Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Ledsen att det inte blev något inlägg angående matchen igår. Hur som helst förlorade vi med 5-0. Kände inte det som en av mina starkaste insatser. Och dessutom var jag riktigt seg och kände mig hängig efter matchen. Sedan inträffade en del saker som jag är jävligt skyldig till som gjorde att jag inte mådde bra.

Så just nu känns allting rätt jobbigt. Det går inte att komma ifrån. Det går inte att komma ifrån hur jag betedde mig igår kväll. Jag skäms så jävla mycket. Jag har sårat en person som jag... nej jag tänker inte säga älskar, jag tar inte det ordet i min mun igen hur som helst efter det jag varit med om.... men som jag tycker otroligt väldigt mycket om och som jag har känslor för och som jag egentligen respekterar som fan...
Jag behandlade honom så jävla orättvist. Han förtjänar inte att bli behandlad så. Han förtjänar att bli respekterad som den goda människa med det goda snabbultande, hjärtat som han har. Och efter det jag gjorde har jag ifrågasatt mig själv om jag verkligen förtjänar hans närhet och omtänksamhet. Alla andra har gått när jag behandlat dem illa och respektlöst...

Men det är helt enkelt ett bevis för att han tycker om mig som jag är och vet att jag tyvärr har haft det jobbigt och ibland vräker ur mig sådant som jag inte menar. Som när jag sa att han lika gärna kan dumpa mig och att han inet tyckte om mig. Ungefär som att det är det jag vill, att han ska dumpa mig och tycka illa om mig... folk skulle i alla fall tolka det så om de såg vad jag skrev. Men han ser igenom mig. Bryter ner min mur som jag gömmer mig bakom för att försöka vara stark. Jag är inte så jävla stark som jag försöker framstå ibland. Han ser det, som sagt var, han ser igenom mig och ser den sköra person jag blivit av år av dålig behandling av människor och år av respektlösa människor som inte respekterat mig som den jag är. Jag funderar själv på vad en sådan kille som han ser hos mig, en person som han hela tiden får försöka övertyga. Han anser att jag är värd hans omtänksamhet. Och det gör mig faktiskt väldigt rörd ibland. Han är mr Underbar. Jag ska verkligen försöka att inte ta honom förgiven. Även om jag hoppas att han alltid finns där.

Jag är så jävla duktig på att hitta fel på mig själv, hitta fel på den andra personen och dens sätt att vara. Det är inget jag medvetet gör. Det är ingenting som jag heller egentligen vill göra. Det är mitt undermedvetna, där jag känslomässigt är en söndersliten person, som är rädd för att bli lämnad och övergiven igen. Jag  sårar mig själv genom att bete mig som jag gör. Det är otroligt... men tårar rinner när jag skriver detta. Jag tror ibland inte att jag riktigt förstår mig på mig själv ibland och mitt hemska beteende. Jag vill vara en respekterad, omtyckt och värdefull kvinna, tjej... kalla mig vad jag vill. (Ibland känner jag mig jättevuxen, medan jag i nästa stund är den där lilla flickan igen som inte kan stå på egna ben)

Det jag skulle behöva göra, det är att verkligen ta kontroll över mig själv... Inse att han faktiskt tycker om mig. Lita på det han säger när han säger att han gillar mig som den jag är... att han gillar mig för hur jag ser ut... att jag är söt, att jag ser bra ut... att jag är mysig... Jag är en värdefull person för honom. Jag är en person han respekterar. Jag lovar mig själv i denna stund när jag skriver detta att jag verkligen ska försöka släppa in honom helt, låta honom komma nära, lita på det han säger och inse sanningen: Att det faktiskt finns någon som gillar mig som jag är... att han gillar mig för den jag är.
Ibland är jag nog alldeles för självupptagen och egoistisk. Japp han sa det ibland. Och jag är glad att han gjorde det en gång, för det har väl fått mig att tänka efter lite mera angående det, även om jag ibland fortfarande kan vara ego.

Jag är så tacksam för att han finns där. Men minsta felsteg och allting spricker. Och just nu känns det som att jag flera gånger varit på väg i fel riktning. Men jag ska försöka hålla mig på rätt spår nu. Jag lovar att jag verkligen ska försöka...




If you want me I must be doing something right
I got nothing left to prove
And it's all because of you
So if you need me
And baby I make you feel alive
I know I must be doing
Doing something right
WESTLIFE - Something right

LIFEHOUSE - WHO WE ARE





Live my life
Around a picture
Taken when we met
Spending all of my time
Chasing your silhouette














For all we go through
I don't wanna change you
It's my mind running in reverse
Trying not to forget who we were
Where its at
Here we go






We break
And we bend
Turn it inside out
To take it back
To the start
And through the rise and falling apart
We discover who we are

Struggling with my thoughts
Change the locks inside my head
Reading between the lines
Of what you say and what you said
I turn the radio on
To drown me out
Driving through the night to nowhere
Trying to forget who we were
And where it's at
Here we go
We break
And we bend
Turn it inside out
To take it back
To the start
And through the rise and falling apart
We discover who we are

And it's all to the wind
It's all in our hands
It's all to the wind
It's all in our hands

We break
And we bend
Turn it inside out
To take it back
To the start
And through the rising falling apart
We discover who we are