Ung och dum?
För några månader sedan skrev jag ett reportage om tatueringsbortagning; hur många människor som unga valt att göra tatueringar för att några år senare ångra dem och genom laserbehandling ta bort dem. För mig kändes rubriken till detta reportage självklar. Ung och dum?!
Idag ska jag erkänna att jag lärt mig en del saker av det där begreppet. För ungefär 2 år sedan valde jag att pierca mig i näsvingen. Det var ju så himla snyggt. Efter endast 1 ½ dag ramlade piercingen av någon anledning ur sitt hål. Det fanns inte så mycket för mig att göra än att låta det växa igen. Men jag kände fortfarande suget efter att ha en piercing. Så ca 4 veckor senare gick jag tillbaka till samma studio; en hårfrisörska som några av mina vänner varit hos med lyckade resultat. Hon tyckte att det läkt så fint så att vi skulle kunna göra ett nytt hål. Det hade läkt ganska fint och såg ganska bra ut. Jag valde att pierca mig igen, ett beslut som idagsläget var ödesdigert har det idag visat sig.
Den andra piercingen ramlade också ut, efter cirka 1 ½ vecka. Men piercingen hade ändå suttit så pass länge att jag kunde få i en annan piercing. Problemet var att det piercingsmycket frisörskan använt dig av hade börjat skava in i huden. Jag fick en inflammation. Till slut efter ca 1-2 dagar kände jag med lite sorg att nä nu skiter jag i det här. Blir det en nästa gång är jag villig att lägga ut mer pengar på en riktig salong. Det blev ingen nästa gång. Någonstans växte suget bort. Jag tycker att jag såg helt okej ut i piercing. Men det känns som att om jag i dagsläget fått välja igen, skulle jag valt bort att pierca mig.
Efter piercingen började nu en form av utväxt bilda sig. Jag tyckte väl att det var ganska fult. Men läkare jag pratade med var säkra på att de skulle läka, information som tyvärr inte stämde alls. Idag har jag fortfarande den där utväxten kvar. Den varken växer eller blir mindre. Tidigt i våras kände jag att den var öm, något som gjorde att jag valde att beställa tid hos skolläkaren. Jag menar han hade ju remiterat mig till hudavdelningen på akademiska förra sommaren för några fläckar på ryggen som dock visade sig ofarliga. När jag berättade min historia för honom angående piercingen sa han inget först. Han började kolla med en lampa i näsan på insidan hur det såg ut och klämde på utsidan på utväxten. Han sa inte så mycket. Sen bad han mig kontakta en plastikkirurg. När jag sedan frågade honom vad det på näsan var fick jag veta att det i detta hål efter piercingen hade bildats som en gång, varpå mina talgkörtlar producerat talg som gjort att det blivit stopp i hålet så att det inte riktigt fullt ut läkt ordentligt. Han visade mig genom att rita en bild och fortsatte rita utväxten och så sa han: Tack vare att det täpps igen har det fortsatt utanpå och bildat en CYSTA(!) på näsan. Kul, cysta. Det är ju detsamma som cancer nästan. Cystor brukar ju dock vara ofarliga. Några snabba tankar han jag tänka innan han sedan sa: Fast det är inget farligt med cystan. Den är helt ofarlig. Det var som att en sten lyftes från min hjärta.
Mammas reaktion när jag berättade om vad det var: CYSTA!!!!
Imorn ska jag ringa läkarhuset för att beställa en tid hos en plastikkirurg som får kolla på denna sak. Som min skolläkare sa: På läkarhuset har de ju en plastikkirurg som kommer att få titta på den där grejen. Den är ju ofarlig, men det är mera kosmetiskt. Och det är ju viktigt att en plastikkirurg gör det eftersom det är lite pilligt och inte släpper någon klåpare på det.
Jag har nog lärt mig innebörden av ung och dum. Jag kan ärligt säga att jag funderat på en tatuering. Men fortfarande är jag osäker och vet inte om det finns något motiv som jag när jag är 30-40 år kan visa upp och vara stolt över. Så därför väljer jag att tänka länge nu istället. SÅ TILL ER ALLA SOM FUNDERAR PÅ NÅGONTING SOM KOMMER FINNAS MED ER RESTEN AV LIVET: Tänk verkligen innan ni gör någonting...
