Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Det är vad jag känner ikväll...
Jag hade funderat på att skriva något. Men jag
orkar inte... eller min skalle orkar inte.

* Vi förlora matchen med 4-5. Jag förstår inte hur det blev så. Jag finner inga svar.
   Känner mig bara jävligt besviken och förbannad just nu (nej inte på någon spelare,
   utan över själva förlusten). Kändes verkligen imorse som det var en dag för att
   vinna match... Jag kanske trodde och hoppades för mycket på seger och därför
   sitter jag nu med skägget i brevlådan med besvikelse och ilska och tårar som rinner pga
   bland annat förlusten... Men bara bryta ihop. Solen går upp imorgon igen.
   Och tjejer trots förlusten tycker jag det är en skön stämning i laget. Ni är en
   av anledningarna till att man tar sig i kragen och släpar sig ner till träningen
   varje gång. Det är kul att spela med er... En för alla, Alla för en. På tisdag kommer
   vara en vacker dag för att vinna matcher :) Så jag tycker vi gör det :)

* Mamma berättar åter igen för mig hur värdelös jag är, bara för att jag valde att
   umgås med en person som jag trivs ihop med och som jag tycker om, istället
   för att sitta och "hålla henne i handen" som hon påstår att jag lovat (något som
   hon hittat på). Allt för att få mig att känna skuld. Får jag inte umgås med vem jag
   vill längre? Ska jag behöver fråga henne om det är okej? Jag är ju förfan 20 år.
   Sen får jag höra att jag är värdelös som inte har något jobb. Och när jag säger
   att det är väldigt svårt att få jobb när man är ung idag, så är jag bara dum i
   huvudet. Hur kommer det sig då att hon inte har så lätt att få nytt jobb?

Just nu har jag lust att springa in i en vägg med huvuvdet före. Okej det lät kanske lite
överdrivet. Men ibland önskar man bara att man kunde radera ut saker som hänt.
Det skulle ibland få en att må så mycket bättre i just sådana situationer. Jag hatar
att förlora, och jag hatar att höra hur värdelös jag är... Tänk om jag varje gång mamma
sa till mig hur värdelös jag är, skulle berätta för henne hur dålig mor hon varit i vissa lägen?
Jag förstår ibland inte hur det kunnat bli så här. Vi är lika i en del avseenden. Men skillnaden
på henne och mig är att jag bryr mig om människor och har känslor. I hennes fall är det så
att hon har känslor, men endast för sig själv. Mot övriga mänskligheten är hon iskall.
Varför?



Ibland känns frågorna så omöjliga att finna svar på.
Ibland kanske det är meningen att man inte ska finna svar på vissa frågor,
för att bli starkare av det och veta att man kanske inte alltid vet allt eller
att det kommer finnas dagar då saker sker som det inte finns förklaringar på.
Imorgon ska jag ut och springa. Undra om jag ska ta två varv imorgon.
Jag är peppad. Ett varv på 3,3 km kommer det i alla fall att bli. Får inte bli
för mycket eftersom jag måste vara utvilad till på tisdag kväll ifall jag blir
uttagen till våran DM-match. Hoppas hoppas verkligen det. Spelade ju faktiskt
ganska bra och var ju andrapassare till vårat andra mål idag. Så tycker faktiskt
jag skötte mig väldigt bra. Hoppas tränarna tyckte det med, fast orken tröt
lite i slutet av andra, när de blev några väldigt intensiva minuter, med täta byten
och väldigt lite vila... Känner mig lite hoppfull inför tisdag. Hoppas inte jag blir
besviken...



XOXO Jenny has left the building... To be continue...