Söndag den 15 = Fredag den 13

I fredags var det den 13, vilket alltid brukar förknippas med otur.
Men för mig var fredagen bra;
* Jag var ledig
* Klarade min vän Ullas springutmaning, att springa
en viss bit som jag inte orkade häromveckan då vi
sprang. JAG KÄNNER MIG STARK :)
* Jag fick ett linne av mamma, eller linne... haha som
jag sa när pappa frågade hur det såg ut: Det är hål i det
    - Han: Det är klart det är hål i det så du kan få på det.
    - Jag: Pappa jag menar bokstavligen hål.

Det verkade dock som min fredag den 13 inträffade för mig
igår söndag. Tror verkligen ingenting gick bra nästan. Alltid
var det någonting som spökade.
* Försov mig, vaknade inte av klockan. Som tur var hade pappa
ändå gått upp tidigt för att packa eftersom han och mamma dragit
iväg med husvagnen igen. Så gick upp halvsju; 30 min innan jag
började jobba. Hann dock precis i tid till jobbet.
* På jobbet gick det allmänt skit. Ingenting fungerade, det tog lång
tid för mig, fick be andra om hjälp med de boende. Alla har ju dåliga dagar.
* Sedan eftersom jag gick delad tur igår, var jag ledig 4-5 timmar mitt
på dagen. Då skulle jag passa på att steka pannkakor. Slutade med att
det stänkte upp hett, smällt margarin på handen så jag fick två bränn-
blåsor.
* På kvällen när jag började jobba igen så fortsatte jag känna mig som
en statist.
* Jag skulle värma thévatten åt en av de boende, i den boendes übergamla
mikrovågsugn. Måste varit första modellen. Vattnet blev inte varmt, men
ugnen blev varm. Var som värmeslingor i taket på den. Naturligtvis lyckades
jag efter att ugnen varit på, att då jag tog ut koppen med vatten, slå i andra
handen i dessa, så att jag brände huden och det började lukta bränd hud.'



Ibland har man verkligen otursdagar. Tur att det i dessa lägen gå att somna
på kvällen i vetskapen om att nästkommande dag bara kan bli bättre :)
Har vaknat av klockan idag, fått tid hos läkaren för foten igen hos en bättre
läkare. Har gjort en anmälan på den läkaren som kollade på mig i torsdag.
Eller kollade var nog att ta i, han tittade inte ens på foten och lyssnade inte
på vad jag sa. Det är skönt med patientnämnden :D Och de verkade när jag
frågade om det gick göra en anmälan mot denna läkaren, positiva till det :)
Skönt att de i alla fall tar en på allvar eftersom läkaren inte gör det :D

På återseende

XOXO
Jenny






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0