Asyl berör läsarna - Bokrecension Liza Marklunds dokumentärroman "Asyl"
Jag har läst den verklighetsbaserade dokumentärromanen ”Asyl” som är skriven av Lisa Marklund med hjälp av Maria Eriksson.Jag valde ”Asyl” därför att jag hört att den rosats av kritikerna. Dessutom tyckte jag att det verkade vara en bra bok.De släpptes under år 2004
Boken handlar om Maria Eriksson och hennes familj; maken Anders, dottern Emma och sonen
Robin. Maria Eriksson är en helt vanlig svensk kvinna som råkat ut för en av de värsta saker som kan hända: Att den första stora kärleken visar sig komma att bli ett odjur som ska förfölja och plåga henne natt som dag i det fortsatta livetDet var på jobbet hon hade på banken i sin hemstad som hon mötte flyktingen från Mellanöstern; en person som hon, med facit i hand, aldrig borde ha mött och lärt känna.Under tio års tid har förföljelserna och hoten pågått. Turen har gått från den lilla trygga hemstaden via tolv olika orter i Sverige och Chile för att slutligen hamna i USA, där hon nu måste gå en kamp emot rättssystemet. Under de tio åren har hennes familj fått utstå knivhot, rädsla, ovisshet och myndigheter och polis som inte kan göra något. Deras enda ord till familjen var till sist: ”För att ni ska kunna leva ett normalt liv krävs att ni flyttar utomlands.”Maria har nu satsat allt på USA. Saken är bara den att ingen annan kvinna fått asyl i USA på grund av att hon misshandlats. Detta gör att hon måste skriva rättshistoria. Frågan är bara om hennes sanna historia, som innefattar ett flertal strypförsök, knivhugg och våldtäkter, ska få det amerikanska rättssystemet att ta henne till sig?
Dokumentärromanen utspelar sig i olika delar av Sverige, de två chilenska städerna Santiago och Mendoza och USA.Miljön i överhuvudtaget beskrivs väldigt direkt och målande; ”Santiago som ligger vid Andernas fot”. Beskrivningarna gör att man verkligen får en insikt i hur det ser ut. Miljöbeskrivningen då de landar på flygplatsen i USA är väldigt tydlig och klar: ”Genom långa gångar leddes flygplanspassagerarna in i ett enormt, fönsterlöst utrymme. Det var lågt i tak, golvet var täckt av någon sorts grov heltäckningsmatta. Ett monotont sus av osynliga fläktar dränerade lokalen på syre”Den stad dit de kommer efter att ha begett sig ifrån flygplatsen beskrivs också precis som mycket annat i boken, väldigt klart och tydligt.
”Betonggjutna uppfarter, små hus i puts eller panel, tätt sammanpackade. Staket som ramade in tomterna, lövträd som kastade långa skuggor över förstukvistarna. Grönt gräs, blå himmel, vita hus, röda bilar, hög och klar luft. Kvinnor som packade matkassar ur bilar och barn som cyklade eller åkte skateboard”Överhuvudtaget så är det lätt att få en inblick och tänka sig hur det ser ut tack vare alla de tydliga beskrivningarna. Man kan verkligen se miljön framför sig om man blundar. Man känner just tack vare det att man nästan är en del av boken och ser allting som sker. Detta gör att man inte vill sluta att läsa för att allt blir så jättespännande.
Det är svårt att betygsätta en bok som handlar om en sann historia därför att man blir så passa mycket berörd. Det har hänt att jag fällt ett par tårar då jag läst ”Asyl”. Man försöker att tänka sig in hur man själv skulle må om man hamnar i en sådan situation. Boken gör verkligen en skärrad, chockad, ledsen och förbannad på samma gång. Man blir skärrad därför att man vet hur man själv skulle må om en man som man en gång älskat skulle börja med det som Marias före detta fästman gjorde. Chocken kommer därför att man har svårt att tro att det verkligen finns sådana här hemska människor. Men man ska komma ihåg att det inte bara är män med invandrarbakgrund som har ihjäl sina ex. Man läser gång på gång i tidningarna idag om svartsjukedraman där mannen dödat sitt ex därför att hon lämnat honom. Det är alltså män som har helsvensk bakgrund som också gör så. Därför är det viktigt att om man läser denna bok, inte dömer personer med invandrarbakgrund, utan ser att det även finns sådana personer som har helsvensk bakgrund.Man blir ledsen av att läsa boken därför att man vet att ingen människa förtjänar att uppleva det som Maria gått igenom. Man blir helt enkelt ledsen av hennes historia. Dessutom blir man förbannad för att sådana här personer som hennes ex är, inte borde få finnas. Man känner ett fruktansvärt hat emot dem.Hade mannen lyckats tysta Maria hade man bara skrivit om det som ett svartsjukedrama i tidningarna och hon hade aldrig fått upprättelse för sig egna vilja.Att läsa ”Asyl” var som att kliva in i den mardrömmen som Maria upplevt i över tio år nu.