Ung och dum?! Ja tyvärr är det sanningen... inte bara när det gäller mig utan många andra ungdomar med.
Idag ska jag erkänna att jag lärt mig en del saker av det där begreppet. För ungefär 2 år sedan valde jag att pierca mig i näsvingen. Det var ju så himla snyggt. Efter endast 1 ½ dag ramlade piercingen av någon anledning ur sitt hål. Det fanns inte så mycket för mig att göra än att låta det växa igen. Men jag kände fortfarande suget efter att ha en piercing. Så ca 4 veckor senare gick jag tillbaka till samma studio; en hårfrisörska som några av mina vänner varit hos med lyckade resultat. Hon tyckte att det läkt så fint så att vi skulle kunna göra ett nytt hål. Det hade läkt ganska fint och såg ganska bra ut. Jag valde att pierca mig igen, ett beslut som idagsläget var ödesdigert har det idag visat sig.
Den andra piercingen ramlade också ut, efter cirka 1 ½ vecka. Men piercingen hade ändå suttit så pass länge att jag kunde få i en annan piercing. Problemet var att det piercingsmycket frisörskan använt dig av hade börjat skava in i huden. Jag fick en inflammation. Till slut efter ca 1-2 dagar kände jag med lite sorg att nä nu skiter jag i det här. Blir det en nästa gång är jag villig att lägga ut mer pengar på en riktig salong. Det blev ingen nästa gång. Någonstans växte suget bort. Jag tycker att jag såg helt okej ut i piercing. Men det känns som att om jag i dagsläget fått välja igen, skulle jag valt bort att pierca mig.
Efter piercingen började nu en form av utväxt bilda sig. Jag tyckte väl att det var ganska fult. Men läkare jag pratade med var säkra på att de skulle läka, information som tyvärr inte stämde alls. Idag har jag fortfarande den där utväxten kvar. Den varken växer eller blir mindre. Tidigt i våras kände jag att den var öm, något som gjorde att jag valde att beställa tid hos skolläkaren. Jag menar han hade ju remiterat mig till hudavdelningen på akademiska förra sommaren för några fläckar på ryggen som dock visade sig ofarliga. När jag berättade min historia för honom angående piercingen sa han inget först. Han började kolla med en lampa i näsan på insidan hur det såg ut och klämde på utsidan på utväxten. Han sa inte så mycket. Sen bad han mig kontakta en plastikkirurg. När jag sedan frågade honom vad det på näsan var fick jag veta att det i detta hål efter piercingen hade bildats som en gång, varpå mina talgkörtlar producerat talg som gjort att det blivit stopp i hålet så att det inte riktigt fullt ut läkt ordentligt. Han visade mig genom att rita en bild och fortsatte rita utväxten och så sa han: Tack vare att det täpps igen har det fortsatt utanpå och bildat en CYSTA(!) på näsan. Kul, cysta. Det är ju detsamma som cancer nästan. Cystor brukar ju dock vara ofarliga. Några snabba tankar han jag tänka innan han sedan sa: Fast det är inget farligt med cystan. Den är helt ofarlig. Det var som att en sten lyftes från min hjärta.
Mammas reaktion när jag berättade om vad det var: CYSTA!!!!
Imorn ska jag ringa läkarhuset för att beställa en tid hos en plastikkirurg som får kolla på denna sak. Som min skolläkare sa: På läkarhuset har de ju en plastikkirurg som kommer att få titta på den där grejen. Den är ju ofarlig, men det är mera kosmetiskt. Och det är ju viktigt att en plastikkirurg gör det eftersom det är lite pilligt och inte släpper någon klåpare på det.
Jag har nog lärt mig innebörden av ung och dum. Jag kan ärligt säga att jag funderat på en tatuering. Men fortfarande är jag osäker och vet inte om det finns något motiv som jag när jag är 30-40 år kan visa upp och vara stolt över. Så därför väljer jag att tänka länge nu istället. SÅ TILL ER ALLA SOM FUNDERAR PÅ NÅGONTING SOM KOMMER FINNAS MED ER RESTEN AV LIVET: Tänk verkligen innan ni gör någonting...
Ung och dum?! Ja tyvärr är det sanningen... inte bara när det gäller mig utan många andra ungdomar med.
Kommentarer
Trackback
