Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

För bara två veckor sedan hade jag en diskussion med en nära vän.
Vi pratade om om idrottsprofiler inom Sverige. Han pratade om att Ingmar
Stenmark var en stor profil. Jag kan inte svara så mycket på det eftersom jag
inte levde på den tiden då "Stenis" fortfarande var aktiv. Men med
tanke på vad jag har fått berättat för mig när det gäller just Ingmar
Stenmark så måste jag nog hålla med honom. Det han ville säga
till mig var att vi idag inte riktigt har någon ordentlig profil inom idrotten.

Stenis när det begav sig

När det gäller diskussionen käftade jag, eller käftade är fel ord att använda,
men argumenterade emot honom och började jiddra om Zlatan. Jag behöver
inte säga mer Zlatan är Zlatan. Jag tyckte att han ändå faktiskt var en
profil för idrotten, tills i måndags då jag lackade ur totalt när han i stort
sett var nominerad på idrottsgalan i alla kategorier, ja om vi bortser från
priser för kvinnor och handikappsidrottare. Fast Zlatan skulle i och för sig
kunna vara en kvinna med sin frilla. Carolina Klüft blev också en profil genom
ior och sitt spexande på idrottsarenan, en personlighet som faktiskt försvann
när "Carro" blev störst. Jag läste samtidigt som jag skrev detta en djupare
intervju med Carolina, som nog alla borde läsa. Men den "Carro" vi älskade
är inte den "Carro" som idag hoppar längd.

Allt detta gör att jag nog är villig att medge då när jag i måndags såg idrottsgalan,
att vi faktiskt inte har någon riktig profil inom idrotten. Alla är så släta.
Det är svårt att riktigt förklara hur jag tänker i det läget. Men säg så här:
Stenis var speciell, han hade ett speciellt agerande och han tilläts få
utrymme i medierna. Precis som Carolina gjorde väldigt mycket i
sin karriär. Hon hade också ett väldigt speciellt sätt. Och det är möjligt
att idrottsprofiler lättare föds genom att Sverige inte är speciellt framgångs-
rika inom mer än bara någon idrott. Jag säger inte att vi inte hade världsstjärnor
inom idrotten under "Stenis" tid. Men på den tiden var inte den svenska idrotten
så pass bred som den är idag. Likadant var det när Carolina Klüft kom fram.
Det är möjligt att Sverige var så törstande efter ett nytt affischnamn, att
hennes framgångar kom i en tid när det verkligen behövdes, vilket medförde
att hon behandlades som bomull och var hela svenska folkets lilla gullunge
(inget ont mot Carolina). Vi tog "Carro" till våra hjärtan precis som vi gjorde
med Zlatan när han en gång var ung. Men Zlatan blev vuxen och tappade enligt
mig det som gjorde honom till en sådan stor personlighet. Att spela i Barcelona
är naturligtvis en av de största bedrifter en fotbollsspelare kan göra idag.
Barça är ju ändå världens bästa fotbollslag. Men jag håller ändå just
nu på att såga Zlatan med detta inlägg. Han deltar inte i landslaget längre och har
faktiskt inte gjort de bedrifter som en del tidigare svenska landslagsspelare
gjorde. Han har visserligen gjort en del snygga mål, klackmålet mot Italien
är en klassiker. Men vad gör man för nytta när man står stilla på en plan
och bara väntar på bollen för att kunna göra mål. Jag tror inte

Zlatan är den bästa svensk fotboll haft... just på grund av riktigt stora
bedrifter i den blågula tröjan... som Patrik "Bjärred" Andersson gjorde under sin tid.
Han tillhörde också Barcelona precis som Henrik Larsson en gång i tiden.
Kollar man på helheten, är jag nu beredd att bli halshuggen, när jag säger att
Zlatan inte är bäst. Han har inget VM-brons till exempel.
Ändå finns det en grej med Zlatan i mitt minne, som jag verkligen inte
glömmer... det är ett minne som får en att skratta.


Ett minne jag har av Zlatan

Men vad är det då som styr vem som blir personlighet eller inte blir det?
Frågan är enligt mig att man ska ha en personlighet som når ut till
svenska folket, en personlighet som gör att man verkligen tar en person
till sitt hjärta och vårdar denne ömt. Men det är möjligt att det enligt
någon annan handlar om andra saker. Kanske är det media som måste
framställa personer på ett speciellt vis för att nå fram till svenska folket.
Kanske är det journalistiken som brister. Jag fann i alla fall en ny
personlighet denna helgen under Skid-SM i Piteå. Uttrycket "crazy
banans" säger egentligen allting. Landslagsåkaren Magdalena Pajala, 21,
var så sprudlande glad efter att ha tagit SM-guld på sprinten under lördagen.
Jag säger bara titta och njut av en personlighet. Hennes glädje, att hon
är smått tokig och rolig och bjuder på sig själv, tror jag är någonting som
kan nå fram till det svenska folket. Det nådde i alla fall fram till mig och gjorde
mig otroligt glad och gjorde att jag nästan kände att jag ville ta henne till
mig :)