Grynet is in the mind
Jag kom hem för cirka en timme sedan från min vän Ulla
efter att sedan mitt på dagen på lördagen firat hennes
20-årsdag. Det var en extremt trevlig dag, även om Ulla
fick lite för mycket av det goda i sig och det slutade med att
hon var så full att hon ramlade när hon skulle på toaletten.
Tur att hon inte gjorde sig illa och att hon hade lika kul åt
fallet som jag, hennes mor och hennes mors fästman.
Jag hämtades av en alldeles för onykter far som även han
fått för mycket av det goda i sig, vilket tyvärr inte är ovanligt
vilket är ganska jobbigt när man ska tvingas se det.
Jag fick köra bilen hem eftersom min far tvingade mig
då han själv var för full. Totalt hade jag väl sedan 14-tiden idag
på eftermiddagen druckit tre-fyra glas med vin. Men jag märker inte
att jag druckit något, även om jag inte tycker om att jag blev
tvingad att köra hem. Men jag ville inte ha något bråk och ansåg
att jag faktiskt var kapabel till att köra, vilket han egentligen inte
var. Dessutom ville jag inte ha något tjafs. Jag sa till honom:
"Händer det något nu så är det du som får ta skulden för det,
eftersom det är du som sa åt mig att köra... fast jag egentligen inte
känner för att göra det!" Jag känner i alla fall inte av att jag druckit
alls och är säker på att en alkoholmätare knappt skulle ge utslag
om jag blåste i den. Dock poängterar jag att MAN INTE(!) ska köra
när man har druckit (även om jag vet att jag gjorde fel ikväll
och inte är stolt över mitt agerande).
Det gick i alla fall jättebra att köra hem... och jag inser att jag egentligen
inte längre skulle behöva någon handledare när jag kör. Jag möter flertalet
gånger bilar mitt på vägen hemma. Pappa skriker som fan på att jag går
ut för långt när jag möter dem. Problemet är att skulle jag inte hålla åt mig
så mycket som jag gör, så skulle jag har krockat för längesen. Jag tror trots
att han ibland gapar när jag går när kanten, samtidigt innerst inne
tycker att jag kör ganska bra. Han säger nästan ingenting längre
när vi kör som är negativt vilket känns bra. Jag känner mig jätteduktig och
hoppas och tror att jag i augusti-september äntligen kommer ha det där
efterlängtade körkortet. Det känner jag på mig. Jag vill lära mig allt som
går att lära sig när det gäller bilkörning. Idag körde jag säkert 3-4 mil på en
liten väg som var riktigt smal, mellan Alunda och Bladåker. Jag fick möte
med flera bilar och klarade det galant. Jag känner mig duktig, även om det
kanske är dumt att bli övermodig.
Kvällen kunde dock ha slutat på ett bättre sätt. Och det var inte jag som var
orsaken till att den slutade dåligt, eftersom jag bara frågade en sak
men fick ett jävligt otrevligt svar tillbaka. Min mor har en jäkla tendens
till att gnälla om sina föräldrar. Jag försöker själv börja leva med tron
och teorin om att det inte är bra och att man itne ska älta saker utan
släppa dem för att få sinnefrid. Jag har själv varit en människa som
har hängt upp mig på allt, ältat saker och ting... och jag säger väl att man
blir som man fostras (även om jag en gång för alla bestämt mig för att
försöka sluta älta sakerm även om det kanske inte alltid är så lätt).
Min mor har i alla fall ältat sina föräldrars miserabla liv i 1 och ett halvt
års tid, utan att bara en enda kväll släppa det för att kunna tänka på något
roligt. Jag frågade pappa om hon suttit och ältat ikväll med, eftersom hon
hela gårdagskvällen efter att ha fått lite vin i sig, bara hade det i skallen.
Pappa tycker också det är skitjobbigt men är för feg för att stå upp för
vad han tycker och tänker. Jag vet att det ibland är bättre att hålla käften.
Men han håller inte käften till mig utan sitter och gnäller till mig om hur jobbigt
det är att mamma agerar som hon gör istället för att säga det till den personen
det gäller. Jag har en tendens att hamna i konflikter men vill försöka undvika det.
