Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Det känns mer väntat än oväntat. Bomben som igår kväll detonerades i Stockholm, av något
som idag klassats som en självmordsbombare, är för mig inte ens överraskande. London, New
York... hotet mot Göteborg senast. Att det skulle smälla i Stockholm var bara en tidsfråga.
Ändå verkar inte människor tagit det faktum, då terrorhotet faktiskt höjdes för ett par veckor
sedan en snäpp på skalan, på allvar. Vilket gör mig lite fundersam över hur människor tänker.
Vi har alltid levt ett tryggt liv i Sverige, stått neutrala i Världskrigen, inte deltagit i ett krig på
på många många år, inte blandat oss i något som inte vi startat... Visst var vi emot terrorismen
när det small i New York 2001 och i London 2005, men när det gäller att stödja trupper i Afghanistan,
som kämpar emot terrorismen är vi förbannade (skrev om detta tidigare i höst. Tryck på denna länk
för att komma till mitt inlägg om trupperna).



Att människor fortsatt leva som i en skyddad bubbla trots hoten som funnits, är faktiskt
lite av en skandal. Det är lite som att människor levt i en låtsasvärld, stängt in sig och
inte sett sanningen i vitögat. Inte velat se sanningen kanske? Visst, det är inte så att en
människa kan gå och förvänta sig att något som ska hända. Men man måste vara
medveten om att det kan hända sådana här saker. Vi har blivit för trygga i Sverige, för
bekväma. Det är nästan så att det går att tro att vi skulle bo på en annan planet och att
alla världens andra länder ligger på en egen, då vi verkat tro att vi alltid kommer
att vara förskonade från död, elände, sorg och ondska.

Det är otroligt hemskt att en sådan här sak inträffar, 9 mil från där jag bor... Det är
lite chockerande. Jag visste att det kunde hända, och är faktiskt förvånad över att det inte
skedde tidigare med tanke på att det funnits en hotbild mot Sverige eftersom Säpo höjde
säkerheten för ett par veckor sedan. Dock får jag väl säga att det var tur i oturen att ingen
blev dog. Bomben var inte så stark pga att inte hela bomben brann av. Men det kunde ha
gått mycket värre än vad det gjorde. Det låter sjukligt att säga att något är bra, men jag
tror det på ett sätt kan vara bra att detta skedde så att människor vaknar till liv, och får
upp ögonen för att vi inte lever i en bubbla. Människor måste bli varse den hårda värld
som vi lever i. Även om vi inte ofta behöver drabbas av ondskan, så finns alltid risken.
Nu skedde det...  Terrorismen finns i Sverige. Vi tillhör från och med igår skaran av
länder som blivit utsatta för terrordåd, vilket på sätt och vis är en unik skara som inte
så väldigt många länder tillhör. Vi i lilla Sverige är utsatta för terrorism. Det är första
gången som vi Sverige blir utsatta. Men jag tror tyvärr inte det är den sista heller.
Fler terrordåd är troligen att vänta även om jag hoppas att jag har innerligt fel. Men
jag tror inte jag har det :(




XOXO Jenny has left the building. To be continue...