Boken har verkligen skakat om mig som person. Det är ingen glasklar roman. Det är en svår roman därför att den blottar ett problem som tyvärr finns i vårt samhälle och berättar en ung kvinnas sanna historia och kamp för sin frihet från ”Odjuret” som plågar henne. Därför förtjänar boken 10 poäng av 10 möjliga därför att den berör.
Boken handlar om Maria Eriksson och hennes familj; maken Anders, dottern Emma och sonen
Robin. Maria Eriksson är en helt vanlig svensk kvinna som råkat ut för en av de värsta saker som kan hända: Att den första stora kärleken visar sig komma att bli ett odjur som ska förfölja och plåga henne natt som dag i det fortsatta livetDet var på jobbet hon hade på banken i sin hemstad som hon mötte flyktingen från Mellanöstern; en person som hon, med facit i hand, aldrig borde ha mött och lärt känna.Under tio års tid har förföljelserna och hoten pågått. Turen har gått från den lilla trygga hemstaden via tolv olika orter i Sverige och Chile för att slutligen hamna i USA, där hon nu måste gå en kamp emot rättssystemet. Under de tio åren har hennes familj fått utstå knivhot, rädsla, ovisshet och myndigheter och polis som inte kan göra något. Deras enda ord till familjen var till sist: ”För att ni ska kunna leva ett normalt liv krävs att ni flyttar utomlands.”Maria har nu satsat allt på USA. Saken är bara den att ingen annan kvinna fått asyl i USA på grund av att hon misshandlats. Detta gör att hon måste skriva rättshistoria. Frågan är bara om hennes sanna historia, som innefattar ett flertal strypförsök, knivhugg och våldtäkter, ska få det amerikanska rättssystemet att ta henne till sig?
Dokumentärromanen utspelar sig i olika delar av Sverige, de två chilenska städerna Santiago och Mendoza och USA.Miljön i överhuvudtaget beskrivs väldigt direkt och målande; ”Santiago som ligger vid Andernas fot”. Beskrivningarna gör att man verkligen får en insikt i hur det ser ut. Miljöbeskrivningen då de landar på flygplatsen i USA är väldigt tydlig och klar: ”Genom långa gångar leddes flygplanspassagerarna in i ett enormt, fönsterlöst utrymme. Det var lågt i tak, golvet var täckt av någon sorts grov heltäckningsmatta. Ett monotont sus av osynliga fläktar dränerade lokalen på syre”Den stad dit de kommer efter att ha begett sig ifrån flygplatsen beskrivs också precis som mycket annat i boken, väldigt klart och tydligt.
”Betonggjutna uppfarter, små hus i puts eller panel, tätt sammanpackade. Staket som ramade in tomterna, lövträd som kastade långa skuggor över förstukvistarna. Grönt gräs, blå himmel, vita hus, röda bilar, hög och klar luft. Kvinnor som packade matkassar ur bilar och barn som cyklade eller åkte skateboard”Överhuvudtaget så är det lätt att få en inblick och tänka sig hur det ser ut tack vare alla de tydliga beskrivningarna. Man kan verkligen se miljön framför sig om man blundar. Man känner just tack vare det att man nästan är en del av boken och ser allting som sker. Detta gör att man inte vill sluta att läsa för att allt blir så jättespännande.
Det är svårt att betygsätta en bok som handlar om en sann historia därför att man blir så passa mycket berörd. Det har hänt att jag fällt ett par tårar då jag läst ”Asyl”. Man försöker att tänka sig in hur man själv skulle må om man hamnar i en sådan situation. Boken gör verkligen en skärrad, chockad, ledsen och förbannad på samma gång. Man blir skärrad därför att man vet hur man själv skulle må om en man som man en gång älskat skulle börja med det som Marias före detta fästman gjorde. Chocken kommer därför att man har svårt att tro att det verkligen finns sådana här hemska människor. Men man ska komma ihåg att det inte bara är män med invandrarbakgrund som har ihjäl sina ex. Man läser gång på gång i tidningarna idag om svartsjukedraman där mannen dödat sitt ex därför att hon lämnat honom. Det är alltså män som har helsvensk bakgrund som också gör så. Därför är det viktigt att om man läser denna bok, inte dömer personer med invandrarbakgrund, utan ser att det även finns sådana personer som har helsvensk bakgrund.Man blir ledsen av att läsa boken därför att man vet att ingen människa förtjänar att uppleva det som Maria gått igenom. Man blir helt enkelt ledsen av hennes historia. Dessutom blir man förbannad för att sådana här personer som hennes ex är, inte borde få finnas. Man känner ett fruktansvärt hat emot dem.Hade mannen lyckats tysta Maria hade man bara skrivit om det som ett svartsjukedrama i tidningarna och hon hade aldrig fått upprättelse för sig egna vilja.Att läsa ”Asyl” var som att kliva in i den mardrömmen som Maria upplevt i över tio år nu.
Boken har verkligen skakat om mig som person. Det är ingen glasklar roman. Det är en svår roman därför att den blottar ett problem som tyvärr finns i vårt samhälle och berättar en ung kvinnas sanna historia och kamp för sin frihet från ”Odjuret” som plågar henne. Därför förtjänar boken 10 poäng av 10 möjliga därför att den berör.
©Jenny A-M
Kommentarer
Trackback
