkorten
hoppas jag det ska bli lättare att få jobb. Jag vill nämligen köpa en system digitalkamera och
fotografera. Jag fotograferade på gymnasiet. Jag ha väl egentligen alltid tyckt om att fotografera
men jag känner nu att det skulle vara extremt kul att ha. Varför jag vill börja fota massa nu?
Jag har blivit väldigt inspirerad, både av bloggare men även personer i min närhet. Jag vill
fotografera bilder som framkallar känsla och som berör. Sportbilder skulle vara kul, eftersom
jag älskar den mesta sporten. Jag är en sådan person som ser vinter- och sommar-OS, som
följer VM och EM i massa olika sporter; handboll, innebandy, alpint, skidor, friidrott och lite
annat. Det vore häftigt att stå i en störtloppsbacke, typ Kitzbüehl (Hahnenkammrennen)
eller Wengen (Lauberhornrennen) och fotografera. Drömma går ju alltid. Men drömmar kan
ju bli sanna också :) Viljan och tro kan försätta berg, så drömmar behöver inte stanna vid
att bara vara drömmar...

Imorgon är en ny vecka. Förhoppningsvis blir den veckan bättre. Det bli besök hos
veterinären i Östhammar med våran katt Oskar imorgon. Han har spytt en massa
senaste tiden, även om det verkar varit uppehåll nu i cirka två dygn. Men vi ska kolla
med veterinären i alla fall, för det har varit så förrut att han inte spytt på två dygn och
sedan börjat igen. Så vi vill kolla honom. Sedan på tisdag ska jag med stor sannolikhet
träna igen för första gången sen veckan innan jul. Jag har ju varit sjuk en massa de
sista veckorna och inte haft motivation heller till att träna. Man kommer ibland till
perioder då saker och ting inte är kul. Men nu känns det som att det kommer att
bli roligt igen. Så det hoppas jag det är på tisdag. På fredag ska jag och hälsa på valparna,
bara en och en halv vecka tills lilla Fazzi kommer hem till oss. Sedan eventuellt är det
att spela en match till helgen, samt att jag på söndagsförmiddagen ska döma två-tre
matcher också. Men det blir nog bra. Dock är inte jag den som planerar och planerar en
massa nu för tiden. Jag brukar försöka ta dagen som den kommer nu för tiden. Sådan har
jag blivit av att umgås med en speciell person. Men jag tycker inte det är negativt. Visst
planerar jag saker ibland, det är nödvändigt ibland. Men det är skönt att bara ta dagarna
som de kommer ibland med :)



Nu är det snart dags för sängen och bokläsning. Jag har käkat lite Lindt Excellencechoklad
med smak av hallon och sjösalt. Det sista låter som en skum kombination, men är faktiskt
en positiv smakupplevelse. Så den tycker jag verkligen att ni ska prova. Nu ska det bli skönt
att krypa ner i sängen. Jag har haft huvudvärk tidigare ikväll, men den är borta nu.




Tänkte bjuda på en riktigt sköna låt som har bra text och skön melodi.

Jill Johnson - Stumble and fade away



Stay cool and keep on dreaming...
Godnatt





XOXO Jenny has left the building. To be continue...