Håller på att falla
Igår kväll hade jag ett så otroligt jobbigt samtal med killen som jag gillar. Han gillar mig dock inte tillbaka... Eller jo han säger det, även om jag bär på extremt mycket tvivel efter allt.0 Men han har ändå valt att gå tillbaka till något gammalt som han varit på väg ifrån, därför att han påstår att det fortfarande finns känslor. Jag personligen skulle inte gå tillbaka till något som jag varit på väg att lämna. Är man på väg ifrån något, finns det alltid anledningar till det... Gårdagskvällem slutade i alla fall med att jag grät så mycket att det kändes som att allt bara snurrade och marken under mig försvann. Jag föll ihop i fåtöljen, storgråtandes. Jag grät så mycket och så hårt att jag inte fick någon luft.
Det är hemsk. För honom existerar inte VI längre. Ändå var det han som ville att han och jag skulle bli VI! Samtidigt som han var så stor i munnen och sa till vissa att han träffade mig. Det känns så jävla värdelöst. Jag känner mig så ledsen samtidigt som en ilska och besvikelse bubblar extremt inom mig. Jag trodde jag aldrig skulle känna det. Men jag känner extremt illa för en person. Kan inte rå för det och önskar saker kunde vara annorlunda...
Det är hemsk. För honom existerar inte VI längre. Ändå var det han som ville att han och jag skulle bli VI! Samtidigt som han var så stor i munnen och sa till vissa att han träffade mig. Det känns så jävla värdelöst. Jag känner mig så ledsen samtidigt som en ilska och besvikelse bubblar extremt inom mig. Jag trodde jag aldrig skulle känna det. Men jag känner extremt illa för en person. Kan inte rå för det och önskar saker kunde vara annorlunda...
Kommentarer
Trackback