Och jag blir irriterad när människor gnäller, men vägrar göra något åt sin
situation och sedan fortsätter gnälla. Gnäller man är ju något antagligen fel
och få får man ta tag i det. Vill man inte ta tag i det då kan man lika gärna vara
tyst. I alla fall frågade jag honom och han fräste diverse saker åt mig.
Jag sa rakt ut till sist: "Jag orkar inte höra ditt jävla gnäll längre. Du gnäller,
och det är ju för att du tycker saker och ting är jävligt jobbiga och för att
det är saker som du skulle vilja förändra. Ställ dig frågan; Är du lycklig
med den situation som är. Du är inte lycklig och det vet jag, det märker
jag. Du måste sätta ner foten och säga stopp och du tycker saker är fel.
Vågar du inte göra det är det bättre att du inte säger något, för det blir
bara jobbigt att lyssna på någon som gnäller men ändå inte lyssnar..."
Min pappa gnäller till mig om diverse saker, som han tycker är fel med mamma.
Mamma gnäller på mig om sina föräldrar, diverse saker på sitt jobb, saker
som jag gjort som är bra (istället för att säga att det jag gjort är bra), hon gnäller
på pappa och hans beteende. Jag har blivit som en människa som de sitter och
snackar skit om andra med. Det är jobbigt att ha blivit ett form av slagträ.
Vem vill höra sin mor och far säga dåliga saker om varandra hela tiden:
Tänk om de kunde lära sig att kommunicera som vuxna människor?
För några år sedan fanns det en tjej, Grynet, som egentligen var rätt
cool. Fast när hon slog igenom tyckte jag att hon var barnslig. Men hon hade
en poäng. Hon körde med sloganen: "TA INGET SKIT!"
En slogan som var riktigt bra. Jag har i alla fall bestämt mig nu... jag tänker inte
ta mer skit från någon annan, oavsett om det gäller att lyssna på gnäll om andra
personer eller dylikt.
Grynet, alias Elin Ek
Jag tänker leva mitt liv i en positiv andra, försöka stänga ute mina föräldrars
miserabla liv. Det går att göra något åt sitt liv om man vill det. Att tro på
en förbättring är hälften av att faktiskt lyckas förbättra sitt liv... men när man har
gett upp redan där kan man glömma att man kommer ur skiten.
Jag tänker ta mig ur skiten, tänker inte låta mina föräldrars miserabla liv påverka
mig längre... Är less på att det har gått så här långt. Jag tänker visa att jag inte accepterar
detta. Det är slut nu! Det är nog!
Tänker gå med huvudet högt, leva mitt liv i en positiv anda, försöka vara glad över det jag har och uppskatta mina vänner, säga åt dem att jag tycker om dem och visa för dem att jag uppskattar dem.
Jag skrev till Ulla, min bästa kompis sen nio års ålder:
"Hej! Hoppas du sover gott just nu. Hade trevligt hos dig idag. Uppskattar verkligen
din vänskap. Tacka din mamma igen för alla god mat jag fått idag och hälsa. Kram"
Vänder ryggen till allt det negativa och dåliga nu.
TA INGET SKIT!
Lägger upp Alice låt I wanna live, för att den är bra och för slå ett slag för att det är nog nu :)
Lägger upp texten för den passar så jäkla bra in på mina föräldrars agerande mot mig,
allt gnäll de hållat på med mot varandra, men att nu är det nog och jag bryter
mig fri från dem.
i don't care how bad i'm go
i don't care i've made up my mind
i don't care you've hurt me so
just wanna leave my troubels behind
now i have traveld i've come so far
i have to throw it away
hear me out i tell you what
i need to try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
there where times when life was good
and there where times my feeling were strong
how could i belive in you
not knowing all the time you were wrong
now i have traveld i've come so far
i have to throw it away
hear me out i tell you what
i need to try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
here me out i tell you what
i need try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
efter att sedan mitt på dagen på lördagen firat hennes
20-årsdag. Det var en extremt trevlig dag, även om Ulla
fick lite för mycket av det goda i sig och det slutade med att
hon var så full att hon ramlade när hon skulle på toaletten.
