?

Det är inte långt kvar tills det att jag ska ta studenten. Jag måste erkänna att jag aldrig i hela mitt liv har känt mig så rädd och ensam. Jag kan inte komma ihåg det i alla fall. Förut har jag alltid varit lite ekonomisk sponsrad genom studiebidraget, jag har haft en skola att gå till (även om det kanske inte alltid varit så kul)... jag har blivit van vid så mycket.

Den 5 juni kommer det ske en förändring. Innerst inne önskar jag att det är till det bättre. Men någonstans känner jag mig osäker. Jag har nämligen sökt en 15 jobb hittills. Jag får inte ens ett tack för min ansökan. Det är tyst som i graven. Allting känns konstigt. Äldreboenden behöver ofta folk, och jag önskar att det vore så enkelt att jag bara kunde ta ett sådant jobb. MEN det är det inte. Dels har jag jobbat med det förrut. Dessutom har jag en rygg som krånglar ordentligt.

Den 7 juni försvinner Ulla, en av de få kompisar som jag har. Hon ska till england och vara där i ett år. Det känns inte okej, det är inte okej. Hon sa till mig att så länge du har han killen du träffar, så kommer du klara dig. Men vem har sagt att jag kommer att ha det? Jag hoppas så mycket och vill så mycket. Jag är så jävla livrädd att förlora honom. Tanken att förlora honom gör mig helt förstörd... Han är det som betyder...






Kommentarer
Postat av: Anonym

landet, länet och kommunen är stor. så det är många som söker, vrf skulle dom då tacka för just din ansökan? tror dom har lite bättre att göra faktiskt!

2009-04-13 @ 22:25:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0