Bissar Edgren kunde inte stoppa Sirius
I måndags var jag och bevittnade en match på ”Hovet”[1] i Uppsala. Det var nykomlingslaget
IK Sirius IBK som tog emot regerande svenska mästarna AIK, som denna säsong känts oslagbara.
Jag måste medge att jag inte trodde så mycket på att Sirius skulle kunna ta hem en vinst.
Men det är klart jag hade mina förhoppningar.
AIK kom till ”hovet” med ett lite splittrat lag; skadelistan är lång. Landslagsforwarden Kim Nilsson
är långtidsskadad med ett trasigt lår och det är osäkert om han kommer att hinna kurera sig så att
han kan spela mer denna säsong, även om förhoppningarna är att han ska spela senare i vår.
Landslagsmeriterade Mats Carlsson är korsbandsskadad, för att bara nämna några. Dessutom
saknades landslagsbacken Kristoffer Kranberg som blivit sjuk inför matchen i Uppsala. Sirius saknade
lagkaptenen Erik Svenson som har problem med ena lårmuskeln.
AIK hade en storseger mot Järfälla i ryggen inför matchen i Fyrishov. En seger för AIK skulle inneburit
att de klättrat om Storvreta IBK i den lite splittrade tabellen. Sirius hade en knapp seger mot de andra nykomlingarna i årets SSL; Västerås. Inför säsongen var Sirius målsättning att hänga kvar i SSL
inför säsongen 2010/2011, när man i April-Maj summerar den pågående säsongen. Men allt efter att
ligaspelet pågått, har de Uppländska nykomlingarnas målsättning växt. Från att hålla sig kvar i SSL,
är nu målsättningen att klara av att ta sig till slutspel, en målsättning som jag tycker är rätt att ha
efter att ha sett Sirius resultat denna säsong och sett de lag som de slagit.
Matchen inleddes med att Fredrik Djurling gav AIK ledningen. Bara ett par minuter in i första perioden
kom målet, som betydde 1-0. Min första tanke var att nu rinner det iväg. Jag var säker på att
Sirius skulle behöva ha första målet för att känna att de var med i matchen. I första perioden hade
AIK ett knappt övertag, även om jag förväntat mig mer av dem efter att ha sett vad de presterat
under denna säsong. Sirius stod upp bra, de satsade allt för att inte låta AIK få flera mål än ett i
den första perioden och hade ett par egna mål- chanser. Det som är noterbart är att AIK visar stor
frustration. I slutet av perioden rappades Sirius Johan Eriksson i knäväcket utan påföld. Istället
drabbas de genom hårt spel av John Barck av en tvåminutare. Den sista en och en halv minuten
spelar Sirius Boxplay.
När andra perioden började stod inte AIK att känna igen. De var otroligt bleka. AIK fick gå på
hög press medan Sirius försvarade sig. Men av de snabba passningarna, finesserna och de
snygga målen som AIK brukar göra, gick det inte att se. Bollarna hamnade ibland meterna
utanför målburen, fastnade i Sirius stabila försvar, eller i Tomas Åhrbergs händer. Frustrationen
blir allt mer tydligt. Sirius kom närmare och närmare en kvittering. Cirka tretton
minuter in i perioden lyckades Sirius kvittera. Ett långt oväntat skott ställde AIK-
målvakten. På läktaren står Siriusklacken och sjunger av glädje, medan AIK-klacken
blir allt mer bedrövliga. AIK klackens burop haglar i hallen när Sirius har anfall.
Johan Eriksson blir bland annat kallad sopa efter att ha missat målet. Siriusklacken
börjar sjunga ”Solnatattare” för AIK-klacken. Några ur AIK-klacken fortsätter
med sitt omogna beteende varpå säkerhetsvakterna senare under matchen skulle komma
att kasta ut dem. En person skrev en kommentar i ett blogginlägg som handlade om Sirius
seger mot AIK, att ”Enda gången man ser väktare och polis i tjänst vid inneband
i Uppsala är när Solnalaget är på besök. Tråkigt, men så illa är det ju.”
Det är otroligt sorgligt att kvinnan som skrev denna kommentar ska behöva ha
rätt. De supportrar som agerar på det sättet som Gnagets klack gjorde på ”hovet”
tar innebandyn som gisslan. Naturligtvis får man visa känslor på matcher när
man sitter i publiken. Men det går att göra det utan att man beter sig våldsamt. Men tillbaka till
matchen. Slutet av andra perioden tillhörde mer och mer Sirius, som hade fått ett övertag på
de svenska mästarna.
Tredje perioden inleds med att Sirius flera gånger är nära att ta ledningen. AIK försöker streta emot,
men det ser allt annat än bra ut för Solnalaget i tredje perioden. Det dröjer cirka fem och
en halv minut innan Jesper Johansson trycker in bollen genom ett skott en bit ut på planen.
Två minuter senare är Fredrik Sandqvist framme igen och gör sitt andra mål för kvällen.
Sirius leder med 3-1. Glädjen på läktaren är total… jag känner en lättnad i kroppen, en lättnad
över att jag faktiskt haft fel då jag funderat över matchen i förhand och trott att det nästan skulle
vara omöjligt för Sirius att slå jättarna från Solna. Men jag liksom de cirka 1000 andra på ”hovet”
insåg att det nästan omöjliga var på väg att inträffa. Tre mål var inte nog. Tre minuter efter 3-1-
målet trycker Sandqvist dit ett hattrick varpå Siriusklacken exploderar. Unga killar sliter av sig
tröjorna och börjar vifta med dem i luften. Kort efter Sirius fjärde mål, visar AIK’s lagkapten
Patrik Edgren allt annat än att han är sportslig. Han hoppar på en Siriusspelare bakifrån varpå han
får två minuters utvisning. Under matchen har han även, utanför min åsyn då jag satt så illa till att
det var omöjligt att se, rappat till Siriusbacken Jonas Berggren i ansiktet då Berggren satt på
bänken mellan ett byte. Edgren beteende under Siriusmatchen är det som tillsammans med
skrällvinsten blir den stor snackisen efter att domarna blåst av matchen. I övrigt fortsätter tredje
perioden med att Fredrik Sandqvist får en tackling mot sargen och tvingas sitta resten av matchen.
AIK plockar ut målvakten, vilket resulterar i att Pontus Holmgren kan lägga in 5-1 i tom kasse,
ett resultat som blir slutresultatet.
Skräll är ordet och hur Sirius kunde vinna mot ett AIK, som har en sådan bredd att någon duktig
spelares frånvaro normalt fall inte märks, kunde förlora så totalt mot en nykomling är för
mig egentligen ett mysterium... eller egentligen inte eftersom jag var där och såg matchen.
Sirius hade övertaget, medan AIK så bleka ut. Man ska absolut inte ta äran från Sirius spelare,
för de gjorde nog sin livs match hittills i klubbens SSL-historia. Men att AIK föll ihop som
ett korthus i den tredje perioden är verkligen märkligt. Kanske var det underskattnng. En
när vän som har bättre insikt i Sirius trodde i alla fall det. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.
Jag låter nog resultatet tala. Sirius var bättre än AIK i måndags... de gav allt, och det gav resultat.
När det gäller Patrik Edgrens beteende återkommer jag om det, troligen senare denna vecka.
Sirius funderar på en anmälan av Edgren.
[1] Fyrishov.