Tur att hon inte gjorde sig illa och att hon hade lika kul åt
fallet som jag, hennes mor och hennes mors fästman.
Jag hämtades av en alldeles för onykter far som även han
fått för mycket av det goda i sig, vilket tyvärr inte är ovanligt
vilket är ganska jobbigt när man ska tvingas se det.
Jag fick köra bilen hem eftersom min far tvingade mig
då han själv var för full. Totalt hade jag väl sedan 14-tiden idag
på eftermiddagen druckit tre-fyra glas med vin. Men jag märker inte
att jag druckit något, även om jag inte tycker om att jag blev
tvingad att köra hem. Men jag ville inte ha något bråk och ansåg
att jag faktiskt var kapabel till att köra, vilket han egentligen inte
var. Dessutom ville jag inte ha något tjafs. Jag sa till honom:
"Händer det något nu så är det du som får ta skulden för det,
eftersom det är du som sa åt mig att köra... fast jag egentligen inte
känner för att göra det!" Jag känner i alla fall inte av att jag druckit
alls och är säker på att en alkoholmätare knappt skulle ge utslag
om jag blåste i den. Dock poängterar jag att MAN INTE(!) ska köra
när man har druckit (även om jag vet att jag gjorde fel ikväll
och inte är stolt över mitt agerande).
Det gick i alla fall jättebra att köra hem... och jag inser att jag egentligen
inte längre skulle behöva någon handledare när jag kör. Jag möter flertalet
gånger bilar mitt på vägen hemma. Pappa skriker som fan på att jag går
ut för långt när jag möter dem. Problemet är att skulle jag inte hålla åt mig
så mycket som jag gör, så skulle jag har krockat för längesen. Jag tror trots
att han ibland gapar när jag går när kanten, samtidigt innerst inne
tycker att jag kör ganska bra. Han säger nästan ingenting längre
när vi kör som är negativt vilket känns bra. Jag känner mig jätteduktig och
hoppas och tror att jag i augusti-september äntligen kommer ha det där
efterlängtade körkortet. Det känner jag på mig. Jag vill lära mig allt som
går att lära sig när det gäller bilkörning. Idag körde jag säkert 3-4 mil på en
liten väg som var riktigt smal, mellan Alunda och Bladåker. Jag fick möte
med flera bilar och klarade det galant. Jag känner mig duktig, även om det
kanske är dumt att bli övermodig.
Kvällen kunde dock ha slutat på ett bättre sätt. Och det var inte jag som var
orsaken till att den slutade dåligt, eftersom jag bara frågade en sak
men fick ett jävligt otrevligt svar tillbaka. Min mor har en jäkla tendens
till att gnälla om sina föräldrar. Jag försöker själv börja leva med tron
och teorin om att det inte är bra och att man itne ska älta saker utan
släppa dem för att få sinnefrid. Jag har själv varit en människa som
har hängt upp mig på allt, ältat saker och ting... och jag säger väl att man
blir som man fostras (även om jag en gång för alla bestämt mig för att
försöka sluta älta sakerm även om det kanske inte alltid är så lätt).
Min mor har i alla fall ältat sina föräldrars miserabla liv i 1 och ett halvt
års tid, utan att bara en enda kväll släppa det för att kunna tänka på något
roligt. Jag frågade pappa om hon suttit och ältat ikväll med, eftersom hon
hela gårdagskvällen efter att ha fått lite vin i sig, bara hade det i skallen.
Pappa tycker också det är skitjobbigt men är för feg för att stå upp för
vad han tycker och tänker. Jag vet att det ibland är bättre att hålla käften.
Men han håller inte käften till mig utan sitter och gnäller till mig om hur jobbigt
det är att mamma agerar som hon gör istället för att säga det till den personen
det gäller. Jag har en tendens att hamna i konflikter men vill försöka undvika det.
Och jag blir irriterad när människor gnäller, men vägrar göra något åt sin
situation och sedan fortsätter gnälla. Gnäller man är ju något antagligen fel
och få får man ta tag i det. Vill man inte ta tag i det då kan man lika gärna vara
tyst. I alla fall frågade jag honom och han fräste diverse saker åt mig.
Jag sa rakt ut till sist: "Jag orkar inte höra ditt jävla gnäll längre. Du gnäller,
och det är ju för att du tycker saker och ting är jävligt jobbiga och för att
det är saker som du skulle vilja förändra. Ställ dig frågan; Är du lycklig
med den situation som är. Du är inte lycklig och det vet jag, det märker
jag. Du måste sätta ner foten och säga stopp och du tycker saker är fel.
Vågar du inte göra det är det bättre att du inte säger något, för det blir
bara jobbigt att lyssna på någon som gnäller men ändå inte lyssnar..."
Min pappa gnäller till mig om diverse saker, som han tycker är fel med mamma.
Mamma gnäller på mig om sina föräldrar, diverse saker på sitt jobb, saker
som jag gjort som är bra (istället för att säga att det jag gjort är bra), hon gnäller
på pappa och hans beteende. Jag har blivit som en människa som de sitter och
snackar skit om andra med. Det är jobbigt att ha blivit ett form av slagträ.
Vem vill höra sin mor och far säga dåliga saker om varandra hela tiden:
Tänk om de kunde lära sig att kommunicera som vuxna människor?
För några år sedan fanns det en tjej, Grynet, som egentligen var rätt
cool. Fast när hon slog igenom tyckte jag att hon var barnslig. Men hon hade
en poäng. Hon körde med sloganen: "TA INGET SKIT!"
En slogan som var riktigt bra. Jag har i alla fall bestämt mig nu... jag tänker inte
ta mer skit från någon annan, oavsett om det gäller att lyssna på gnäll om andra
personer eller dylikt.
Grynet, alias Elin Ek
Jag tänker leva mitt liv i en positiv andra, försöka stänga ute mina föräldrars
miserabla liv. Det går att göra något åt sitt liv om man vill det. Att tro på
en förbättring är hälften av att faktiskt lyckas förbättra sitt liv... men när man har
gett upp redan där kan man glömma att man kommer ur skiten.
Jag tänker ta mig ur skiten, tänker inte låta mina föräldrars miserabla liv påverka
mig längre... Är less på att det har gått så här långt. Jag tänker visa att jag inte accepterar
detta. Det är slut nu! Det är nog!
Tänker gå med huvudet högt, leva mitt liv i en positiv anda, försöka vara glad över det jag har och uppskatta mina vänner, säga åt dem att jag tycker om dem och visa för dem att jag uppskattar dem.
Jag skrev till Ulla, min bästa kompis sen nio års ålder:
"Hej! Hoppas du sover gott just nu. Hade trevligt hos dig idag. Uppskattar verkligen
din vänskap. Tacka din mamma igen för alla god mat jag fått idag och hälsa. Kram"
Vänder ryggen till allt det negativa och dåliga nu.
TA INGET SKIT!
Lägger upp Alice låt I wanna live, för att den är bra och för slå ett slag för att det är nog nu :)
Lägger upp texten för den passar så jäkla bra in på mina föräldrars agerande mot mig,
allt gnäll de hållat på med mot varandra, men att nu är det nog och jag bryter
mig fri från dem.
i don't care how bad i'm go
i don't care i've made up my mind
i don't care you've hurt me so
just wanna leave my troubels behind
now i have traveld i've come so far
i have to throw it away
hear me out i tell you what
i need to try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
there where times when life was good
and there where times my feeling were strong
how could i belive in you
not knowing all the time you were wrong
now i have traveld i've come so far
i have to throw it away
hear me out i tell you what
i need to try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
here me out i tell you what
i need try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
Kommentarer
Postat av: Anki
Du vet att om ni skulle bli stoppade av polisen så är det din farsa som det blåser på. Om han är onykter så åker ni båda dit, han förlorar körkortet och du får vänta typ två år för att ens kunna få ta det.
Trackback
